En seglats mot farligt mål

Illojal, bakåtsträvande, ironisk, elak, inskränkt, sarkastisk, okunnig och intrigerande.
Jovisst, det är väl tillmälen som man kan tåla, kanske till och med i vissa sammanhang känna sig stolt över. Men det finns gränser. När någon hormonstinn karriäristvalp kallar en för pissråtta får det åtminstone mig att fundera på vart den nya Försäkringskassan är på väg. Jag har svårt att tro att någon av den gamla stammens anställda skulle nedlåta sig till sådant. Är det den medarbetarsynen som skall prägla den attraktiva arbetsplats alla talar om, men som ingen hittills har sett? Och i förlängningen, hur rimmar det med synen på våra kära försäkrade?

Det har flera gånger kommenterats här på bloggen att jag enbart ägnar mig åt att kritisera och inte ser allt det positiva som växer fram på inom kassavärlden. Jag har kontrat med att visst, varsågod, välkommen att ge din positiva bild av verkligheten! Det är inte många stavelser som kommit in, inte…..

Det finns också dom som sagt att jag skall lyfta blicken. Det är precis det jag gjort. Om man tycker att ens egen arbetsplats faktiskt sträcker sig lite längre än bara runt skrivbordskanten så får man syn på både det ena och det andra. Det är självklart att det finns många bilder av den dagliga verkligheten, jag speglar bara min. Men jag försöker också att lägga ihop ett och ett, se saker som bildar mönster, saker som tillsammans ger en bild av hur illa ställt det är med dagens kassavärld. Bara som exempel:

Jag har roat mig med att under en längre tid följa Forumet på vårt intranät, det som jag kallar Tok-Fia. Jag antar att Forumet skapades som ett svar på den massiva kritik som riktats mot kassans brist på inflytande och information. Men någonstans gick det snett. Eller kanske var det medvetet. Idag fungerar Forumet som en klubb för inbördes beundran. Det är samma individer som gång på gång tycker till om saker som inte är alltför brännbara. För säkerhets skull finns numera 3 st! moderatorer som skall se till att inga fula fiskar slinker igenom. Man kan värdera nivån på diskussionerna genom att se hur många kommentarer varje fråga ger. Den fråga som hittills genererat flest synpunkter handlar inte ens om kärnverksamheten, utan om förslag på hur vi kan ge varandra tips på bättre fredagsmys! Otroligt!

En intressant del av Forumet är Veckans fråga. Här kan det ibland bränna till med en kontroversiell frågeställning som tar sikte på verksamheten. Men tyvärr verkar det inte vara någon som tar tillvara den kritik som kan utläsas av svaren. Man kan knappast dra slutsatsen att vi är en myndighet på offensiven när man ser dessa resultat:

· 59 % av de anställda saknar yrkesstolthet

· 46 % tycker att kulturskillnaderna i organisationen skapar problem i arbetet

· 40 % anger att fler medarbetare är viktigare än kompetensutveckling, inflytande och personalvård

· 64% av de anställda anser att kampanjen för den nya Försäkringskassan är dålig.

· 45 % av de anställda anser att 2009 var ett betydligt sämre år än 2008

· 51 % anser att det var fel att slopa julklappen.

· 67 % säger att vi skall sluta larva oss med att utse Årets chef.

· 42 % anser att kassans utveckling går åt felaktigt håll.

(Procentandelen avser procent av det totala antalet svar på frågan.)

Men visst, håll god min! Nånstans därframme hägrar ju tjänstepension. Om man nu kommer så långt. Om man inte i sista stund med en enkel handvispning av någon mellanchef avpolletteras genom att erbjudas arbete på annan ort efter att 60-årsstrecket passerats. Det är ju så generationsskiftet går till numera. Genialt. Tarvligt, men genialt.

När jag nu lämnar verksamheten för nya spännande projekt kan jag säga till mig själv: Jag försökte göra det bra för andra. Jag är väl inte lika säker på att Lender, Ritter, Borg m fl kan svara lika entydigt…………

Och till er alla som uppenbarligen inte tillhör min ”vilseledda fårskock”:

Lycka till på den fortsatta seglatsen! Det finns väl en kompass som passar er också!

