En seglats mot farligt mål

Illojal, bakåtsträvande, ironisk, elak, inskränkt, sarkastisk, okunnig och intrigerande.
Jovisst, det är väl tillmälen som man kan tåla, kanske till och med i vissa sammanhang känna sig stolt över. Men det finns gränser. När någon hormonstinn karriäristvalp kallar en för pissråtta får det åtminstone mig att fundera på vart den nya Försäkringskassan är på väg. Jag har svårt att tro att någon av den gamla stammens anställda skulle nedlåta sig till sådant. Är det den medarbetarsynen som skall prägla den attraktiva arbetsplats alla talar om, men som ingen hittills har sett? Och i förlängningen, hur rimmar det med synen på våra kära försäkrade?

Det har flera gånger kommenterats här på bloggen att jag enbart ägnar mig åt att kritisera och inte ser allt det positiva som växer fram på inom kassavärlden. Jag har kontrat med att visst, varsågod, välkommen att ge din positiva bild av verkligheten! Det är inte många stavelser som kommit in, inte…..

Det finns också dom som sagt att jag skall lyfta blicken. Det är precis det jag gjort. Om man tycker att ens egen arbetsplats faktiskt sträcker sig lite längre än bara runt skrivbordskanten så får man syn på både det ena och det andra. Det är självklart att det finns många bilder av den dagliga verkligheten, jag speglar bara min. Men jag försöker också att lägga ihop ett och ett, se saker som bildar mönster, saker som tillsammans ger en bild av hur illa ställt det är med dagens kassavärld. Bara som exempel:

Jag har roat mig med att under en längre tid följa Forumet på vårt intranät, det som jag kallar Tok-Fia. Jag antar att Forumet skapades som ett svar på den massiva kritik som riktats mot kassans brist på inflytande och information. Men någonstans gick det snett. Eller kanske var det medvetet. Idag fungerar Forumet som en klubb för inbördes beundran. Det är samma individer som gång på gång tycker till om saker som inte är alltför brännbara. För säkerhets skull finns numera 3 st! moderatorer som skall se till att inga fula fiskar slinker igenom. Man kan värdera nivån på diskussionerna genom att se hur många kommentarer varje fråga ger. Den fråga som hittills genererat flest synpunkter handlar inte ens om kärnverksamheten, utan om förslag på hur vi kan ge varandra tips på bättre fredagsmys! Otroligt!

En intressant del av Forumet är Veckans fråga. Här kan det ibland bränna till med en kontroversiell frågeställning som tar sikte på verksamheten. Men tyvärr verkar det inte vara någon som tar tillvara den kritik som kan utläsas av svaren. Man kan knappast dra slutsatsen att vi är en myndighet på offensiven när man ser dessa resultat:

· 59 % av de anställda saknar yrkesstolthet

· 46 % tycker att kulturskillnaderna i organisationen skapar problem i arbetet

· 40 % anger att fler medarbetare är viktigare än kompetensutveckling, inflytande och personalvård

· 64% av de anställda anser att kampanjen för den nya Försäkringskassan är dålig.

· 45 % av de anställda anser att 2009 var ett betydligt sämre år än 2008

· 51 % anser att det var fel att slopa julklappen.

· 67 % säger att vi skall sluta larva oss med att utse Årets chef.

· 42 % anser att kassans utveckling går åt felaktigt håll.

(Procentandelen avser procent av det totala antalet svar på frågan.)

Men visst, håll god min! Nånstans därframme hägrar ju tjänstepension. Om man nu kommer så långt. Om man inte i sista stund med en enkel handvispning av någon mellanchef avpolletteras genom att erbjudas arbete på annan ort efter att 60-årsstrecket passerats. Det är ju så generationsskiftet går till numera. Genialt. Tarvligt, men genialt.

När jag nu lämnar verksamheten för nya spännande projekt kan jag säga till mig själv: Jag försökte göra det bra för andra. Jag är väl inte lika säker på att Lender, Ritter, Borg m fl kan svara lika entydigt…………

Och till er alla som uppenbarligen inte tillhör min ”vilseledda fårskock”:

Lycka till på den fortsatta seglatsen! Det finns väl en kompass som passar er också!

