Curt Olsson med Damorkestern?

En kassabekant till mig från landet ringde igår och berättade en hiskelig historia. Personen i fråga är vanligtvis välunderrättad, så jag väljer att tro att det faktiskt är sant. Är det en skröna så får det väl stanna därvid, det vimlar ju av sådana också. Är det sant blir man däremot betänksam.

Hur som haver, enligt min källa har Majvor Isaksson varit ute igen och visat prov på både dåligt omdöme och taskigt ledarskap. Produktionen ligger ju som bekant inte så bra till när det gäller vissa ärendeslag. Om det var BTP, ÅP, TFP eller nå´t annan den här gången spelar mindre roll. Intressant är att Majvor sent en söndagskväll, vid halvtolvtiden, ringer runt i landet till produktionsansvariga chefer och ondgör sig över resultaten. Hon kräver en förklaring och vill "inte höra några ursäkter om att det beror på omorganisationen"! Man blir beklämd. Har någon brunnit inne eller vad? Och vad förväntas resten av landets linjechefer kunna göra åt situationen mer eller mindre i söndagsnatten? Ringa runt till sina 25 uttröttade, glåmiga medarbetare och säga att"nu djävlar, i morgonbitti är det du som sätter igång och jobba så ögonen blöder"?
Detta är inte ledning av en myndighet, det är fascistfasoner under förtäckt begrepp av 24-timmarsmyndighet! Jag har tidigare lanserat begreppet Tok-Fia, men då tänkte jag mer mer i form av vårt intra-nät, men nu kanske detta måste omprövas.

Försöker Majvor överträffa kalabaliken runt Tsunamikatastrofen och dåvarande statssekreteraren Lars Danielsson vid Regeringskansliet? Han var uppenbarligen på fel plats vid fel tidpunkt, men då handlade det verkligen om en stor katastrof. Vari ligger katastrofen med vår sketna produktionsstatistik eller att vi inte följer produktionsplanen? Som innebär att att man ringer till andra och tredje linjens chefer mitt i natten? Om det åtminstone hade handlat om ett rejält bombhot, men va fan......

Antingen sitter Majvor väldigt löst eller så har hon bara som sagt brist på omdöme. Med tanke på det hon presterat hittils och ändå fått vara kvar är det väl det senare som gäller. För lite sedan utlystes en idétävling om vad man skulle kalla den nya, fina Försäkringskassan inom ramen för utvecklingsarbetet. Efter hårt tänkande kom man fram till den teknokratiska benämningen "Försäkringskassan 2.0". Någon på huvudkontoret kläckte idén "Posten 2". Den personen finns förmodligen inte kvar i organisationen. Tråkigt för denne, inte minst med tanke på att förslaget med facit i hand var felstavat. Det skulle naturligtvis vara Pesten 2. Rimmar bra på "Attraktiv arbetsplats", eller hur?

Försäkringskassan kunde tidigare liknas vid ett fågelbad, med både skönsång och fjäderskrud med färgprakt. Det är slut med det nu. Skatan har tagit över. Då blir det svart eller vitt, mest svart.

Curtan för sent ute

Jaha, då var det dags för ett nytt mantra, denna gång: "Vi måste hålla ihop". Uppenbarligen räcker det inte för Försäkringskassan att konstatera att alla anställda tilldelas tidskriften DS. I senaste numret, för övrigt redan kommenterat här på bloggen, tyckte Curt Malmborg att vi alla anställa måste "hålla ihop mot dom som kastar skit på kassan". Nu tjatar han även på Tok-Fia om att vi måste hålla ihop, denna gång med utgångspunkt i någon tänkt inre solidaritet. Kantänka att det i vanlig ordning, om än i förtäckta ordalag, handlar om att ta reda på skiten efter andra! Men skam den som ger sig, tjatar man tillräckligt länge så kanske till och med en och annan kassaanställd förstår sina plikter!

Med överståthållarens totala avsaknad av kontakt med verkligheten anser Curt att anställa har en "cool inställning". Det handlar väl snarare om att flertalet anställda nu börjar nå gränsen för vad man mäktar med. Den skenbart coola inställningen kanske istället är ett uttryck för vanmakt och likgiltighet inför den kräftgång som präglar alltfler av kassaanställdas vardag.