Men tänk på att livbojarna inte räcker till alla……

för sista gången

Observer

Gratisåkare i nöjesparken?

Jag har ägnat veckan åt att plöja igenom Försäkringskassans verksamhetsstrategi fram till 2014. Ett 18-sidigt dokument som nyligen förankrades i Försäkringskassans styrelse. Nu har kassans ledning redan från början slagit fast att detta är ett inriktningsbeslut, och tur är väl det.Någon självrannsakan eller slutsats av de senaste årens holmgång finns inte, förutom den korta frasen:”Vi har ju varit med om en megaomställning och det finns ingen som helst anledning till att göra om det igen”.

Göra om? Herregud, det handlar väl snarare om att rätta till! Det senaste året har väl inte handlat om något annat än ambulansutryckningar och paniklösningar för att få verksamheten att rulla på, om än i snigelfart. Och fortfarande ingen analys eller utvärdering av det som varit, man klampar bara vidare.

Försäkringskassans ledning siktar högt, och det är bra att ha höga ambitioner. Men är dom realistiska? Jag har svårt att se att förutsättningarna nu att lyckas bättre under perioden fram till 2014 nämnvärt har förbättrats jämfört med perioden 2005 – 2010. Och då skall man också komma ihåg att det omställningsarbete som startade med förstatligandet 2005 föregicks av åratals planering. Och vad jag minns så var väl i stort sett hela verksamheten med på det tåget redan från början? Och även Adriana satt väl i förstaklasskupén? Och precis som då tar man redan nu ut de beräknade rationaliseringsvinsterna. Den här gången har Sisyfosvandringen inte ens påbörjats………

Min erfarenhet är att det tar mycket lång tid att förankra strategier och förändringsarbete i en organisation när allt presenteras som färdiga koncept där ingen av alla de i organisationen som ”skall göra´t ” kunnat påverka någonting. Men jag kanske börjar bli gammal. Det är väl generationsväxlingen som skall lösa det hela. Den unga, välutbildade vågen av entusiastisk arbetskraft, som vi redan i uppväxtåren lärt att ifrågasätta och värdera. Tyvärr verkar det som att dessa egenskaper försvann redan med den första arbetspraktiken. Men dom blir gamla dom också så småningom. Gamla nog att ifrågasätta arbetslivets villkor. Gamla nog att ställa krav på inflytande och god personalpolitik. Och inte minst, precis som alla andra redan idag, ställa krav på lön relaterad till arbetsuppgifter och kompetens.

Det är väl här som verksamhetsstrategin visar en av sina största brister. Försäkringskassan har i många, många år ridit på den nästan självutplånande lojaliteten hos sina anställda. Men i takt med att även Försäkringskassan visar sitt rätta arbetsgivaransikte, minskar även lojaliteten hos de anställda.

Återigen, saxat ur verksamhetsstrategin:” Den viktigaste resursen är och förblir vår personal. Kraven på en effektiv resursanvändning ökar emellertid vilket förutsätter både framförhållning och flexibilitet. Ovan har beskrivits inriktningen att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter. Försäkringskassans strategi för att uppnå en så hög grad av flexibilitet som möjligt är:

att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter,

att upprätthålla en viss volym medarbetare i alternativa anställningsformer.

Det är i sammanhanget viktigt att markera att flexibiliteten har sin begränsning. Medarbetare har investerat i utbildning och har berättigade krav på arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens och ger möjligheter till utveckling. Försäkringskassan måste beakta detta i sina planeringsförutsättningar för att kunna konkurrera om välutbildad arbetskraft. Behovet av medarbetare med hög kompetens inom sina områden sätter alltså gränser för flexibiliteten i personalutnyttjandet. Försäkringskassans inriktning är att medarbetarna ska behärska mer än ett ärendeslag för att så långt möjligt säkerställa en flexibel resursanvändning.”

Och ingenstans i dokumentet nämns något om tacket för visat intresse, om betalning för utförda tjänster eller hur man på annat sätt skall kunna både rekrytera och bibehålla kompetens inom Försäkringskassan. I sitt strategiska virrvarr av servicekontor, serviceplatser. NFC och LFC, har ledningen glömt bort att ett av de effektivaste sätten att konkurrera om arbetskraft är LÖNEN!

