Simsalabim - försvinn!

Under de senaste 15 åren har Försäkringskassan och alla andra statliga myndigheter bekymrat sig över hur generationsväxlingen skall gå till. Alla har vetat att 40- och 50-talisterna måste ersättas. Men ingen har lyckats klura ut hur det skulle gå till. Jag har själv sett ett antal olika beräkningsmodeller, men ingen har varit fullkomlig. Stötestenen var nämligen hur man skulle kunna garantera att organisationen upprätthåller kompetensen med kontinuitet. Svaret på detta var dubbelbemanning, upplärning och infasning av ny arbetskraft medan den gamla sakta fasas ut. Redan på tankestadiet insåg man att detta var ogörligt, resurserna för detta finns inte, och ingen (läs staten) har heller någonsin varit beredd att tillföra dessa. Resultatet blev m a o en tummetott, en gammal ut, en ung in osv. En process som tar oändlig tid att genomföra, och inte löser grundproblemet, att stora delar av statsapparaten behöver förnyas. Naturligtvis med en utbildningsnivå som ligger snäppet högre än vad flertalet äldre anställda besitter idag.

Men yvas icke, ty nu har Försäkringkassan hittat den slutgiltiga lösningen på problemet. Den är så djävulskt bra att konceptet säkert går att kränga till den övriga statsförvaltningen. Hädanefter kan kassans ledning med stolthet i brösten framhäva att det minsann inte bara är Posten som vet hur en slipsten skall dras.

Konceptet är egentligen ganska enkelt; Om folk inte slutar självmant, se till att dom tvingas ut genom organisatoriska åtgärder. Försäkringskassan vet idag, genom tidigare koncentrationer av verksamheten, att flertalet anställda inte klarar pendling till nya orter inom 12-timmarsgränsen. Alltså väljer man att fortsätta att koncentrera arbetsuppgifter för att kunna göra sig av med äldre personal. För att säkerställa att personalen dessutom säger upp sig självmant tänjer man på 12-timmarsregeln så att lämpliga kommunikationer finns. Då slipper man ju använda trygghetspaket och uppsägningslön, Praktiskt, eller hur? Och facket ser man numera inte så mycket av.

Vän av ordning kanske undrar hur jag kan få detta till en medvetens strategi? Jomen det måste det vara, när man är fullständigt medveten om de negativa konsekvenser som uppstår, men ändå väljer att fullfölja denna massförflyttning av arbetsuppgifter.

Vi har redan sett konsekvenserna av de senaste årens förändring; många har valt att sluta istället för att pendla. På de nya arbetsorterna har snålt tilltagen personal, ofta nyanställd, ställts att brottas med ofantliga mängder av arbete med balanser som följd. Fortfarande sitter t ex över 40 tusen människor och väntar på att få sin inträdesbiljett till socialförsäkringssystemet i form av inskrivning. Att denna skandal har gått massmedia och hetsjaktsjournalistiken förbi är en gåta. Men merparten av målgruppen är väl inte tillräckligt intressant…..

Försäkringskassan fortsätter nu att koncentrera arbetsuppgifter i raskt takt. Konsekvensanalyser är det inte tal om, och i de fall de finns är de så ytliga och dåligt genomförda att de kvittar. Förändra först, och sopa upp i efterhand, det är kassans nuvarande strategi. Och resultatet lär inte bli annorlunda än tidigare. Men kassan går in i detta med öppna ögon, tro inte annat!

Någon påstod i ett inlägg här på bloggen att allt hade blivit sååååå mycket bättre på Försäkringskassan. Sanningen är väl den att ingen vet, för numera finns ingen kvalitetskontroll överhuvudtaget. Hur många miljarder som rinner ut genom felaktiga beslut kan man inte ens gissa sig till. Men general Svammelman har säkert nån lösning även på det!

Observer