Curtan för sent ute

Jaha, då var det dags för ett nytt mantra, denna gång: "Vi måste hålla ihop". Uppenbarligen räcker det inte för Försäkringskassan att konstatera att alla anställda tilldelas tidskriften DS. I senaste numret, för övrigt redan kommenterat här på bloggen, tyckte Curt Malmborg att vi alla anställa måste "hålla ihop mot dom som kastar skit på kassan". Nu tjatar han även på Tok-Fia om att vi måste hålla ihop, denna gång med utgångspunkt i någon tänkt inre solidaritet. Kantänka att det i vanlig ordning, om än i förtäckta ordalag, handlar om att ta reda på skiten efter andra! Men skam den som ger sig, tjatar man tillräckligt länge så kanske till och med en och annan kassaanställd förstår sina plikter!

Med överståthållarens totala avsaknad av kontakt med verkligheten anser Curt att anställa har en "cool inställning". Det handlar väl snarare om att flertalet anställda nu börjar nå gränsen för vad man mäktar med. Den skenbart coola inställningen kanske istället är ett uttryck för vanmakt och likgiltighet inför den kräftgång som präglar alltfler av kassaanställdas vardag.

En intressant nyhet har dock Curtan att komma med denna vecka. Han skall börja chatta med sina antällda, gudbevars! Helt plötsligt har insikten slagit ner som en blixt från klar himmel; som ledning måste man vara observant på vad som händer i verksamheten. Därför tänker Curtan under detta år "ha örat mot marken". Det framgår inte när i tiden denna ynnest skall tillfalla fotfolket, att få göra sin röst hörd med den allsmäktige själv. Men halva året har ju snart gått, och tiden lider......

Mitt råd är: Var försiktig, det är så lätt, så lätt att spränga trumhinnan!
Fast å andra sidan blev ju den förra klagomuren på Tok-Fia nedlagd när det började brännas och hörselskydd finns väl alltid att få tag i. Fast man kan ju undra. Med tanke på den totala brist på lyhördhet som finns inom kassans ledningsstruktur så kanske det varit en bristvara, för nu är alla stendöva.

Kan väl också passa på att notera att den ena heliga principen efter den andra nu faller lika snabbt som det går att veckovis räkna om budgeten och se att pengarna inte riktigt räcker till.
Nu utgör ju i och för sig inte budget något som helst problem inom kassavärlden. Var vi tio som gjorde jobbet förra månaden så får det nu räcka med åtta. Det finns nog luft kvar så att vi kan komma ner till sex, eller fyra eller två också. En attraktiv arbetsplats kräver utmaningar och solidaritet!

I samband med införandet av den nya kassaorganisationen med NFC:n, LFC:n och kundmottagninar var budskapet entydigt; inga kundmottagningar skall beblandas med övrig handläggning. Punkt och slut. Trodde vi ja, men när kassakistan fick styra gick det alldeles utmärkt, se bara på Uggleborg. Samma sak med ärendehandläggningen inom rehabiliteringsområdet. Knivskarpa gränser mellan anställda och arbetslösa och ingen koppling mot vården. Efter månader av betungande byten av ärenden och annan ärendefördelning där handläggarna skall åka runt halva länen backar nu ledningen och säger att " det kanske kan vara bra med koppling mot vården om det behövs". Det känns lite som att vänsterhanden inte riktigt vet vad den andra gör.

Vad är nästa steg? Kommer kanske ledningen underfund med vilken potential det finns i ÄHS.
Som "Anonym" skrev här på bloggen: Tanken var ju från början att flytta ärenden, inte människor. Man kan ju ge sig fan på att när organisationen väl satt sig kommer nån på att handläggningen borde ligga där människorna finns, dvs en ny decentraliseringsvåg. Men innan vi når dit har väl alla gamla "inventarier" på Försäkringskassan gått hädan. Och det var väl det som var det egentliga ändamålet med hela denna resa?