onsdag 18 februari 2009

Ett isflak på drift

Snart har alla råttorna lämnat skeppet. Kvar finns en besättning som sitter utlämnade på ett drivande isflak. Ett isflak som sakta blir mindre och mindre.

Ja, så kan man beskriva situationen inom Försäkringskassan. Alla frågar sig vad som gick fel, ingen har några bra svar. Ser nu på Tok-Fia att även erkända forskare från Institutet för liv och arbete dömer ut den strategi man valde för att förändra Försäkringskassan. Deras lösning på problemet är dock alldeles för tam och lättvindig för att lyckas.

Jag citerar från Tok-Fia:" Däremot kan man backa lite i processen som ett sätt att styra, underhålla och få feedback i det fortsatta förändringsarbetet. Försäkringskassan skulle till exempel kunna utnyttja sina väl upparbetade kanaler för utbildning och lägga in förändringskunskap på schemat."

En något naiv lösning för att komma från en forskare som i åratal arbetat med förändrings- och utvecklingsarbete.

Det förlösande ordet är delaktighet. Den skulle ha funnits från början, men när den lyser med sin frånvaro blir resultaten därefter. Förtroende och tillit till kassans ledning är inget man kan beordra, även om man till och med försöker använda lönepolitiken som instrument för detta. Förtroende och tillit förtjänar man genom att skapa delaktighet, inflytande och insyn i föränd-ringsprocessen.

Någon frågade här på bloggen om vad jag, Observer, tycker att man skall göra för förbättra läget. Ärligt talat så vet jag inte. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka, hur mycket man än vill. Nu står vi här med en organisation som många anställda inte känner vare sig delaktighet i eller förståelse för. Rationaliseringvinsterna uteblev, vi fjärmade oss ytterligare från det folk vi är satta att betjäna och ingen vill ta ansvaret för misslyckandet. Att nu komma med snack om delaktighet är väl nästan ett slag i ansiktet. Vill man att den här organisationen skall fungera finns bara en lösning, nämligen mer resurser. Det löser dock inte alla problem.

Försäkringshantering och utbetalningar kommer säkert att fungera, men dålig arbetsmiljö och brist på inflytande skapar en oattraktiv arbetsplats med personalflykt. Men det kommer säkert att sluta som så många gånger förr. Den plikttrogna kassanställde biter ihop, ställer solidariskt upp både för kassan och folket, och i sinom tid har allt löst sig. Eller?

Försäkringskassans problem är ingalunda något unikt. Hela statsförvaltningen genomgår eller har genomgått samma förändringsprocess, inköpt av någon konsultfirma som uppenbarligen har monopol på detta. Jag tror att hela denna koncentrationshysteri snart vänder. Historiskt sett brukar ju detta hända, frågan är bara när. Hela socialförsäkringsadministrationen och allmänhetens tillit och förtroende för en allmän och gemensam socialförsäkring bygger på närhet och tillgång till personlig kontakt. Har ni förresten sett senaste siffrorna på hur många medborgare i Sverige som fortfarande saknar tillgång till Internet? Även där gjorde man en total felbedömning när man trodde att det gick att tvinga in alla i ett självbetjäningssystem. Men som man lyssnar får man svar; det var ju bara yngre människor som tillfrågades inför förändrings-arbetet. Och visst, de är ju framtidens kunder för Försäkringskassan, men än finns det många, många kvar som är torra bakom öronen och har rätt att kräva att en servicemyndighet som Försäkringskassan fungerar!


Observer



5 kommentarer:

Anonym sa...

Man blir bara ledsen när man läser om fk. Tänk alla dessa duktiga handläggare som inte tyckte som ledningen.
Tycker du inte som vi så platsar eller passar du inte i den "nya" kassan och då ska du nog säga upp dig eller bli uppsagd på grund av arbetsbrist.
Det var många som ville arbeta kvar men blev oplacerade på grund av att de vågade säga vad de tyckte.
Det är också många som inte vågade säga något på grund av att de var rädda om sitt jobb.
Nu tvingas de sitta på tåg eller buss i upp till 4 timmar per dag för att utföra jobb som lika gärna kan göras var som helst.
Många blev nästan tvingade att gå i pension vid 61 år trots att de ville arbeta kvar.

Uppsagd på grund av arbetsbrist idag arbetssökande.

Anonym sa...

Men vi har ett webbforum där vi kan "chatta" med GD. Så jag känner en delaktighet utan dess like, tänk att lilla jag kan vara med och påverka genom att träffa och utbyta tankar med GD elektroniskt. Kassan är verkligen med på tåget, nu rullar vi på mot framtiden med expressfart.

