Så var det dags igen.Den årliga lönekarusellen har startat och snart är det dags för det lönesättande samtalet. Min chef sitter med allehanda produktionsstatistik och spelar en av huvudrollerna i ett av lönepolitikens värsta pajasspel. Och vi anställda sitter snällt som lydiga hundar, nickar instämmande till chefens bedömning, men har ingen aning om det taskspel som varit/väntar innan bedömningen omvandlas till kronor och ören. I min mening oftast ören. Det har aldrig funnits något inom kassavärlden som slukat så mycket energi, irritation och arbete som lönerörelsen, och i gengäld gett så lite utfall som motvikt och belöning. Detta gäller säkert även för staten i övrigt. Vad kan det bero på?
I vårt löneavtal RALS, står att läsa:
"En arbetstagares lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna, samt arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Lönerna ska vara individuellt bestämda, om inte arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen funnit skäl att överenskomma om annat för vissa grupper. En väl utvecklad lönesättning som utgår från sakliga grunder är betydelsefull för en ändamålsenlig differentiering av lönerna."
Arbetsuppgifternas svårighetsgrad definieras genom BESTA-koden, ett gemensamt värderingsssystem för alla statligt anställda. Här mäts bl a olika arbetsuppgifters grad av egenansvar och grupperas i olika koder. Problemet med detta system är att det är oerhört trubbigt och att förändringar i yrkesroller och arbetsuppgifter inte får genomslag i BESTA-systemet tillräckligt snabbt. Eftersom alla myndigheters arbetsuppgifter jämförs med varandra, tar det tid att bli överens. Alla värnar ju om sitt. Det kan ta upp till tio år(!) innan man ser något resultat av detta i sitt lönekuvert.
När det gäller den andra delen i bedömningen, arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen är situationen närmast skrattretande. Arbetsgivaren omger sig med en ofantlig mängd statistik, men trots detta är jämförelser mellan individer inget annat än personligt tyckande från chefen. Min vän från landet, som för övrigt ringer regelbundet, rapporterade igår om läget på statistikfronten.
Så här illa är det:
Inom vissa kassor är handläggaren reducerad till ett nummer, naturligtvis anonymt. Varje eller varannan vecka presenteras det enskilda produktionsresultatet vid arbetsgruppsmöten. Eftersom det hela är anonymt vet ingen, utom individen själv, vem som står för vilket resultat.
Jag förstår inte nyttan med detta. För att det skall fungera som morot behövs väl en öppenhet i vem eller vilka som är duktigare än andra? Om någon presterar anmärkningsvärt mycket mer borde väl andra få ta del av yrkeshemligheten? Hur bär han/hon sig åt? Men icke....
Ytterligare en miss med all statistik är att man bara mäter vissa delar av arbetsinnehållet. Ofta handlar det om att mäta antalet avslutade ärenden i ett pinnsystem. Men allt sidoarbete lämnar man därhän. Ett sidoarbete som tidvis upptar halva arbetstiden, men som man inte får räkna med. Snacka om att skapa frustration. Och hur kan det komma sig att vissa handläggare ligger skyhögt i produktion i förhållande till de övriga? Om dom inte har hittat något knep för att snabba upp handläggningen (vilket dom i så fall borde dela med sig av) finns bara ett svar: Dom väljer och vrakar i ärendena, plockar ut de enkla och snabba och gör inte något som inte ger en pinne i statistiken.
Är det en sådan laganda Försäkringskassan är betjänt av?
Det retar mig också att Försäkringskassan, trots 3 år av överstatlighet och riksgemensam organisation, ännu inte lyckats med att skapa enhetliga och gemensamma statistik- och uppföljningssystem. Fortfarande i nådens år 2009 sitter de olika försäkringskontoren och ringer runt till varandra och undrar vilka uppföljningssystem de använder. Om detta är ägnat att skapa förtroende för lönesättningsmodellen betackar jag mig. Det vore ju kul om man åtminstone mätte samma saker.....