En intressant nyhet har dock Curtan att komma med denna vecka. Han skall börja chatta med sina antällda, gudbevars! Helt plötsligt har insikten slagit ner som en blixt från klar himmel; som ledning måste man vara observant på vad som händer i verksamheten. Därför tänker Curtan under detta år "ha örat mot marken". Det framgår inte när i tiden denna ynnest skall tillfalla fotfolket, att få göra sin röst hörd med den allsmäktige själv. Men halva året har ju snart gått, och tiden lider......

Mitt råd är: Var försiktig, det är så lätt, så lätt att spränga trumhinnan!
Fast å andra sidan blev ju den förra klagomuren på Tok-Fia nedlagd när det började brännas och hörselskydd finns väl alltid att få tag i. Fast man kan ju undra. Med tanke på den totala brist på lyhördhet som finns inom kassans ledningsstruktur så kanske det varit en bristvara, för nu är alla stendöva.

Kan väl också passa på att notera att den ena heliga principen efter den andra nu faller lika snabbt som det går att veckovis räkna om budgeten och se att pengarna inte riktigt räcker till.
Nu utgör ju i och för sig inte budget något som helst problem inom kassavärlden. Var vi tio som gjorde jobbet förra månaden så får det nu räcka med åtta. Det finns nog luft kvar så att vi kan komma ner till sex, eller fyra eller två också. En attraktiv arbetsplats kräver utmaningar och solidaritet!

I samband med införandet av den nya kassaorganisationen med NFC:n, LFC:n och kundmottagninar var budskapet entydigt; inga kundmottagningar skall beblandas med övrig handläggning. Punkt och slut. Trodde vi ja, men när kassakistan fick styra gick det alldeles utmärkt, se bara på Uggleborg. Samma sak med ärendehandläggningen inom rehabiliteringsområdet. Knivskarpa gränser mellan anställda och arbetslösa och ingen koppling mot vården. Efter månader av betungande byten av ärenden och annan ärendefördelning där handläggarna skall åka runt halva länen backar nu ledningen och säger att " det kanske kan vara bra med koppling mot vården om det behövs". Det känns lite som att vänsterhanden inte riktigt vet vad den andra gör.

Vad är nästa steg? Kommer kanske ledningen underfund med vilken potential det finns i ÄHS.
Som "Anonym" skrev här på bloggen: Tanken var ju från början att flytta ärenden, inte människor. Man kan ju ge sig fan på att när organisationen väl satt sig kommer nån på att handläggningen borde ligga där människorna finns, dvs en ny decentraliseringsvåg. Men innan vi når dit har väl alla gamla "inventarier" på Försäkringskassan gått hädan. Och det var väl det som var det egentliga ändamålet med hela denna resa?

Tar självgodheten aldrig slut??

Var inne idag igen på Tok-Fia, denna aldrig sinande källa till både insikt och åsikt!

Hur länge skall detta fortgå med denna filtrerade och mästrande intern-webb? Antingen saknar alla informationsansvariga någon som helst kompetens när det gäller kommunikation eller så har man bestämt sig för att vi alla som skall ta till oss dyngan är jubelidioter. Det KAN INTE vara så att alla anställda i hela organisationen tycker allt är "spännade" och "en utmaning". Varför inte låta någon med egna åsikter i nån fråga komma till tals nån gång? Det kanske skulle skapa lite mer trovärdighet i ett annars så underbart instrument för att sprida information.

Jag retar mig också på den uppblåsta inåtvända attityden hos ledningen, med total brist på omvärldsreferens. Ser t ex att Robert Granath, tidigare direktör i Västmanlandskassan men numera avdankad före detta med rådgivningsfunktion i ledningsstaben, tolkat den senaste rapporten från Statskontoret. Han säger:"I grunden är rapporten positiv till vårt utvecklingsarbete". Men herregud, människa! Har vi verkligen läst samma rapport?