Men tänk på att livbojarna inte räcker till alla……

för sista gången

Observer

Gratisåkare i nöjesparken?

Jag har ägnat veckan åt att plöja igenom Försäkringskassans verksamhetsstrategi fram till 2014. Ett 18-sidigt dokument som nyligen förankrades i Försäkringskassans styrelse. Nu har kassans ledning redan från början slagit fast att detta är ett inriktningsbeslut, och tur är väl det.Någon självrannsakan eller slutsats av de senaste årens holmgång finns inte, förutom den korta frasen:”Vi har ju varit med om en megaomställning och det finns ingen som helst anledning till att göra om det igen”.

Göra om? Herregud, det handlar väl snarare om att rätta till! Det senaste året har väl inte handlat om något annat än ambulansutryckningar och paniklösningar för att få verksamheten att rulla på, om än i snigelfart. Och fortfarande ingen analys eller utvärdering av det som varit, man klampar bara vidare.

Försäkringskassans ledning siktar högt, och det är bra att ha höga ambitioner. Men är dom realistiska? Jag har svårt att se att förutsättningarna nu att lyckas bättre under perioden fram till 2014 nämnvärt har förbättrats jämfört med perioden 2005 – 2010. Och då skall man också komma ihåg att det omställningsarbete som startade med förstatligandet 2005 föregicks av åratals planering. Och vad jag minns så var väl i stort sett hela verksamheten med på det tåget redan från början? Och även Adriana satt väl i förstaklasskupén? Och precis som då tar man redan nu ut de beräknade rationaliseringsvinsterna. Den här gången har Sisyfosvandringen inte ens påbörjats………

Min erfarenhet är att det tar mycket lång tid att förankra strategier och förändringsarbete i en organisation när allt presenteras som färdiga koncept där ingen av alla de i organisationen som ”skall göra´t ” kunnat påverka någonting. Men jag kanske börjar bli gammal. Det är väl generationsväxlingen som skall lösa det hela. Den unga, välutbildade vågen av entusiastisk arbetskraft, som vi redan i uppväxtåren lärt att ifrågasätta och värdera. Tyvärr verkar det som att dessa egenskaper försvann redan med den första arbetspraktiken. Men dom blir gamla dom också så småningom. Gamla nog att ifrågasätta arbetslivets villkor. Gamla nog att ställa krav på inflytande och god personalpolitik. Och inte minst, precis som alla andra redan idag, ställa krav på lön relaterad till arbetsuppgifter och kompetens.

Det är väl här som verksamhetsstrategin visar en av sina största brister. Försäkringskassan har i många, många år ridit på den nästan självutplånande lojaliteten hos sina anställda. Men i takt med att även Försäkringskassan visar sitt rätta arbetsgivaransikte, minskar även lojaliteten hos de anställda.

Återigen, saxat ur verksamhetsstrategin:” Den viktigaste resursen är och förblir vår personal. Kraven på en effektiv resursanvändning ökar emellertid vilket förutsätter både framförhållning och flexibilitet. Ovan har beskrivits inriktningen att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter. Försäkringskassans strategi för att uppnå en så hög grad av flexibilitet som möjligt är:

att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter,

att upprätthålla en viss volym medarbetare i alternativa anställningsformer.

Det är i sammanhanget viktigt att markera att flexibiliteten har sin begränsning. Medarbetare har investerat i utbildning och har berättigade krav på arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens och ger möjligheter till utveckling. Försäkringskassan måste beakta detta i sina planeringsförutsättningar för att kunna konkurrera om välutbildad arbetskraft. Behovet av medarbetare med hög kompetens inom sina områden sätter alltså gränser för flexibiliteten i personalutnyttjandet. Försäkringskassans inriktning är att medarbetarna ska behärska mer än ett ärendeslag för att så långt möjligt säkerställa en flexibel resursanvändning.”