Tyvärr har individuell lönesättning blivit ett självändamål. Trots att det aldrig har presenterats någon vetenskaplig forskning för att individuell lönesättning skulle vara bra för produktiviteten i en organisation framhärdar arbetsgivaren (läs arbetsgivarverket) i den missuppfattningen. Tvärtom finns det forskning som bevisar motsatsen, men den är ju inte lika intressant. Hur kan man förklara att två arbetstagare, arbetandes sida vid sida med exakt samma kvalifikationer och resultat till varje pris måste skiljas åt i lönesättningen, om så bara med enstaka kronor? Löjligt!
Jag vet också, vilket inte många andra utanför chefskollektivet gör, att kassaledningen vid åtminstone ett lönerevisionstillfälle på senare år helt plötsligt lade allt värderingsarbete åt sidan, inklusive genomförda löneamtal och värdering av närmaste chef. Istället bestämde man sig plötsligt för att nu jävlar skall här ske lönespridning! Man tog fram ett statistikprogram, fördelade hela lönepotten efter en önskad skala och la ut pengarna. Inte många kände igen sig i detta, och de chefer som hade synpunkter lade man munkavle på. Och facket? Ja, dom vet fortfarande inget. Men detta kan säkert fru Ritter berätta mer om....
Ser på Tok-Fia att vi nu fått en ny frälsare i Anna Jönsson, som åker land och rike runt och för pseudo-resonemang med mellancheferna. Deras slutsats? Jo, det skall skapas en balans mellan mjuka och hårda värden. En balans som tillför "en gnutta arbetsglädje". Snacka om slag i ansiktet på oss övriga anställda! Men så mycket kan jag säga: Den gnuttan av arbetsgläjde lär i alla fall för min del inte infinna sig under lönearbetet. Den moroten duger inte heller.......
I vårt löneavtal RALS, står att läsa:
"En arbetstagares lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna, samt arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Lönerna ska vara individuellt bestämda, om inte arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen funnit skäl att överenskomma om annat för vissa grupper. En väl utvecklad lönesättning som utgår från sakliga grunder är betydelsefull för en ändamålsenlig differentiering av lönerna."
Arbetsuppgifternas svårighetsgrad definieras genom BESTA-koden, ett gemensamt värderingsssystem för alla statligt anställda. Här mäts bl a olika arbetsuppgifters grad av egenansvar och grupperas i olika koder. Problemet med detta system är att det är oerhört trubbigt och att förändringar i yrkesroller och arbetsuppgifter inte får genomslag i BESTA-systemet tillräckligt snabbt. Eftersom alla myndigheters arbetsuppgifter jämförs med varandra, tar det tid att bli överens. Alla värnar ju om sitt. Det kan ta upp till tio år(!) innan man ser något resultat av detta i sitt lönekuvert.
När det gäller den andra delen i bedömningen, arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen är situationen närmast skrattretande. Arbetsgivaren omger sig med en ofantlig mängd statistik, men trots detta är jämförelser mellan individer inget annat än personligt tyckande från chefen. Min vän från landet, som för övrigt ringer regelbundet, rapporterade igår om läget på statistikfronten.
Så här illa är det:
Inom vissa kassor är handläggaren reducerad till ett nummer, naturligtvis anonymt. Varje eller varannan vecka presenteras det enskilda produktionsresultatet vid arbetsgruppsmöten. Eftersom det hela är anonymt vet ingen, utom individen själv, vem som står för vilket resultat.
Jag förstår inte nyttan med detta. För att det skall fungera som morot behövs väl en öppenhet i vem eller vilka som är duktigare än andra? Om någon presterar anmärkningsvärt mycket mer borde väl andra få ta del av yrkeshemligheten? Hur bär han/hon sig åt? Men icke....
Ytterligare en miss med all statistik är att man bara mäter vissa delar av arbetsinnehållet. Ofta handlar det om att mäta antalet avslutade ärenden i ett pinnsystem. Men allt sidoarbete lämnar man därhän. Ett sidoarbete som tidvis upptar halva arbetstiden, men som man inte får räkna med. Snacka om att skapa frustration. Och hur kan det komma sig att vissa handläggare ligger skyhögt i produktion i förhållande till de övriga? Om dom inte har hittat något knep för att snabba upp handläggningen (vilket dom i så fall borde dela med sig av) finns bara ett svar: Dom väljer och vrakar i ärendena, plockar ut de enkla och snabba och gör inte något som inte ger en pinne i statistiken.