Anonym sa...

Tack för en bra blogg.
Jag jobbar på FK, blev anställd i höst och genomgick en 3 månaders utbildning - jobbar en månad och får då veta att jag blir av med jobbet i maj. Jag och över 100 personer till som också började samtidigt.

Framförhållning, vad är det på FK?
Som jag ser det så är det ett enormt spill med resurser, både mänskliga och ekonomiska (vad kostar det egentligen att utbilda 100 personer?)
Vi har fått besked om att inga ska ersättas, gravida, de som går i pension, de som slutar. Nada.
Skeppet sjunker men inte vi med det.
Av alla ställen jag arbetat på så är FK det mest röriga. Och det är något jag fortfarande blir stum inför, ju mer toppstyrt något är, desto mer ORDNING o reda brukar det vara. Men icke. Inte här. Personalen behandlas som slit och släng, och våra frågor kan aldrig i princip besvaras, fast vi är minst lika förbannade som det svenska folket som ringer till oss. Irrationella beslut tas, bara för att ändras dagen efter. Beslut utan logik.
Ändå är det vi som ska hålla masken utåt. Och njuta av socialministerns uttalande som läggs upp på Fia.
Skamligt.

Anonym sa...

Just nu känns allt ganska hopplöst. Vi anställda blir attackerade överallt. Kallade idioter, kallsinniga och inkompetenta. Det har blivit OK att "slå" på oss. Besöker regelbundet olika bloggar (på min fritid) och på var och varannan uttrycks missnöje med FK:s personal. Efter en lång arbetsdag med övertid är det inte kul att läsa att man är en idiot som inte fattar att folk behöver sina pengar. Man använder väldigt grova otrevliga ord. Vi har att hantera en socialförsäkring som politiker har bestämt hur den ska se ut. Vi gör vårt bästa. Vi jobbar så fort vi kan med ett datasystem som inte borde få kallas för just det. Vi jobbar över. Vi trixar och fixar för att få iväg pengar i tid och svara på alla samtal som kommer. Idag gick att läsa på text-tv att inte alls många hade fått sin sjukpenning indragen vid årsskiftet som man befarat. Varför denna hetsjakt på personalen? Kan någon svara?

HJÄLP sa...

Håller rättstaten på att förfalla? Det är en fråga som jag allt oftare ställer mig. Det räcker inte med att ha lika rösträtt och hemliga fria val vart fjärde år. Det måste även finnas en acceptabel nivå på lagstiftningprocessen, och inte minst måste stora förändringar diskuteras öppet och ges tid till eftertanke bland väljare innan beslut fattas. Det handlar helt enkelt om att ge medborgarna en möjlighet att kunna delta i debatten och oponionsbildningen innan besluten fattas.

Det vi sett de senaste åren är en omfattande samhällsförändring där det ena lagförslaget efter det andra klubbats igenom i Riksdagen i en rasande fart, utan vare sig debatt eller förankring bland medborgarna.

Istället har vi istället fått se en utveckling där regeringen använder positivt laddade värdeord för att beskriva nedskärningar och försämringar för de breda folklagren, samt att stora krafter istället läggs på medial marknadsföring och profilering.

När effekterna av förändringarna väl blir tydliga för allmänheten, vill sedan de ansvariga ministrarna inte kännas vid sina skapelser, utan skyller på tidigare regeringar och/eller anklagar myndigheterna för att tillämpa lagstiftningen felaktigt.

En annan sida av rättstatens sönderfall är nedmonteringen av myndigheterna. Trots allt så är det myndigheterna som ska verkställa Riksdagens beslut, samt se till att lagar och regler efterföljs. Tyvärr har myndigheterna blivit utsatta för kraftiga nedskärningar och samtidigt belastats med fler och krångligare regelverk som kräver stora handläggningsresurser. Naturligtvis går inte denna ekvation ihop. Ärenden läggs på hög, Polisen hinner inte utreda, rättegångar skjuts upp i åratal, utbetalningar och sevice försenas, m.m.

Fråga är hur länge denna utveckling kan fortgå utan att rättstaten förfaller till den grad att vi till slut inte längre har någon demokratisk frihet? Vi riskerar få en formell demokrati med val var fjärde år, men där det stora medborgartalet är likgiltiga till att rösta eftersom möjligheterna till riktig förändring gått förlorad. Istället blir det de ekonomiskt resursstarka som tar saken i egna händer. Understödda av stora skattelättnader köper de privata försäkringar, bosätter sig i socialt rensade bostadsområden, köper sig förtursrätter till utbildning och vård, o.s.v.

Vi är inte där ännu, men vi har kommit långt på denna förfallets väg.