Tar eländet aldrig slut?

Under veckan har det rört på sig ordentligt i socialförsäkringsvärlden. Äntligen har politikerna uppmärksammat det vi anställda både varit medvetna om och försök påvisa under en längre tid. Tyvärr för det med sig både grodor till uttalanden och ogenomtänkta förslag som mest verkar vara till för att vinna politiska poäng.

Husmark Persson säger i riksdagen att nio av tio försäkrade får sina pengar i tid och att vi nu har bättre genomströmningstider än någonsin. Jaså säger jag, vad innebär det då? i kassans årsedovisning för 2007 anges att det gjordes ca 652 000 utbetalningar av tillfällig föräldrapenning ( det ärendeslag som märks mest i massmedia). Om 10 % av dessa inte får sina pengar i tid innebär det att 65 200 utbetalningar sker på ett sätt som ofta innebär komplikationer för den som väntar på pengarna. Och då pratar vi bara om ett ärendeslag. Hur Husmark Persson och övrigt politiskt etablissemang (för att inte tala om medborgarna) kan sitta nöjda med detta övergår mitt förstånd. Men behov av mer resurser? Nejdå.......

I veckan gjordes också stort nummer av att Försäkringskassan borde betala straffränta på sena utbetalningar. Tanken är väl god, men för den som väntat på en utbetalning av tillfällig föräldrapenning på, låt oss säga brutto sextusen kronor, innebär den sketna straffräntan mer ett slag i ansiktet som kompensation för det besvär det åsamkat. Och som vanligt när det gäller förslag till förändringar så glömmer man bort att även en sådan "reform" skall administreras. Står verkligen kostnaden i proportion till nyttan? Jag tror inte det. Men lägg gärna mer börda på kassan, utrymme finns ju som bekant......

Läser också på Tok-Fia att Försäkringskassans styrelse äntligen tar bladet från munnen. Ordföranden Erik Åsbrink har väl inte uttalat ett ord offentligt sedan han tillträdde? Men nu tar han i ända ner från tårna. Även han anser att läget är under kontroll. Till och med så mycket kontroll att vi kan avvara ytterligare 1500 årsarbetare under 2009. Man baxnar....

Och som om detta inte vore nog för en vecka så får man ytterligare lök på laxen via Ekot idag.
Precis som tidigare meddelats både här på bloggen och via massmedia har kassans IT-satsningar sprängt alla ramar. Men nu redovisas ännu värre siffror än tidigare. Hundratals miljoner har plöjts ner i ett IT-stöd som ännu inte fungerar. Det lär inte heller fungera under 2009, året då Försäkringskassan skall slå knut på sig själv och ställa allt tillrätta....

Och min fråga från tidigare kvarstår: Varför utkrävs inte något ansvar? Det var väl inte bara Curt Malmborg som petade med ettor och nollor?

Observer

Försäkringskassans ryggrad -den glömda generationen

Börjar denna gång med att tacka för alla smickrande kommentarer dels under bloggens viloperiod, men även om dess återkomst. Det värmer att veta att jag inte är ensam om mina åsikter och att jag inte heller har varit helt fel ute när det gäller mina tankegångar. Jag ser ju dessutom på räkneverket att det finns många som läser bloggen. Än en gång; tack!

Jag läser i dag på DN:s debattsida att det äntligen börjar hända saker i den offentliga debatten om Försäkringskassan. Både ST (Statstjänstemanna-förbundet) och återvändande Adriana Lender får utrymme att uttala sig om det krisartade läget. Det är bra att både facket och högsta hönset samfälligt kan basunera ut det skriande behovet av ytterligare resurser till vår verksamhet. Det kanske sätter lite press på Husmark-Persson inför den aviserade budgetträffen kommande onsdag. Men där vet man ju inte vad man skall hoppas på. Det finns många bedömare som anser att det föreligger en medveten politisk strategi att montera ned välfärdssystemet i allmänhet och sjukförsäkringssystemet i synnerhet. Men under veckan får vi väl svar på detta.

Trots initiativet från både ledning och fack blir jag lite fundersam. Adriana Lender får det att låta som om hon inte vet något om den situation kassan befinner sig i. Säger sig ha behov av att rådfråga 150 chefer runt om i landet. Men ursäkta? Det var inte precis 10 år sedan hon lämnade högsta ledningen och försvann ut på ett bananskal. Visserligen var 2008 ett jävligt turbulent år, men flertalet beslut inför den ökenvandringen fattades långt innan och med Adrianas medverkan. Eller är det som med Malte Lindeman; minnet är bra men det är kort?

