torsdag 25 februari 2010

I sinom tid.......



Läste på Tok-Fia att delar av Socialförsäkringsutskottet med Gunnar Axén i spetsen landat på LFC i Växjö. Det pågår tydligen en rundresa bland landets försäkringskasse- och arbetsförmedlingskontor. Det är bra!
All kontakt med verkligheten som våra folkvalda politiker avsätter tid till är guld värt. Pliktskyldigast ursäktar man sitt intrång i socialförsäkringsvärlden med "Vi är här för att lyssna". Och det är också bra.

Men ursäkta; är det ingen hemma däruppe? Lyssna på vad? En upprepning av de farhågor som redan tidigare väckts med anledning av den katastrofala rehabkedjan? Lyssna till nya önskemål om att skjuta upp och utreda konsekvenserna av beslutet som redan är fattat? Än en gång få bekräftat att en stor andel av de som tvingats in i AF:s introduktionsprogram snart är åter i rullorna hos FK? Och återigen få frågan om varför det måste gå så inihelvete fort?

Och Tok-Fias analys av det hedervärda besöket? Jo, minsann "Gunnar Axén är självkritisk".
Jaså minsann, säger jag! Självkritiken är inte större än att det handlar om att det kanske skulle ha gått lite långsammare med besluten i höstas, så att t o m Försäkringskassans handläggare hade förstått vad det handlar om! Som om det inte räckte med att Husmark-Persson redan idiotförklarat hela tjänstemannakåren på kassan. Men kassans handläggare är ett luttrat släkte, så jag antar att Axén lämnade Växjö helskinnad.....

Dock lyckades han få med sig en vettig slutsats från besöket och det var att läxan för framtiden är att vara ute i mycket god tid. Den var nästan rolig......

Under mina drygt 30 år som anställd på kassan har inga politiska beslut, vare sig borgeliga, röda eller gröna som berört förändringar i socialförsäkringen handlat om att vara ute i god tid!
Och inte lär dom bli det i fortsättningen heller.

Nej, denna självrannsakan i elfte timmen handlar väl snarare om att i sinom tid inser t o m Alliansen att byxorna har ramlat ner och att dom riskerar att stå där med rumpan bar!

Observer

onsdag 17 februari 2010

Apropå OS - Hur lång startsträcka behöver nya FK?




Fem år har gått sedan Försäkringskassan förstatligades. Fem år av oavbruten kamp mot klockan när det gäller att få en organisation som fungerar. Och i bästa fall, fungerar bättre och effektivare än innan. Fem år med ett ständigt chefsbyte på högre nivåer, ofta nästan som ett rollspel där man byter titlar med varandra. Fem år av misströstande försäkrade som undrar var deras ersättning tog vägen. Fem år med en allt högre andel ärenden som anmäls till JO på grund av för långa handläggningstider. Fem år av en kvalitetsförsämring i ärendehandläggningen vi tidigare inte sett maken till. Fem år av konstant misstro till ledningen och dess kompetens att få organisationen att fungera. Fem år av ständigt nya brandkårsliknande organisationslösningar. Fem år av rovdrift på personalen som till och med kan få Verkstadsföreningen att bli gröna av avund.

Men det verkar som om Försäkringskassan har fastnat i startgroparna. Som om vi som skulle prestera i toppklass fortfarande väntar på startskottet. Eller var det bytet till nyare, lätta och moderna löparskor som skulle ge medalj? Fan vet, men lite skavsår verkar det ha blivit på träningsrundan. Det kanske var det som ledde till materialbytet i form av marsch-kängor på….

Vecka ut och vecka in, månad efter månad har vi matats med information om att ledningen har koll på läget. Det kan gälla telefonköer, balanser i handläggningen, kvalitet eller samspelet med de politiska besluten. Tyvärr stämmer det inte med den bild som målas upp av allmänheten, av justitieombudsmannen eller av oss handläggare på golvet i organisationen. En bild som faktiskt också bekräftas av de ständiga akutlösningar som präglar dagens Försäkringskassa. En försäkringskassa som inte längre lyssnar till de goda råden från ”coachen”, d v s expertisen som finns inom organisationen.

Det verkar som att ledningen för FK tror att allt ljus faller på vinnaren. Men OS är snart slut, och då återkommer fokus till Försäkringskassan som står och fipplar med skosnörena. Då vill det till att man försöker göra en något bredare analys av de senaste fem åren än en liten notis på Tok-Fia och en artikel i Dagens Socialförsäkring!

Vad har egentligen blivit bättre?

Vad har blivit billigare?

Vad har blivit effektivare?

Och framförallt, vad har blivit sämre?


Observer

söndag 14 februari 2010

Örnnästet läcker som ett såll!