Är det en sådan laganda Försäkringskassan är betjänt av?
Det retar mig också att Försäkringskassan, trots 3 år av överstatlighet och riksgemensam organisation, ännu inte lyckats med att skapa enhetliga och gemensamma statistik- och uppföljningssystem. Fortfarande i nådens år 2009 sitter de olika försäkringskontoren och ringer runt till varandra och undrar vilka uppföljningssystem de använder. Om detta är ägnat att skapa förtroende för lönesättningsmodellen betackar jag mig. Det vore ju kul om man åtminstone mätte samma saker.....
Tyvärr har individuell lönesättning blivit ett självändamål. Trots att det aldrig har presenterats någon vetenskaplig forskning för att individuell lönesättning skulle vara bra för produktiviteten i en organisation framhärdar arbetsgivaren (läs arbetsgivarverket) i den missuppfattningen. Tvärtom finns det forskning som bevisar motsatsen, men den är ju inte lika intressant. Hur kan man förklara att två arbetstagare, arbetandes sida vid sida med exakt samma kvalifikationer och resultat till varje pris måste skiljas åt i lönesättningen, om så bara med enstaka kronor? Löjligt!
Jag vet också, vilket inte många andra utanför chefskollektivet gör, att kassaledningen vid åtminstone ett lönerevisionstillfälle på senare år helt plötsligt lade allt värderingsarbete åt sidan, inklusive genomförda löneamtal och värdering av närmaste chef. Istället bestämde man sig plötsligt för att nu jävlar skall här ske lönespridning! Man tog fram ett statistikprogram, fördelade hela lönepotten efter en önskad skala och la ut pengarna. Inte många kände igen sig i detta, och de chefer som hade synpunkter lade man munkavle på. Och facket? Ja, dom vet fortfarande inget. Men detta kan säkert fru Ritter berätta mer om....
Ser på Tok-Fia att vi nu fått en ny frälsare i Anna Jönsson, som åker land och rike runt och för pseudo-resonemang med mellancheferna. Deras slutsats? Jo, det skall skapas en balans mellan mjuka och hårda värden. En balans som tillför "en gnutta arbetsglädje". Snacka om slag i ansiktet på oss övriga anställda! Men så mycket kan jag säga: Den gnuttan av arbetsgläjde lär i alla fall för min del inte infinna sig under lönearbetet. Den moroten duger inte heller.......
Observer
29 kommentarer:
Jag bara häpnar och skakar på huvudet!!
Man tror inte att det är sant...........fast iofs så har jag haft mycket med "kassan" att göra och borde slutat förvåna mig.
Men de lyckas hela tiden slå sig själva!
Trevlig helg på dig!
Ja se lönerörelsen!!??
Oftast är vi guld värda utom just i sambadande med lönerörelsen.
Många chefer är inkompetenta att sätta löner. Vid mitt senaste lönesamtal fick jag allt i ansiktet, det som tidigare varit min styrka. FK har tagit in en del
chefer utifrån som inte vet vilken roll de har. En fd militär finns i Malmöregionen. Han tror ff. att han står kasserngården med 18 årig rekryter. Tolkar på sitt eget sätt utan att ha belägg.
Min enhet inom kassan fick i dagarna veta att vi ska utgå från att vi kommer att få noll kr i löneförhöjning, alltså ingen ska vara säker på att få någonting. I realiteten innebär det en reallönesänkning, hur ligger det i fas med att kassan ska vara en attraktiv arbetsgivare. Kassan suger fett för att tala klarspråk. Den enda möjlighet som finns för att höja lönen är att bli en chefwannabe, med andra ord - bli en rövslickare.
Har just tyvärr refuserat ett inlägg som stinker invandrarfientlighet och rashat. Jag uppskattar debatt om socialförssäkringen och kassans liv. Synpunkter på invandrare och allmänt rashat får ni debattera på annat håll!