Och ingenstans i dokumentet nämns något om tacket för visat intresse, om betalning för utförda tjänster eller hur man på annat sätt skall kunna både rekrytera och bibehålla kompetens inom Försäkringskassan. I sitt strategiska virrvarr av servicekontor, serviceplatser. NFC och LFC, har ledningen glömt bort att ett av de effektivaste sätten att konkurrera om arbetskraft är LÖNEN!

För ingen tro väl på fullt allvar att det går att fortsätta att åka gratis?

Och ”alternativa anställningsformer” är nog inte ens de unga påläggskalvarna intresserade av!

Observer

I sinom tid.......

Läste på Tok-Fia att delar av Socialförsäkringsutskottet med Gunnar Axén i spetsen landat på LFC i Växjö. Det pågår tydligen en rundresa bland landets försäkringskasse- och arbetsförmedlingskontor. Det är bra!
All kontakt med verkligheten som våra folkvalda politiker avsätter tid till är guld värt. Pliktskyldigast ursäktar man sitt intrång i socialförsäkringsvärlden med "Vi är här för att lyssna". Och det är också bra.

Men ursäkta; är det ingen hemma däruppe? Lyssna på vad? En upprepning av de farhågor som redan tidigare väckts med anledning av den katastrofala rehabkedjan? Lyssna till nya önskemål om att skjuta upp och utreda konsekvenserna av beslutet som redan är fattat? Än en gång få bekräftat att en stor andel av de som tvingats in i AF:s introduktionsprogram snart är åter i rullorna hos FK? Och återigen få frågan om varför det måste gå så inihelvete fort?

Och Tok-Fias analys av det hedervärda besöket? Jo, minsann "Gunnar Axén är självkritisk".
Jaså minsann, säger jag! Självkritiken är inte större än att det handlar om att det kanske skulle ha gått lite långsammare med besluten i höstas, så att t o m Försäkringskassans handläggare hade förstått vad det handlar om! Som om det inte räckte med att Husmark-Persson redan idiotförklarat hela tjänstemannakåren på kassan. Men kassans handläggare är ett luttrat släkte, så jag antar att Axén lämnade Växjö helskinnad.....

Dock lyckades han få med sig en vettig slutsats från besöket och det var att läxan för framtiden är att vara ute i mycket god tid. Den var nästan rolig......

Under mina drygt 30 år som anställd på kassan har inga politiska beslut, vare sig borgeliga, röda eller gröna som berört förändringar i socialförsäkringen handlat om att vara ute i god tid!
Och inte lär dom bli det i fortsättningen heller.

Nej, denna självrannsakan i elfte timmen handlar väl snarare om att i sinom tid inser t o m Alliansen att byxorna har ramlat ner och att dom riskerar att stå där med rumpan bar!

Observer

Apropå OS - Hur lång startsträcka behöver nya FK?

Fem år har gått sedan Försäkringskassan förstatligades. Fem år av oavbruten kamp mot klockan när det gäller att få en organisation som fungerar. Och i bästa fall, fungerar bättre och effektivare än innan. Fem år med ett ständigt chefsbyte på högre nivåer, ofta nästan som ett rollspel där man byter titlar med varandra. Fem år av misströstande försäkrade som undrar var deras ersättning tog vägen. Fem år med en allt högre andel ärenden som anmäls till JO på grund av för långa handläggningstider. Fem år av en kvalitetsförsämring i ärendehandläggningen vi tidigare inte sett maken till. Fem år av konstant misstro till ledningen och dess kompetens att få organisationen att fungera. Fem år av ständigt nya brandkårsliknande organisationslösningar. Fem år av rovdrift på personalen som till och med kan få Verkstadsföreningen att bli gröna av avund.

Men det verkar som om Försäkringskassan har fastnat i startgroparna. Som om vi som skulle prestera i toppklass fortfarande väntar på startskottet. Eller var det bytet till nyare, lätta och moderna löparskor som skulle ge medalj? Fan vet, men lite skavsår verkar det ha blivit på träningsrundan. Det kanske var det som ledde till materialbytet i form av marsch-kängor på….

