Tomten har klätt av sig naken!

Jag har med spänning följt århundradets debattfråga inom Försäkringskassan. HR-ledningen har så här i bråda adventstider låtit meddela att årets julklapp till alla anställda tyvärr frusit inne.

För att rättfärdiga ett så drastiskt beslut skyller man på att sakanslaget till administration av aktivitetsersättning inte räcker till.

Här gör tomten sitt första misstag; De flesta anställda är tillräckligt intelligenta för att förstå att det finns olika konton för försäkring och administration. Djup indignation uppstår hos många anställda, forumet för debatt fylls av åsikter om brist på uppskattning, felaktiga signaler, dåliga ursäkter och t o m dåliga ledningskunskaper om vårt budgetsystem. Andra skyndar till försvar och menar att julklappen ändå är så värdelös att det kvittar.

Andemeningen blir ändå att flertalet debattörer tycker att det är en principfråga som handlar om att man som anställd saknar bevis på uppskattning.

När debattinläggen börjar bli pinsamt många och kritiska gör tomten sitt andra missstag.

Raskt kastar sig tomte nummer två in i debatten.Nissarna stöttar nämligen varandra.  Tyvärr är den tomten så nybakad att han ännu inte tillgodogjort sig kulturen inom kassavärlden. Ännu större indignation uppstår bland kassans anställda och debattsidan fylls med löpmeter efter löpmeter med arga inlägg. Det dröjer några dagar av retoriskt pajkastning innan den tomten inser att det är bäst att dra ner luvan, äta upp gröten och tassa ut ur debatten. Han bör nog låta det tummade exemplaret av Soldf (Soldaten i Fält, militärens "bibel") stanna i benfickan nästa gång........

När debattens vågor går som högst inser själva tomte-mor att det är dags att lägga sordin på missnöjet. Högt i tak, ja kanske, men nå´n jävla ordning får det väl vara även på Försäkringskassan. Här gör tomten ett misstag för tredje gången. Tomte-mor rapar glögg och säger:

"Jag hoppas, och tror, att ni alla vet att de ansträngningar ni alla chefer och medarbetare gjort under det här året för att få Försäkringskassan på rätt köl igen är väl kända och högt uppskattade av ledningen. Försäkringskassan är bättre idag än den varit någonsin tidigare, och det kan vi alla stolt konstatera att vi varit delaktiga i att åstadkomma."

Inte ens tomte-mor inser att det var ju just detta hela debatten handlade om, nämligen bristen på visad uppskattning. Att tomte-mor nämnde cheferna först gjorde ju inte saken bättre..........

Flertalet kassanställda är nu så luttrade att det inte längre räcker med en klapp på axeln och några väl valda ord. Det behövs andra åtgärder för att få kassans fotfolk att känna att den arbetsinsats de gjort och gör betyder något!

Vad många dock missat är att tomten redan har delat ut flera av årets klappar:

-   Semesterstopp över jul och nyår, på vissa enheter hela december och januari.

-   Övervältring av balanser från delar av organisationen till andra.

-   Nya dagsfärska beslut om koncentration av arbetsuppgifter med pendling eller arbetslöshet som nyårspresent.

Frågan är väl om man vill ha några julklappar överhuvudtaget?

Avslutningsvis kan man väl fundera över kassaledningens taktiska eller otaktiska informationsstrategi:

Om man hade tänkt sig att köpa in några julkllappar centralt så hade upphandlingen påbörjats för flera månader sedan. Eftersom den inte skett kan man misstänka att beslutet togs redan då, någon gång i somras eller tidig höst. Konstigt att man väntar ända tills nu med att delge de anställda detta.

Professionell ledning eller tomtar på loftet?

Observer

Tyst kunskap – förutsättning för professionalism!

”Att tänka är stort,

men att tänka själv är större”

Jag följer med intresse den alltmer tilltagande debatten inom vår verksamhet som handlar om kvalitet i arbetet och tankar kring hur vi skall bli än mer professionella i vår vardag. Jag tycker att det är bra att vi fokuserar på begreppet kvalitet i en organisation som annars numera går under benämningen ”Pinn-fabriken”. Tyvärr tenderar kvalitetsdiskussionen enbart att handla om hårdvara som t ex formell kunskap, ensade arbetsrutiner, paragrafrytteri och fyrkantig regeltillämpning. Man kan möjligen ana en öppning i detta inskränkta kvalitetsbegrepp när man antyder att vi kanske inte tillåter våra duktiga handläggare att använda sin kompetens fullt ut. Där tror jag att man är inne på rätt spår.