Här kommer mer:
Alla, inklusive vår arbetsgivare, vet och håller med om att en grundläggande förutsättning för att ett lönesystem skall fungera är att det uppfatttas som rättvist. Rättvisan kan ha många skepnader, men den förutsätter att det finns en transparans i systemet. Jag kan inte ens värdera vad som är rättvist eller inte för jag har ingen aning om vad mina arbetskamrater tjänar! Det är nämligen hemligt! På min arbetsplats hänvisar arbetsgivaren till offentlighetsprincipen om man vill ha ut lönelistorna. Det vill säga att jag som privatperson, på min fritid får eftersöka dessa. Så mycket var den attraktiva arbetsplatsen värd....
Samma dårskap föregår på Polismyndigheten där jag arbetar. Måste varit samma konsulter på dessa myndigheter. Det är lika vansinnigt. Att läsa vad du skriver är som att läsa om polismyndighten. Kunnigt kompetent folk slutar arbeta eller gör så lite som möjligt i bedrövelse över den behandling de utsätts för. Anställda äter på varandra, grupper ställs mot grupper, enskilda mot enskilda, unga mot gamla. - Jag säger bara usch vilket vansinne.
En annan sak som är lika är popoläriteten och förtroendet hos allmänheten och våra kunder:(.
På den tid när det fanns länskassor så tog facket ut lönelistor på alla i länet. Man kunde då få titta i listorna och jämföra.
Tidigare anställd
Jag är en sådan "inkompetent varlese" ska sätta ny lön på mina medarbetare. Jag har mycket fakta som bygger på result i förhållande till fastställda mål men det finns ju mera som ska värderas, v g s lönekriterierna. Om alla, både chef och medarbetare, förbereder sig inför lönesättandesamtal eller lönesamtal blir förutsättningarna de allra bästa. Lycka till!
Till Observer, gå med i ST de håller koll på rättvisan.
Tror du på det där själv?
Jag vill påpeka att jag inte tycker att alla chefer är inkompetenta varelser, det är lönevärderinsssystemet som är sjukt. Jag är redan med i facket. Att påstå att dom idag kan påverka lönebildningen är ungefär som att påstå att det går att sälja värmelampor i Sahara.....
Glad att jag hittade din sida, fann den via resurs bloggen.
Ska sätta mig ner och läsa det du skrivit, det ser mycket intressant ut!
Ha det gott!
-David
Jag är så trött....Hur mycket som FK anställd ska man behöva ta? För lite över ett år sedan så "slets" jag från min nära kollegor och det ärendeslag som jag faktiskt anställdes för att utföra. Jag fick nya kollegor ( alla lika besvikna som jag ) och jobba med ett nytt äredeslag, ett ärendeslag som jag inte varit intresserad av att jobba men men som sagt vill man jobba kvar så får man ta det som erbjuds. Nu har det visat sig att vi har varit för effektiva och jag och sju av mina "nya" kolleger måste börja jobba med de ärendeslag vi för över ett år sedan fick lämna.
Hade arbetsmarknaden varit bättre så hade jag sökt mig ifrån FK för LÄNGE sedan men NU ÄNTLIGEN så kommer jag iväg på en arbetsintervju.
Så ni som läser det här håll tummarna för som sagt jag vill lämna det sjunkande skeppet.
Jag har också varit på intervju och går i väntans tider...jag hoppas innerligt få lämna den här sjuka arbetsgivaren innan jag själv blir sjuk!
Vår organisation är i princip uppbygd som ett träd fullt med apor.
När aporna där uppe tittar ner, så ser de bara en massa leende ansikten. Men när aporna där nere tittar upp, så ser de bara en massa arslen.
Hämtat från Galleri Lindström
http://www.bonton.se/sv/index.htm
Vill nu höra det nyaste?
I veckan hade vi möte med vår "nya" platschef, det har visat sig att vi inom min enhet har varit för effektiva så nu ska 8 av 20 kolleger börja jobbat inom föräldraförsäkringen men ändå har vårat ordinarie ärendeslag, fråga kom upp hur det blir med semester hur planeringen ser ut.
Vi kommer inte bara att planera inom den egna gruppen utan nu måste vi även planera ut efter de grupper som jobbar inom föräldraförsäkringen. Vad innebär detta? jo att vi ska inte bara "tjafsa" inom den egna gruppen utan nu måste vi planera semester med andra grupper.