Jag brukar undvika att kritisera facket, för jag tycker att de oftast gör ett bra och välbehövligt, men otacksamt jobb. Men nu kan jag inte hålla mig. Det kan ju vara en medveten strategi som ligger bakom ST:s fokusering på unga medarbete. Speciellt med tanke på att ett av kassans mål är att bli en attraktiv arbetsplats, och flera undersökningar nu talar för att många unga flyr verksamheten. Och inte går rekryteringsarbetet bra heller, vilket inte bådar gott inför framtiden.

Man kan ju av ST:s uttalande föranledas tro att generationskiftet inom kassavärlden är fixat och klart. Så är inte fallet. Det är väl tvärtom så att det är just alla gamla, trogna och lojala medarbetare med lång anställningstid som har gjort att verksamheten överhuvudtaget kunnat hålla näsan över vattenytan. När man under 2008 finkammade verksamheten efter breddkompetens för att hjälpa till med allehanda ärendeslag, var fann man den? Ja inte var det bland nyanställda yngre och akademiker, och inte lär det bli så i framtiden heller. Dagens kassaorganisation ger nämligen inte möjlighet till den unika yrkeskompetens som flertalet av de gamla kassanställda besitter.

Därför känner jag med många medarbetare i min egen åldergrupp (från 50 och uppåt) som känner sig uttömda, bortglömda, utnyttjade och jagade med blåslampa när ekonomin krisar i verksamheten. En attraktiv arbetsplats jagar inte iväg 61-åringar med halvtaskiga pensionsvillkor. Det är ju inte heller någon hemlighet att äldre ofta har svårare att acceptera snabba förändringar, att lära nytt, och att se både arbetsmiljö och social gemenskap raseras. Även dessa faktorer bidrar till alldeles för tidiga pensionsavgångar, som också ger kompetensbrist i organisationen.

Då blir man lite ledsen i ögat när även facket, åtminstone som det framstår, glömmer bort att utan oss gamlingar stannar verksamheten! Gör inte misstaget att lägga ytterligare sten på bördan. Arbeta stället för att skapa en organisation där befintlig kompetens kan tas tillvara!

Observer

Lojalitet - inte en lätt fråga

Under hösten har det kommit ett flertal kommentarer till bloggen angående min "bristande lojalitet" mot arbetsgivaren. Det handlar om allt från att jag inte sköter mitt arbete till att jag förstör kassans "goda" rykte och att jag snarast borde byta arbetsgivare. Jag vill gärna bemöta dessa synpunkter, och gör det nu samlat i detta inlägg. Detta inte minst med utgångspunkt i att verkligheten visar att situationen inom Försäkringskassan verkar bestå lång tid framöver.

För det första:
Jag gillar mitt arbete. Hittills har det inte heller varit några problem för mig att hantera detta på ett yrkesmässigt och professionellt sätt. Den kritik jag riktar mot Försäkringskassan rör inte tillämpningen av regelverk och annat som styr min relation till allmänheten. Visst kan jag, som alla andra, ha synpunkter på om de är rättvisa, bra eller dåliga, men självklart rättar jag mig efter politikernas beslut om vilka lagar som skall gälla. Jag vill också gärna tro, att jag liksom majoriteten av kassans anställda, bemödar mig om att ha ett kundinriktad arbetssätt. Till de som alltför ofta kallar oss anställda griniga, bittra satkärringar och byråkrater vill jag säga: Skjut inte budbäraren! Vi försöker bara förvalta ett regelverk som andra har beslutat om och ytterligare andra försett med otaliga tillämpningsregler. Det krävs politiskt engagemang av dig och andra om du vill ändra på det. Dessutom är jag stolt över att vara byråkrat. Det skapar ordning och reda, och är en grundförutsättning för en rättssäker hantering inom offentlig sektor.
Nog om detta.