I samband med den utökade datoriseringen av Försäkringskassan i slutet av 70-talet initierade Arbetslivscentrum (numera nedlagt av Alliansen) forskning runt begreppet ”tyst kunskap”. Detta kom i huvudsak att handla om vad som händer när arbetsuppgifter datoriseras och hur det påverkar kompetens och kvalitet i det fortsatta arbetet. Denna forskning fick stor internationell uppmärksamhet och lyfte fram begreppet tyst kunskap som en av huvudingredienserna i en effektiv och kvalitativt högt stående organisation. Denna tysta kunskap definierades som ”kittet” som håller ihop kopplingen mellan teoretisk kunskap, slutsatser och praktiskt genomförande.

Idag talar ingen om tyst kunskap. Och det är inte så konstigt. Den har dränerats i takt med att alla gamla rävar pensionerats eller tvingats bort i förtid i effektiviseringens korståg. Och dränaget fortsätter när den återstående spillra av äldre anställda når stupstocken och taxerar ut till ett behagligt pensionärsliv. Visserligen gör man sitt yttersta för att kompensera för detta bortfall genom att kräva adekvat högskoleutbildning för den som tänker sig ett yrkesliv på Försäkringskassan.

Ja, Försäkringskassan, förresten, det gäller väl hela offentliga sektorn?

Och vad händer?

Jo, vårt ansikte utåt i form av kundtjänster och samverkanskontor består i allt högre grad av nyrekryterad personal, ofta med högskolebakgrund. Vad man nu skall med akademisk examen till för att upprätthålla kompetens på broschyrnivå. Att hjälpa människor att fylla i blanketter eller att vidarebefordra uppgifter till andra mer kvalificerade handläggare är ju inte så svårt.
Värre blir det dock när kundtjänster, både fysiska och via telefon, tar på sig rollen av att vara experter, trots att dom inte är det. Allt fler försäkrade återkopplar in i organisationen att de fått felaktig information.
Allehanda nyrekryterade specialister inom olika ärendeslag må vara nog så duktiga på att bläddra efter lagparagrafer, men när det gäller att koppla detta till praktisk handläggning då saknas något. Eller att i ord beskriva varför olika lagregler får den eller den konsekvensen. Jag har själv tagit del av ett antal omprövningsbeslut som haltar både i logik och begriplighet.

Allt prat om att skapa en professionell organisation stupar på just detta, denna brist på tyst kunskap. Problemet blir inte mindre av att denna kunskap inte kan förvärvas med automatik, den måste gå i arv generation efter generation av anställda. Därför är det också viktigt att inte jaga gamlingarna i organisationen med blåslampa.  Utnyttja istället den samlade kompetens som både nyanställda och äldre anställda besitter, så kanske vi sedan kan samlas kring ett gemensamt kvalitetsarbete som också kan ge högre professionalitet!

Observer

Lägg korten på bordet, Adriana!

I en fungerande organisation med bra informationskanaler sägs det att ryktesspridning kan minimeras och bortses ifrån. Och det är väl bra. Rykten har aldrig skapat arbetsro eller grund för vuxendialog i en lärande organisation. Men vad lär man sig av detta inom Försäkringskassan? Jo, ingenting!

Hos oss har det istället blivit så att rykten oftast är lika med sanning, fast med några dagars fördröjning. Den totala bristen på löpande information gör att nyheter om beslut färdas bakvägen genom organisationen. En ytterst begränsad skara av närmast drabbade informeras pliktskyldigast, och övriga anställda i organisationen får sig nyheter tilldelade genom mun-mot-mun-metoden eller i bästa fall, en pinsam notis på Tok-Fia några månader senare.

Det pågår ett omfattande arbete med att förbättra och effektivisera vår nuvarande organisation, men vi får inte vara med på tåget! Förändring efter förändring presenteras nu i ett rasande tempo, men inte förrän allt är klappat och klart. Dialog och medinflytande är ord som inte längre existerar i kassaledningens vokabulär. Och jag lovar, kvalitén på besluten blir därefter!

Den s k Framtidsgruppen har arbetat i ca ett halvår nu, men hittills inte presenterat ett enda offentligt dokument, trots att förändringsarbetet pågår för fullt. Ynkligt! Och inte blir det bättre av att gruppens ledare Anna-Lena Karlsson redan utsetts till chef över en nytt sammanslaget kontor som vi inte ens visste planerades. Nepotism? Ja, fan vet.....
Handplockade ryggdunkare och ja-sägare har vi sett många inom FK!