Blir så trött!!!
Anonym med över 30 år i kassan.
Lönerörelsen.
Jag fick också allt i ansiktet! Det som tidigare varit min styrka är inte styrka längre. Arbetar i kundtjänst för privatpersoner (f d telefonkuntjänst) någonstans i Sverige. Mitt kunnande räknas inte längre eller detta att kunderna är nöjda efter att jag informerat dem. 240sekunder - det magiska tiden - d v s samtalet får inte ta längre tid. Tar samtalet längre tid är jag ingenting värd - löneökning kanske 0 kronor enligt min chef!!!
Jag känner mig utnyttjad, bortglömd och uttömd! - Vore arbetsmarknaden en annan än den är idag skulle jag lämna det sjunkande skeppet. Men jag måste försörja mig - utan någon arbetsglädje. Jag duger inte längre. Det hjälper inte att mina kunder är nöjda!
Observer är mitt hjälte som vågat ta fram vilket liv vi lever i dagens Försäkringskassa.
Oftast tycker jag du har rätt kul och tankeväckande inlägg. Men de senaste tycker jag bara är illa genomtänkta, svepande, generaliserande och otroligt förenklade!! Alla chefer är dåliga? Alla i staten är missnöjda med lönesystemet?? Alla som företräder Försäkringskassan är tokar?? OBS - jag jobbar INTE på försäkringskassan!! Men tycker ändå att någon slags objektivitet får man visa, kanske OK att använda blogg som en kanal att kräkas ut sitt missnöje i? Men lite BALANS?? Vad är din egen roll i det hela? Vad gör du för att förbättra situationen? Eller ser du dig enbart som ett offer! Om jag ska generalisera lite så tycker jag att staten i gemen består av människor som jobbat lite för länge på samma jobb, är lite för bittra för sitt eget och sina arbetskamraters bästa? Och detta i sin tur gör att statens rykte aldrig någonsin kommer att bli bättre! För tro mig - det finns såväl bra chefer som engagerade medarbnetare i staten. Det går att förändra!
Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att när vi (FK) förstatligades skulle man successiv lyfta kassalönerna till samma nivåer som på övriga statliga företag. Jag har för mig att man på facket plockade fram lönelistor både härifrån och därifrån och jämförde på längden och på tvären. FK låg för det mesta längst ner på alla listor.Jag kan ha fel eller kanske jag drömt alltihopa.
Förlåt mig alla fackentusiaster, men jag tycker att facket idag är helt tandlöst. För 20 år sedan, när jag själv jobbade fackligt hade vi verkliga förhandlingar med arbetsgivarparten och det var ett givande och ett tagande i långa och många manglingar. Idag kommer det ibland ett litet morrande ifrån er, men när piskan viner tystnar alla era protester och ni nickar instämmande med mössan i handen.
Jag vet ju inte vilken erfarenhet du har, Observer, men "på vår gata i stan" är varje handläggare resultatstyrd. Här är ingen anonym. Statistiken är sönderspjälkt ända ner på individnivå. Storebror ser varje liten PH från det hon loggar in tills hon loggar ut på kvällen.Allt vad hon gjort, eller kanske inte gjort i sina korgar registreras och jämförs i ledningsgruppen. Man bygger staplar och diagram -och vad har Svensson där ute för glädje av det. Han vill ha sina pengar.
Önskar dig en så trevlig vecka som möjligt.
Organisatoriskt kaos råder och de personliga handläggarna är överbelastade - i alla fall på min enhet - och vi uppmanas ägna mer tid åt registerård så att statistiken förbättras!
Nästan varje dag kan vi läsa i tidningarna om hur dåligt Fk funkar. Men internt tigs det! Inte en enda gång har vi på våra enhetsmöten talat om vad som skrivs i tidningarna. Inte en enda gång. Det är en i det närmaste scizofren upplevelse!
Tänk om våra kunder visste att vi uppmanas ägna dyrbar handläggningstid till att fräsha upp siffror och statistik. Tänk om det kom ut! Vilken reaktion skulle vi få?