För ingen tro väl på fullt allvar att det går att fortsätta att åka gratis?

Och ”alternativa anställningsformer” är nog inte ens de unga påläggskalvarna intresserade av!

Observer

I sinom tid.......

Läste på Tok-Fia att delar av Socialförsäkringsutskottet med Gunnar Axén i spetsen landat på LFC i Växjö. Det pågår tydligen en rundresa bland landets försäkringskasse- och arbetsförmedlingskontor. Det är bra!
All kontakt med verkligheten som våra folkvalda politiker avsätter tid till är guld värt. Pliktskyldigast ursäktar man sitt intrång i socialförsäkringsvärlden med "Vi är här för att lyssna". Och det är också bra.

Men ursäkta; är det ingen hemma däruppe? Lyssna på vad? En upprepning av de farhågor som redan tidigare väckts med anledning av den katastrofala rehabkedjan? Lyssna till nya önskemål om att skjuta upp och utreda konsekvenserna av beslutet som redan är fattat? Än en gång få bekräftat att en stor andel av de som tvingats in i AF:s introduktionsprogram snart är åter i rullorna hos FK? Och återigen få frågan om varför det måste gå så inihelvete fort?

Och Tok-Fias analys av det hedervärda besöket? Jo, minsann "Gunnar Axén är självkritisk".
Jaså minsann, säger jag! Självkritiken är inte större än att det handlar om att det kanske skulle ha gått lite långsammare med besluten i höstas, så att t o m Försäkringskassans handläggare hade förstått vad det handlar om! Som om det inte räckte med att Husmark-Persson redan idiotförklarat hela tjänstemannakåren på kassan. Men kassans handläggare är ett luttrat släkte, så jag antar att Axén lämnade Växjö helskinnad.....

Dock lyckades han få med sig en vettig slutsats från besöket och det var att läxan för framtiden är att vara ute i mycket god tid. Den var nästan rolig......

Under mina drygt 30 år som anställd på kassan har inga politiska beslut, vare sig borgeliga, röda eller gröna som berört förändringar i socialförsäkringen handlat om att vara ute i god tid!
Och inte lär dom bli det i fortsättningen heller.

Nej, denna självrannsakan i elfte timmen handlar väl snarare om att i sinom tid inser t o m Alliansen att byxorna har ramlat ner och att dom riskerar att stå där med rumpan bar!

Observer

Apropå OS - Hur lång startsträcka behöver nya FK?

Fem år har gått sedan Försäkringskassan förstatligades. Fem år av oavbruten kamp mot klockan när det gäller att få en organisation som fungerar. Och i bästa fall, fungerar bättre och effektivare än innan. Fem år med ett ständigt chefsbyte på högre nivåer, ofta nästan som ett rollspel där man byter titlar med varandra. Fem år av misströstande försäkrade som undrar var deras ersättning tog vägen. Fem år med en allt högre andel ärenden som anmäls till JO på grund av för långa handläggningstider. Fem år av en kvalitetsförsämring i ärendehandläggningen vi tidigare inte sett maken till. Fem år av konstant misstro till ledningen och dess kompetens att få organisationen att fungera. Fem år av ständigt nya brandkårsliknande organisationslösningar. Fem år av rovdrift på personalen som till och med kan få Verkstadsföreningen att bli gröna av avund.

Men det verkar som om Försäkringskassan har fastnat i startgroparna. Som om vi som skulle prestera i toppklass fortfarande väntar på startskottet. Eller var det bytet till nyare, lätta och moderna löparskor som skulle ge medalj? Fan vet, men lite skavsår verkar det ha blivit på träningsrundan. Det kanske var det som ledde till materialbytet i form av marsch-kängor på….

Vecka ut och vecka in, månad efter månad har vi matats med information om att ledningen har koll på läget. Det kan gälla telefonköer, balanser i handläggningen, kvalitet eller samspelet med de politiska besluten. Tyvärr stämmer det inte med den bild som målas upp av allmänheten, av justitieombudsmannen eller av oss handläggare på golvet i organisationen. En bild som faktiskt också bekräftas av de ständiga akutlösningar som präglar dagens Försäkringskassa. En försäkringskassa som inte längre lyssnar till de goda råden från ”coachen”, d v s expertisen som finns inom organisationen.