Den 44-sidiga rapporten andas i princip inte en enda positiv stavelse. Robert Granath väljer dessutom, nästan på gränsen till vad som är tillåtet manipulativt, att endast kommentera Statskontorets synpunkter på IT-utvecklingen. Nu "råkar" rapporten innehålla kommentarer både om organisationens utveckling med LFC och NFC, ledningens styrning av förändringsarbetet och anställdas synpunkter på organisationsförändringen. Det vill säga det som vi i dagligt tal kallar vår kärnverksamhet. Den svidande kritik som framför under dessa punkter kan knappast ha gått ens Roberts trötta ögon förbi.

Statskontoret säger bl a att "Den bild vi fått förmedlad är dock att det är betydligt större risker med att införa de nationella försäkringscentren jämfört med de lokala" samt att"utmaningen handlar i första hand om att undvika att stora ärendebalanser bildas. "Statskontoret framför också kritik mot att kvalitetsaspekten inte i större utsträckning har kunnat vägas in i valet av etableringsorter.

När det gäller utbildning i den nya yrkesrollen som personlig handläggare framförs också kritik mot att den genomförs efter införandet. Även telefonikundtjänsten får sig en släng av sleven, och Statskontoret ifrågasätter om Försäkringskassan har kontroll över balanssituationen.

Det finns flera hårresande kommentarer i Statskontorets rapport, läs gärna och bedöm själva.
Men för Försäkringskassans ledning framstår rapporten som sagt i grunden positiv.

Som skattebetalare, men även som anställd på kassan, får man väl anse att det är en djävla tur att regeringen uppmärksammat bristen på tillsyn över denna ledning. Arbetet med att skapa en ny inspektionsmyndighet pågår för fullt. Man får väl hoppas att det leder fram till lite helikopterperspektiv även i ledningens tempererade ankdamm!

Bylund får snart sällskap på bänken

Att Bo Bylund fick lämna sin post som GD för AMS kom för många som en blixt från klar himmel. Speciellt i ett läge då han tillsammans med sin myndighet framgångsrikt påbörjat förändringen och vitaliseringen av hela verksamheten. Att borgarna haft en nagel i ögat till honom har man ju förstått, eftersom dom "ärvde" honom från sosse-regeringen. Det ovanliga i det här fallet är väl snarare att han inte ens får sitta kvar under hela sin tjänsteperiod.

Jag misstänker att nästa man till rakning blir vår egen Curt Malmborg. När detta år är slut måste Försäkringskassan upp till bevis om den fantastiska medborgarservice man lovat både regeringen och allmänheten. Det kan inte vara lätt i ett läge då man redan har tagit ut tänkta effektivitetsvinster i förskott. Den miljard som saknas i verksamheten är inget som regeringen kapat hem utan hänsyn till Försäkringskassans behov. Tvärtom, Kassans högsta ledning med Curt Malmborg i spetsen har lovat regeringen att vi kunde spara in miljarden bara genom att bli förstatligade! Nu står vi där med skägget i brevlådan, tusentals anställda har redan fått gå. De nystartade telefonikundtjänsterna klarar idagsläget bara av 18 % av inkommnade samtal mot utlovade 90 %. Människor som ringer till Försäkringskassan kommer inte fram, och de som gör det hänvisas vidare och vidare till olika delar av landet. Ingen kan svara på någonting, och den personal som inte sitter i telefonikundtjänst är antingen ute på tjänsteresa i vår nya fantastiska organisation eller ägnar sin arbetstid åt att leta dokument, akter och ärenden, eller lägger helt enkelt arbetet på hög för att man är underbemannade och inte hinner med sitt jobb.

Sanningens minut närmar sig som sagt även för Försäkringskassans ledning. Jag läste i senaste numret av DS (Dagens Socialförsäkring) att Curt Malmborg ondgör sig över alla påhopp på Försäkringskassan och att "ingen försvarar oss" . Nej, det tror väl fan det, borde det inte vara Curt Malmborgs arbete? Han säger vidare att "vi måste hålla ihop". Säg det istället till alla de som fått sluta sitt arbete på Försäkringskassan, eller till alla dom som idag ägnar mycket av sin fritid till arbetsresor i detta gigantiska experiment inom svensk socialförsäkring!