Det klankas och klagas om ryktesspridning inom Försäkringskassan. Någon illvillig jävel sprider falska och påhittade rykten om olika beslut som sägs ha fattats i maktens korridorer. Av egen erfarenhet vet jag att det alltid brukar finnas något uns av substans i de flesta rykten. Ni vet uttrycket "Ingen rök utan eld". Dessutom uppstår det alltid rykten i en organisation som inte självmant klarar av att upprätthålla informationsflödet i den interna organisationen.

Nu har jag på nära håll upplevt hur det egentligen går till med den s k ryktesspridningen. Jag var uppe i hufvudstaden för ett tag sedan och besökte Örnnästet (fd Uggleborg). På lunchen satt vi vid långbord i lunchrummet med ett antal stockholmare. Tre huvuden bort hör jag en kvinna berätta att det nu är klart med koncentration av SA-beräkning till Sollentuna och att det skall ske direkt efter sommaren i september. När kvinnan ser oss utsocknes sänker hon hastigt rösten och tillägger nästan viskande "men det är visst inte officiellt än". Och det var det inte heller. Först dagen efter gick arbetsgivaren ut med informationen om koncentration, och tidpunkten var definitiv inget som skulle basuneras ut då. Den är f ö fortfarande inte officiellt officiell, men jag vet (genom ett annat rykte) att den stämmer.

Och här kommer vi till kärnpunkten; det var naturligtvis inget rykte. Tvärtom är det någon i ledningssfären som inte kan hålla tand för tunga. Någon som får samvetsbetänkligheter efter att beslutsklubban fallit.Och visst, det är väl hur lätt gjort som helst vid en after work, i kyrkokören eller helgens golfrunda att lätta sitt hjärta mot löftet att inte sprida saken vidare.
Redan här skiter det sig i informationskedjan. Information är nämligen MAKT. Makt att kunna påverka, makt att visa att man är någon att räkna med, makt att synas och på det sättet framstå som att man till och med DELTAR i besluten. Och så rullar det på...........korridor in och korridor ut, kontor för kontor...... Rykten? Nä, men inofficiella sanningar som oftast blir bekräftade i efterhand.

Det finns en alldeles utmärkt och effektiv lösning på den här problematiken. Det gäller helt enkelt att basunera ut besluten innan ryktena uppstår. Men det kräver å andra sidan att man har respekt för sina anställda och inte förutsätter att dom är mindre vetande. En informationspolicy som lever upp till vuxen-vuxen-begreppet. Och naturligtvis; en ledningskonstellation som består av rakryggade chefer som gemensamt står för sina beslut och inte i efterhand rentvår sina synder genom att glappa med käften till höger och vänster!

Så, vem är den illojale tennsoldaten vid Svantes bord?


Observer





fredag 12 februari 2010

I fablernas värld.....




Minns ni 70-talets Drutten och Jena?
Om man vill göra en bildlig beskrivning av Försäkringkassans plats i socialförsäkringssystemet skulle man skändligen kunna kalla Husmark-Persson för Drutten och Försäkringskassans ledningsadministration för Jena. Eller Il Cocodrillo, om man så vill. Och vad kännetecknar den?
Jo, En väldigt STOR KÄFT och mycket SMÅ ÖRON!

Ledningen ger på allehanda sätt sken av att det finns inflytande i Försäkringskassan. Att det är "högt i tak". Men det är inte högre än att man får bulor i skallen när man reser sig från stolen.
Visserligen sa ståuppkomikern Ronny Eriksson en gång att det skall vara lågt i tak. "För annars blir det så långt till golvet", sa han. Och det kan ju stämma i teorin. Verkligheten däremot, är sådan att våra högre potentater inte har en aning om vad som sker på golvet. Och, i ärlighetens namn, dom bryr sig inte heller!

Jag har under senaste året följt vårt s k debattforum på Tok-Fia. Tills för någon månad sedan fanns tillägget "Forum - för förnyelse". Självrannsakan eller ej, men nu heter det kort och gott Forum.
Och hur fungerar det? Jo, ett tjugotal personer, handläggare och chefer för debatt med varandra om mer eller mindre irrelevanta frågor. En intressant företeelse är Veckans Fråga. Hittills har det alltid varit en majoritet av tyckarna på Veckans Fråga som har haft negativa synpunkter på tingens ordning. Och genom denna kanal skulle vi alltså kunna påverka och förändra?
Äh, kyss mig i .......!
Här har Försäkringskassan istället riggat sin spypåse, stället där man kan kanalisera sin oro, vrede, ilska, eller vilka känslomässiga lägen man nu kan ha. Men att någon i ledningen skulle ha tagit till sig nåt av de synpunkter som framförts finns det inga tecken på.

Och på hemmaplan, på den egna arbetsplatsen? Jo tack, kontorschefen har lärt sig sin läxa väl. Den nya tidens professionella ledarskap består helt enkelt av att till varje pris försvara alla beslut som kommer från ovan. Detta så till den milda grad att man inte ens ser den idioti och brist på kunskap som ligger till grund för vissa beslut. Den som efterlyser ordentliga genomlysningar och konsekvensbeskrivningar innan beslut får "titta inte så djupt" slängt i ansiktet och blir ifrågasatt som bråkmakare och samarbetsovillig.