Det verkar som att ledningen för FK tror att allt ljus faller på vinnaren. Men OS är snart slut, och då återkommer fokus till Försäkringskassan som står och fipplar med skosnörena. Då vill det till att man försöker göra en något bredare analys av de senaste fem åren än en liten notis på Tok-Fia och en artikel i Dagens Socialförsäkring!

Vad har egentligen blivit bättre?

Vad har blivit billigare?

Vad har blivit effektivare?

Och framförallt, vad har blivit sämre?

Observer

Örnnästet läcker som ett såll!

Det klankas och klagas om ryktesspridning inom Försäkringskassan. Någon illvillig jävel sprider falska och påhittade rykten om olika beslut som sägs ha fattats i maktens korridorer. Av egen erfarenhet vet jag att det alltid brukar finnas något uns av substans i de flesta rykten. Ni vet uttrycket "Ingen rök utan eld". Dessutom uppstår det alltid rykten i en organisation som inte självmant klarar av att upprätthålla informationsflödet i den interna organisationen.

Nu har jag på nära håll upplevt hur det egentligen går till med den s k ryktesspridningen. Jag var uppe i hufvudstaden för ett tag sedan och besökte Örnnästet (fd Uggleborg). På lunchen satt vi vid långbord i lunchrummet med ett antal stockholmare. Tre huvuden bort hör jag en kvinna berätta att det nu är klart med koncentration av SA-beräkning till Sollentuna och att det skall ske direkt efter sommaren i september. När kvinnan ser oss utsocknes sänker hon hastigt rösten och tillägger nästan viskande "men det är visst inte officiellt än". Och det var det inte heller. Först dagen efter gick arbetsgivaren ut med informationen om koncentration, och tidpunkten var definitiv inget som skulle basuneras ut då. Den är f ö fortfarande inte officiellt officiell, men jag vet (genom ett annat rykte) att den stämmer.

Och här kommer vi till kärnpunkten; det var naturligtvis inget rykte. Tvärtom är det någon i ledningssfären som inte kan hålla tand för tunga. Någon som får samvetsbetänkligheter efter att beslutsklubban fallit.Och visst, det är väl hur lätt gjort som helst vid en after work, i kyrkokören eller helgens golfrunda att lätta sitt hjärta mot löftet att inte sprida saken vidare.
Redan här skiter det sig i informationskedjan. Information är nämligen MAKT. Makt att kunna påverka, makt att visa att man är någon att räkna med, makt att synas och på det sättet framstå som att man till och med DELTAR i besluten. Och så rullar det på...........korridor in och korridor ut, kontor för kontor...... Rykten? Nä, men inofficiella sanningar som oftast blir bekräftade i efterhand.

Det finns en alldeles utmärkt och effektiv lösning på den här problematiken. Det gäller helt enkelt att basunera ut besluten innan ryktena uppstår. Men det kräver å andra sidan att man har respekt för sina anställda och inte förutsätter att dom är mindre vetande. En informationspolicy som lever upp till vuxen-vuxen-begreppet. Och naturligtvis; en ledningskonstellation som består av rakryggade chefer som gemensamt står för sina beslut och inte i efterhand rentvår sina synder genom att glappa med käften till höger och vänster!

Så, vem är den illojale tennsoldaten vid Svantes bord?

Observer

I fablernas värld.....

Minns ni 70-talets Drutten och Jena?
Om man vill göra en bildlig beskrivning av Försäkringkassans plats i socialförsäkringssystemet skulle man skändligen kunna kalla Husmark-Persson för Drutten och Försäkringskassans ledningsadministration för Jena. Eller Il Cocodrillo, om man så vill. Och vad kännetecknar den?
Jo, En väldigt STOR KÄFT och mycket SMÅ ÖRON!

Ledningen ger på allehanda sätt sken av att det finns inflytande i Försäkringskassan. Att det är "högt i tak". Men det är inte högre än att man får bulor i skallen när man reser sig från stolen.
Visserligen sa ståuppkomikern Ronny Eriksson en gång att det skall vara lågt i tak. "För annars blir det så långt till golvet", sa han. Och det kan ju stämma i teorin. Verkligheten däremot, är sådan att våra högre potentater inte har en aning om vad som sker på golvet. Och, i ärlighetens namn, dom bryr sig inte heller!