Inom en snar framtid kommer säkert Bo Bylund att få sällskap på parkbänken av Curt Malmborg. Skillnaden dem emellan är väl bara att Bylund skötte sitt jobb.

När lammen har tystnat

Återigen, varför denna blogg?
Inom Försäkringskassan finns efter förstatligandet 1 jan 2006 inga naturliga möjligheter till påverkan eller inflytande. Den nya ledningen, med nationellt säte i Stockholm, utstrålar en ledningsfilosofi som kort sagt har ett enda budskap; GILLA LÄGET! För säkerhets skull kompletteras budskapet med en tydlig gest med handen som talar om var dörren finns, om man inte är nöjd med tillvaron. Denna ledningsfilosofi går under namnet "attraktiv arbetsplats".

Inom verksamheten märks den nya ledningens sätt att leda högst påtagligt. Få eller inga vågar längre tala öppet eller framföra något kritiskt. Ifrågasätter man något kommer den reptilsnabba repliken "Är du inte med på tåget?" eller "Är du inte solidarisk med verksamheten?". Dessutom finns inte längre någonstans att kanalisera sina synpunkter. De kan framföras till närmaste chef ellr möjligen ett steg till, men sen är det stopp. Ingen orkar därför längre att bry sig med att tycka något överhuvudtaget. De fackliga organisationerna är sedan länge överkörda och saknar helt inflytande. Arbetsrätten existerar inte och arbetsgivaren gör som dom behagar. För närvarande förbereds t ex ett mål i Arbetsdomstolen där facket anser att över 50 anställda sagts upp på felaktiga grunder! Tänk dig; 50 stycken! Man baxnar!

Den här bloggen är ETT sätt att kanalisera synpunkter. Du behöver nödvändigtvis inte tycka som jag, men jag vet att många gör det. Jag tänker därför inte framstå som någon gammal förgrämd bitterkärring, utan vill att det skall vara högt i tak. Har du egna åsikter, framför dom, skapa en egen blogg eller vadsomhelst, men GÖR DIN RÖST HÖRD. Jag önskar också att även du som inte arbetar på Försäkringskassan idag läser detta och noggrannt begrundar dina eventuella planer på att söka jobb här. Dig vill jag verkligen uppmana att prata med någon anställd på kassan (inga chefer eller andra lakejer) för att få en bild av hur illa ställt det är . Det finns redan idag alldeles för många som lurats in i verksamheten på falska premisser och fagra löften.

Nog nu om bakgrunden. Från nästa inlägg ger jag mig rakt in i verkligheten.

Ur en anställds perspektiv

Den här bloggen är helt nystartad, men borde ha kommit igång redan för 2-3 år sedan. Den kommer uteslutande att handla om hur Försäkringskassans utveckling internt/externt upplevs ur en anställds perspektiv. Jag har inledningsvis valt att skriva under anonymitet med tanke på de vidriga repressalier som kan uppstå när man gör sig obekväm med ledningen i en organisation. Jag hoppas och tror att det fortsattta bloggandet kommer att göra dig som läsare varse om nödvändigheten av denna försiktighetsåtgärd.

Vän av ordning ställer sig naturligvis frågan: Varför inte bara göra sin röst hörd internt inom organisationen? En statlig myndighet, som ju Försäkringskassan är, bör ju rimligen i det tjugonde århundradet ha ett gott medinflytande och möjlighet till påverkan på egen arbetssituation och arbetsplatsens utveckling. Jag säger bara: Hehe, forget it!

Minns ni omdaningen av AMS i början av 80-talet? Nedläggningen och omvandlingen av Skolöverstyrelsen? Och nu, i ett närmare perspektiv, förändringen av Skattemyndigheten och Kronofogdemyndigheten? De framstår alla som en susning jämfört med vad som händer på Försäkringskassan just nu.Jag hoppas att jag med denna inledning väckt ditt intresse för min blogg. Det kommer mera.