Vad värre är, detta fenomen har nu också börjat sprida sig inom handläggningen av vår kära socialförsäkring. Jag hör dagligen exempel på hur handläggare mer eller mindre tydligt uppmanas att "lägga ner" eller förenkla utredningar i t ex aktivitetsstöds- eller återkravsärenden. Detta gör en inte mindre förbannad med tanke på hur även Försäkringskassans ledning anammat den pseudo-lika fuskdebatten. T o m delegationen mot felaktiga utbetalningar har ju backat i sin uppfattning om hur utbrett fusket egentligen är. Storleken på de belopp som betalas ut felaktigt på grund av Försäkringskassans bristfälliga kvalitet vill däremot ingen ens diskutera........
Man undrar varför?

Så, hur står det egentligen till med El Cocodrillo? Jovisst finns det fortfarande kvar en jävla massa tänder, men ack så stora kariesangreppen har blivit......

Och ännu en berättigad fråga: Var håller våra interna revisorer hus, och var är den nya tillsynsmyndigheten? Smekmånaden tog väl slut redan förra året??????

Observer

onsdag 3 februari 2010

Försäkringskassan tar befälet!



Försäkringskassan är på väg att skriva historia. En myndighet som föregår med gott exempel och får centraliserings/decentraliseringspendeln åter i svängning. Man gratulerar! Men visst fanns det en liten hake, eller…………………..

Under de senaste 20 åren har myndighets-Sverige befunnit sig under den regionalpolitiska piskan. Myndighet efter myndighet har efter politiska beslut tvingats att flytta ut sin verksamhet från vår kära huvudstad Stockholm till allehanda orter ute i landet. Lobbyismen har frodats under årtiondens kamp om vilket ort som skall erhålla nya arbetstillfällen. För nya arbetstillfällen har det alltid handlat om; det är få myndighetspersoner som följt med ut i landet. Och trenden har fortsatt, år efter år har nya myndigheter packat ihop kappsäcken för lite lantluft. Och det politiska budskapet?

"En kraftfull och aktiv regionalpolitik har stor betydelse för att skapa
sysselsättning och bidrar därför till den tillväxthöjning som är nödvändig för
att obalanserna i den svenska ekonomin skall kunna rättas till. Målen för
regionalpolitiken skall vara att skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet
så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Bärande
tema i propositionen är att främja tillväxt, satsa på småföretagen och att
koncentrera de regionalpolitiska resurserna till de mest utsatta regionerna. "


Ja, så kunde ett regionalpolitiskt budskap se ut för 10 år sedan.
Ett budskap som få, de drabbade anställda naturligtvis oräknade, har kunnat ha något vettigt
argument emot. Ett budskap som också gällt Försäkringskassans arbete med att decentralisera
handläggning till lämpliga orter i landet.

Men nu har det svarta fåret dykt upp på arenan, visserligen kamouflerad som krigsveteran.
En myndighet som går på tvärs mot den politiska viljan. En myndighet som inte längre
accepterar att det skulle finnas några regionalpolitiska aspekter på var den
förlägger sin verksamhet. Och som grädde på moset dessutom har mage att åter
koncentrera stora delar av sitt arbete åter till Stockholm!

Jag bor själv i ett län som drabbats mycket hårt av konjunkturkrisen och verkligen behöver varenda arbetstillfälle som går att uppbringa. Tyvärr har arbetsledningen på mitt kontor inte lyft ett finger eller gjort en ansats till att kunna påverka att det flyttas arbetsuppgifter till oss. Tvärtom verkar de sätta en ära i att bli av med så många som möjligt så fort som möjligt! Men dom har i alla fall bra betalt för att agera sopkvast......

Man kan heller inte låta bli att förvånas över att den nya likformiga organisationen inte gäller mer än att dela in landet i fyra områden. I de områden som inte ligger på synligt avstånd från huvudstaden går det alldeles utmärkt att anpassa organisationen efter befintlig personalstruktur, men i område Öst skall all verksamhet ligga i Stockholm, Stockholm och Stockholm.

Nu byggs i rask takt den nya Försäkringskassan. Men den är misstänkt lik en försvarsanläggning. De militära strategerna i mitten med ugglan Borg som styr. Kontoren i en snäv cirkel, likt bepansrade skyttevärn. Små flyttbara moduler. alltid på språng och i ständig förflyttning. Antingen på jobbet eller på väg till eller ifrån. Den som kallade kassans anställda för frontsoldater, kanske inte har så dåligt omdöme, trots allt?

Och ärligt talat; visst finns det vissa likheter med det forna Milo Öst?

Observer