Det höjs allt fler röster i organisationen om att allt inte står riktigt rätt till. Rättsosäkerhet, oerhörda balanser av ärenden, försäkrade som saknar ersättning eller vars ärenden driver omkring ett ohanterligt ärendehanteringssystem, osv i oändlighet. När är måttet rågat? Och varför lägger inte vår kära GD Adriana Lender korten på bordet, både internt och externt?

Eller är det så illa att Adriana, precis som Curtan på sin tid, inte har en susning om vad som pågår inom Försäkringskassan? Eller handlar det bara om att hålla tillsynsmyndigheten stången så länge som möjigt? För när detta korthus rasar är det inte bara Adriana som får lägga sig.....

Som tur är finns den granskande pressen, det alltid snokande Statskontoret och det alltid lika uppmärksamma Riksrevisionen. Om inte Adriana kan ge en sanningsenlig bild av verksamheten så får man hoppas att det finns andra som klarar andra spel än Bluffstopp!

Observer

Försäkringskassan – amatör utan slutledningsförmåga?

I´m back on the track.

Kan inte längre hålla mina kliande fingrar borta från tangentbordet.

Jag har nu legat lågt i ca 6 månader i förhoppning om att mina intryck och åsikter i den nya Försäkringskassan skall förändras och förbättras i en positiv riktning. Tyvärr händer det mycket lite på den fronten.

Jag läste i morgonblaskan idag att Försäkringskassan åter är på tapeten i riksdagen. Det börjar snart bli en stående punkt på den politiska dagordningen. Kassan brottas fortfarande med stora balansproblem inom flera områden, men enligt Husmark-Person säger kassans ledning att det inte beror på resursbrist. Det är istället den nya organisationen som ännu ej gett förväntat resultat.

Äntligen ett ärligt tecken från ledningens sida, får man väl säga! Internt knystas det däremot inte ett ord om att saker och ting inte fungerar. Alla vet att det pågår ett antal översyner av den organisatoriska placeringen av kassans arbetsuppgifter, men att få någon information om dagsläget i dessa utredningar är omöjligt. Vår interna informationskanal, Tok-Fia, behandlar oss fortfarande som mindre vetande, trots den layout-mässiga ansiktslyftningen nyligen.

Min fundering angående detta är: Vad är det som är fel, och som inte går att förändra?

Gång på gång uppstår det stora balansproblem i utbetalningarna av olika ärendeslag eller i annan handläggning. Hörde t ex igår att på omprövningssidan ligger vi nu med ca 27 000 ärenden i balans! Undrar vad JO tycker om det………

Rimligen finns det kanske tre olika anledningar eller kombinationer av dessa som lett till nuvarande problem:

1. Det finns för lite resurser totalt i organisationen.
2. Det fattas kompetens inom de ärendeområden som flyttats eller koncentrerats.
3. Folk jobbar med fel saker på fel ställe.

När det gäller Försäkringskassans personalhantering i samband med den nya organisationen finns det mycket övrigt att önska. Det är inte särskilt konstigt att det uppstår kompetensbrister när man väljer att flytta arbetsuppgifter från en ort till en annan. Det finns ingen automatik i att handläggare frivilligt flyttar på sig eller börjar pendla med undermåliga allmänna kommunikationer. Uppstår arbetsbrist på en ort erbjuds man omplacering till en annan. Tacka nej till detta och du är ute ur systemet. Ingen Trygghetsstiftelse och ditt eget val att säga upp dig med allt vad det innebär. Trots detta har många valt att lämna verksamheten och därmed tagit sin mångåriga kompetens med sig till annan verksamhet. Tror väl fan att det uppstår problem på Försäkringskassan!

Allt detta hade man kunnat förutspå och motverkat med en vettig planering. Successiva förändringar och insikt om att vårt ärendehanteringssystem är byggt för att möjliggöra arbete var som helst i landet hade gett helt andra förutsättningar för förändringsarbetet. Istället valde man blåslampe-modellen och en naiv övertro på snabba effektivitetsvinster. Det tråkiga är att man fortsätter med samma destruktiva strategi. Ärendeslag efter ärendeslag hamnar nu under lupp och föreslås koncentreras i rask takt enligt ovanstående modell, och troligen med samma effekt i form av förlorad kompetens.

Slutligen kan man ju fundera över vad vår uppdragsgivare vann på hela denna flyttkarusell?

Bättre tillgänglighet?

Bättre service?

Ökat rättssäkerhet?

Snabbare handläggning?

Ökad tilltro till försäkring och försäkringstillämpning?

Kan vi svara entydigt JA på dessa frågor, eller har det rent av blivit sämre?

Observer