När det gäller lojalitetsfrågan blir det hela lite mer komplicerat. Som offentlig anställd har jag en grundlagsskyddad meddelarfrihet. Det innebär att jag kan vända mig till massmedia, skriva debattartiklar (eller som nu på denna blogg) och uttala mig offentligt om tex Försäkringskassans verksamhet. Underförstått att jag inte bryter mot några sekretessregler och förordningar som styr verksamheten. Och jag har rätt att göra det utan att arbetsgivaren i praktiken kan göra ett skit åt det. Det anses till och med så viktigt att jag och alla andra offentliganställda kan göra detta på arbetstid.Jag vill dock redan här betona att den här bloggen sköter jag på min fritid.

Jag antar att alla förstår bakgrunden till denna grundlagsbefästa rättighet. Det handlar om demokrati. Om att på alla sätt skapa insyn för medborgarna i den offentliga verksamheten, något vi Sverige varit duktiga på i flera århundraden. "Till ett fritt samhälle och ett demokratiskt styrelseskick hör det kritiska ifrågasättandet och den fria åsiktsbildningen. Yttrandefriheten utgör en av vårt samhälles grundläggande fri- och rättigheter." (citat från nedanstående länk.)

Nedanstående länk är ett utmärkt uppsatsarbete som utförligt beskriver regelverk och skillnader mellan privat och offentlig sektor när det gäller lojalitetsbegreppet. Läs den gärna som en fördjupning i ämnet! Som tillägg kan sägas att det hitills aldrig har prövats något fall i AD (Arbetsdomstolen) om uppsägning på grund av bristande lojalitet inom offentlig sektor, men man vet ju inte hur framtiden ser ut...
Läs mer på www.handels.gu.se:81/epc/archive/00003586/01/200324.pdf

Sammantaget innebär ovanstående att det är stor skillnad på lojalitet inom offenlig och privat sektor. En affärsdrivande, privat verksamhet har ju andra förutsättningar och förväntas dessutom gå med vinst. Men Försäkringskassan? Vilka vinster skall vi göra? (Gud förbjude mig att associera den tanken vidare...)
Och vem är egentligen min arbetsgivare? I första ledet staten, men till syvende och sist alla de samhällsmedborgare som via vår samhällsstruktur förväntar sig både bra socialförsäkringssystem och en administration av dessa som fungerar. I min värld framstår det därför som en välgärning att jag och andra ventilerar de brister som finns och att vi gör det med grundlagsfäst stöd!

Det finns säkert många som vill kommentera detta med seriösa inlägg och ni är hjärtligt välkomna!

Observer

Kejsarens nya kläder??

Ja, vad skall man säga?
Det tog sin tid, men så småningom insåg även Curt (eller var det nå´n annan?) att slutstationen var nådd.
Av både intern och extern information under hösten framgår att den kassaledning vi haft senaste åren varit mycket splittrad i uppfattningen om hur förändringsarbetet skulle bedrivas. Först slutade Adriana Lender, sen försvann resten av högsta ledningen. Kvar på perrongen med respass i handen fanns slutligen endast högsta hönset kvar, och enkelbiljetten ur verksamheten var snart ett faktum. Tråkigt för alla som får sluta under sådan turbulens, men helt säkert det bästa för Försäkringskassan.

Men vad händer nu? Adriana Lender tillbaks vid rodret, men vid en skuta som är väl så sargad. Penningabrist, besparingskrav och fortsatta problem med att klara utbetalningarna, framförallt av dagersättning. Ryktet säger mig att det gått så långt att det inte längre heter att man skall klara utbetalningarna inom 30 dagar, nu är budskapet istället att man inte ens skulle kunna tänka sig att försöka något dylikt. Jag känner inte till något tillfälle i historien när svensk myndighetsutövning varit så nära den totala grundstötningen. Det märkliga är att det får fortsätta på detta sätt, med Husmark-Perssons goda minne. Fast å andra sidan, kan man inte tvinga folk i arbete genom att friskförklara dom, så kan man väl gå genvägen via utbetalningarna. D v s håll inne pengarna så länge som möjligt så att folk tvingas tillbaka till arbetet av den anledningen.

Jag, liksom många andra anställda, väntar nu med spänning på vad Adriana skall lyckas åstadkomma. Det måste ha varit en tuff utmaning för henne att tacka ja till detta uppdrag med vetskapen om hur läget ser ut. Eller kommer det att rulla på som tidigare? Curt eller Adriana, so what?
Vi får väl se.........

Observer