Idag var minister Christina Husmark-Persson på kassan för att chatta med personalen. När jag läst igenom frågor och svar från chatten slår det mig att inga frågor handlar om de nya sjukskrivningsreglerna eller dess tillämpning. Konstigt eller hur? Särskilt med tanke på hur mycket tid detta ämne tar av vår arbetstid, samtal i fikarum och på lunchraster.
Nu visade det sig dock att flera frågeställningar fanns i ämnet. De presenterades efter chatten som obesvarade frågor.
Jag ställer mig nu frågan om det verkligen kan vara slumpen som gjorde att alla dessa frågor om "rehabkedjan" råkade falla bort. Självklart är inte detta sannolikt. Här har censuren varit framme. Frågan är om det var ministern som krävde att dessa frågor skulle sållas bort, eller om det var de ansvariga på Försäkringskassan som gav order om bortsållningen? Den frågan lär vi aldrig få svar på. Oavsett vem som beordrat censuren, så är det en stinkande skandal.
Du som skriver att ni inte en enda gång pratat om vad som skrivs i tidningarna på era enhetsmöten - har du tagit upp frågan för diskussion själv och blivit tystad? Till våra möten anmäler vi frågor eller tar upp frågor efter hand. Vi pratar också om dagsaktuella frågor under dagen i andra sammanhang med arbetskamrater och chefer. Våra chefer har också tagit upp dessa frågor på våra möten. Tyvärr verkar det vara väldigt olika ute i landet.
Till HJÄLP
Ja, vad ska man förvänta sig av de som ansvarar för/skriver det som publiceras på Intranätet inklusive väljer ut vad som ska tas med på den "nyskapande" interna chatten?
Mina förväntningar slutar vid det gamla talessättet "bit inte den hand som föder dig"!
Hälsningar från
"Ännu anställd, men hur länge till?"
Vi som inte talar om det som skrivs i tidningarna:
Dessvärre är det så att min chef lägger beslag på hela enhetsmötet med sin information och det finns ingen tid alls för att ta upp egna spörsmål. Vi är ett gäng rätt uppgivna handläggare min min enhet.
Men det är positivt att höra att det kanske inte är en medveten policy och strategi, som jag misstänkte, utan kanske bara min chef...
Det vore kul att höra från fler! Hur ser det ut - diskuterar ni internt den massiva kritik som publiceras i tidningarna? Eller låtsas man som ingenting, som hos oss?
Observer,
argumentationstekniken som din arbetsgivare tillämpar är klassisk, det går alltid att finna argument till varför just årets lönepott blir liten eller obefintlig. Med ett slätstruket fack som inte ifrågasätter argumentation och bedömningskriterier är det i det närmaste hopplöst att försöka påpeka orimligheter i personalpolitiken.
Sen är det väl som så att om verksamhetens mål är att halvera antalet försäkrade så finns det skäl att tro att det även lär påverka antalet tjänstemän i förlängningen i motsvarande eller möjligen ännu större omfattning. Att myndigheten i det läget avstår från att premiera eller uppmuntra personalen kan nog ses som ett ganska naturligt agerande.
Jag har just blivit erbjuden ett annat jobb utanför Fk! Livet känns helt underbart!
Jag har gjort lite research och motsvarande arbete (som personlig handläggare) inom den privata sektorn värderas till i snitt 33000:-/mån. Så - om du inte får mer än de självklara 3% (personlig handläggare landar på ca 800:-) kan du begära en omförhandling och be om mer! Då blir det omförhandling mellan ditt fack och en högre chef. Eller så söker du arbete utanför arbete för att få upp din lön.
Efter att ha läst era kommentarer kan jag inte vara tyst. Arbetar själv inom den privata sektorn och vet av min sambo att ni har 35 semesterdagar efter fyllda 40 år. Ni får ersättning för friskvård, medicin etc. Ni får tycka till i mycket ( i alla fall på min sambos enhet. Själv kan jag säga att visst tjänar jag mer i den privata sektorn men jag har inte nära de förmåner som ni har inom den statliga sektorn. Och om ni tror att arbetsmiljön är så mycket bättre så bör ni nog praktisera i min yrkessfär. Jag anar att ni inte har en aning om hur bra ni har det, tyvärr. Jag hoppas verkligen att ni alla som vantrivs så fruktansvärt får ett arbete inom den privata sektorn. Jag gissar att ni vill tillbaka till det gamla inom kort.