Vecka ut och vecka in, månad efter månad har vi matats med information om att ledningen har koll på läget. Det kan gälla telefonköer, balanser i handläggningen, kvalitet eller samspelet med de politiska besluten. Tyvärr stämmer det inte med den bild som målas upp av allmänheten, av justitieombudsmannen eller av oss handläggare på golvet i organisationen. En bild som faktiskt också bekräftas av de ständiga akutlösningar som präglar dagens Försäkringskassa. En försäkringskassa som inte längre lyssnar till de goda råden från ”coachen”, d v s expertisen som finns inom organisationen.

Det verkar som att ledningen för FK tror att allt ljus faller på vinnaren. Men OS är snart slut, och då återkommer fokus till Försäkringskassan som står och fipplar med skosnörena. Då vill det till att man försöker göra en något bredare analys av de senaste fem åren än en liten notis på Tok-Fia och en artikel i Dagens Socialförsäkring!

Vad har egentligen blivit bättre?

Vad har blivit billigare?

Vad har blivit effektivare?

Och framförallt, vad har blivit sämre?

Observer

Örnnästet läcker som ett såll!

Det klankas och klagas om ryktesspridning inom Försäkringskassan. Någon illvillig jävel sprider falska och påhittade rykten om olika beslut som sägs ha fattats i maktens korridorer. Av egen erfarenhet vet jag att det alltid brukar finnas något uns av substans i de flesta rykten. Ni vet uttrycket "Ingen rök utan eld". Dessutom uppstår det alltid rykten i en organisation som inte självmant klarar av att upprätthålla informationsflödet i den interna organisationen.

Nu har jag på nära håll upplevt hur det egentligen går till med den s k ryktesspridningen. Jag var uppe i hufvudstaden för ett tag sedan och besökte Örnnästet (fd Uggleborg). På lunchen satt vi vid långbord i lunchrummet med ett antal stockholmare. Tre huvuden bort hör jag en kvinna berätta att det nu är klart med koncentration av SA-beräkning till Sollentuna och att det skall ske direkt efter sommaren i september. När kvinnan ser oss utsocknes sänker hon hastigt rösten och tillägger nästan viskande "men det är visst inte officiellt än". Och det var det inte heller. Först dagen efter gick arbetsgivaren ut med informationen om koncentration, och tidpunkten var definitiv inget som skulle basuneras ut då. Den är f ö fortfarande inte officiellt officiell, men jag vet (genom ett annat rykte) att den stämmer.

Och här kommer vi till kärnpunkten; det var naturligtvis inget rykte. Tvärtom är det någon i ledningssfären som inte kan hålla tand för tunga. Någon som får samvetsbetänkligheter efter att beslutsklubban fallit.Och visst, det är väl hur lätt gjort som helst vid en after work, i kyrkokören eller helgens golfrunda att lätta sitt hjärta mot löftet att inte sprida saken vidare.
Redan här skiter det sig i informationskedjan. Information är nämligen MAKT. Makt att kunna påverka, makt att visa att man är någon att räkna med, makt att synas och på det sättet framstå som att man till och med DELTAR i besluten. Och så rullar det på...........korridor in och korridor ut, kontor för kontor...... Rykten? Nä, men inofficiella sanningar som oftast blir bekräftade i efterhand.

Det finns en alldeles utmärkt och effektiv lösning på den här problematiken. Det gäller helt enkelt att basunera ut besluten innan ryktena uppstår. Men det kräver å andra sidan att man har respekt för sina anställda och inte förutsätter att dom är mindre vetande. En informationspolicy som lever upp till vuxen-vuxen-begreppet. Och naturligtvis; en ledningskonstellation som består av rakryggade chefer som gemensamt står för sina beslut och inte i efterhand rentvår sina synder genom att glappa med käften till höger och vänster!

Så, vem är den illojale tennsoldaten vid Svantes bord?

Observer