Jag har i hela mitt liv arbetat inom den privata sektorn utom de senaste 3 åren då jag jobbat på Fk. Jag har då haft 30 dagars semester och högre lön. Jag var arbetslös när jag fick erbjudande om arbete på Fk och gick ner 7000:- i lön. Är man frisk som jag har jag ingen större glädje av att Fk betalar mediciner. Friskvårdstimmen hinner många av oss inte ta ut. På min enhet har de flesta en hel arbetsvecka på sitt flex-konto. Men jag har förstått att det skiljer sig mycket från enhet till enhet. På min enhet råder kollektiv depression. Förhoppningsvis arbetar din fru på en enhet där man är mer nöjd.
Nu måste det vara ett faktum! Försäkringskassan måste ha hyrt in en farlig massa dyra konsukter som för hutlöst mycket pengar i arvode till slut kunde kränga av sig "sjukdomsbegreppet" som bas för de nya sjukreglerna. Hur mycket pengar måste dessa konsulter inte ha kostat oss skattebetalare. Inte nog med att vår sjukersättning på alla sätt och vis sänks, tidsbegränsas eller rätt och slätt nekas oss, sitter vi också där och betalar med våra sura skattepengar:
1. Dyra och livsfarliga konsulter som bara för att få sina arvoden sätter sig i knät på Försäkringskassan och Staten och säger de mantran som FK och Staten älskar att höra, att sjuktalen ska bekämpas och att via regelverket göra en hel nation frisk!
2. Bekostar en ohemult dyr omorganisation av FK som redan i initialskedet bevisar att det inte kommer att fungera då FK någonstans på vägen "glömde" att de har hand om individer inte sannolikhetskalkyler och statistik.
3. Ålägger en hel läkarkår arbetsuppgifter som de inte har tid med igentligen, den utökade administrationen. Till slut kommer läkarna inte kunna hålla isär sina arbetsuppgifter utan när patienten söker för bihåleinflammation så får patienten istället ett recept på blanketter från FK och AF. Detta inkräktar på den reella vårdtiden som läkaren skulle kunnat lägga på sitt arbete. Vem är det då som förlorar i sista ledet? Jo, om det är landstinget som råder över vården, eller kommunen, så är det vi skattebetalare som förlorar.
4. När man omorganiserar handläggningen och rutinerna på FK så väljer man att SAMTIDIGT införa ett nytt IT-system som ska gälla för hela FK där det mesta ansvaret ändå läggs på den enskilde som piskas att inkomma med rätt blanketter inom föreskriven handläggningstid. och att följa sitt ärende själv via FK:s hemsida. Om nu mycket av aktiviteterna ska skötas av den enskilde, ungefär som på AF, vart har då alla handläggarna tagit vägen? Vad gör de istället?
It-systemet har redan sedan det infördes påvisat uppenbara och rätt så graverande brister. Varför skulle annars ett ärende, som kunde skötas på tio eller femton minuter över disk tidigare, få en handläggningstid på mellan fyra veckor och sex månader. Jag vet inte i dagsläget om de som väntat längst på sina pengar ännu fått dem?Sedan blir kunderna arrogant behandlade av FK.
Tack vare det nya IT-systemet sitter vi skattebetalare med en välfärdsapparat som har kapsejsat. Och alla miljoner kronor i satsade kapital för detta åker rätt ut i sjön och ligger där och skvalpar.
Långa handläggningstider är en fördyrande verksamhet. Framförallt för tredje man,kvinna, alltså vi skattebetalare, DU OCH JAG.
Och jag är i alla falla sådan att får jag inte valuta för mina pengar, även när det gäller FK, så kräver jag att få mina pengar tillbaka, det borde startas en sådan grupp "Skattebetalare som bestulits av FK".
Jag tycker synd om skattebetalarna, snuvade på konfekten hela tiden! För att inte tala om fotfolket på FK!!!!
Härligt att ta del av det som händer bakom FK:s murar eller Fort Knox som jag kallat FK numera.
Fortsätt att skriva, vi utanför behöver läsa detta!
Skicka en kommentar