Jag har under senaste året följt vårt s k debattforum på Tok-Fia. Tills för någon månad sedan fanns tillägget "Forum - för förnyelse". Självrannsakan eller ej, men nu heter det kort och gott Forum.
Och hur fungerar det? Jo, ett tjugotal personer, handläggare och chefer för debatt med varandra om mer eller mindre irrelevanta frågor. En intressant företeelse är Veckans Fråga. Hittills har det alltid varit en majoritet av tyckarna på Veckans Fråga som har haft negativa synpunkter på tingens ordning. Och genom denna kanal skulle vi alltså kunna påverka och förändra?
Äh, kyss mig i .......!
Här har Försäkringskassan istället riggat sin spypåse, stället där man kan kanalisera sin oro, vrede, ilska, eller vilka känslomässiga lägen man nu kan ha. Men att någon i ledningen skulle ha tagit till sig nåt av de synpunkter som framförts finns det inga tecken på.

Och på hemmaplan, på den egna arbetsplatsen? Jo tack, kontorschefen har lärt sig sin läxa väl. Den nya tidens professionella ledarskap består helt enkelt av att till varje pris försvara alla beslut som kommer från ovan. Detta så till den milda grad att man inte ens ser den idioti och brist på kunskap som ligger till grund för vissa beslut. Den som efterlyser ordentliga genomlysningar och konsekvensbeskrivningar innan beslut får "titta inte så djupt" slängt i ansiktet och blir ifrågasatt som bråkmakare och samarbetsovillig.

Vad värre är, detta fenomen har nu också börjat sprida sig inom handläggningen av vår kära socialförsäkring. Jag hör dagligen exempel på hur handläggare mer eller mindre tydligt uppmanas att "lägga ner" eller förenkla utredningar i t ex aktivitetsstöds- eller återkravsärenden. Detta gör en inte mindre förbannad med tanke på hur även Försäkringskassans ledning anammat den pseudo-lika fuskdebatten. T o m delegationen mot felaktiga utbetalningar har ju backat i sin uppfattning om hur utbrett fusket egentligen är. Storleken på de belopp som betalas ut felaktigt på grund av Försäkringskassans bristfälliga kvalitet vill däremot ingen ens diskutera........
Man undrar varför?

Så, hur står det egentligen till med El Cocodrillo? Jovisst finns det fortfarande kvar en jävla massa tänder, men ack så stora kariesangreppen har blivit......

Och ännu en berättigad fråga: Var håller våra interna revisorer hus, och var är den nya tillsynsmyndigheten? Smekmånaden tog väl slut redan förra året??????

Observer

Försäkringskassan tar befälet!

Försäkringskassan är på väg att skriva historia. En myndighet som föregår med gott exempel och får centraliserings/decentraliseringspendeln åter i svängning. Man gratulerar! Men visst fanns det en liten hake, eller…………………..

Under de senaste 20 åren har myndighets-Sverige befunnit sig under den regionalpolitiska piskan. Myndighet efter myndighet har efter politiska beslut tvingats att flytta ut sin verksamhet från vår kära huvudstad Stockholm till allehanda orter ute i landet. Lobbyismen har frodats under årtiondens kamp om vilket ort som skall erhålla nya arbetstillfällen. För nya arbetstillfällen har det alltid handlat om; det är få myndighetspersoner som följt med ut i landet. Och trenden har fortsatt, år efter år har nya myndigheter packat ihop kappsäcken för lite lantluft. Och det politiska budskapet?

"En kraftfull och aktiv regionalpolitik har stor betydelse för att skapa
sysselsättning och bidrar därför till den tillväxthöjning som är nödvändig för
att obalanserna i den svenska ekonomin skall kunna rättas till. Målen för
regionalpolitiken skall vara att skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet
så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Bärande
tema i propositionen är att främja tillväxt, satsa på småföretagen och att
koncentrera de regionalpolitiska resurserna till de mest utsatta regionerna. "

Ja, så kunde ett regionalpolitiskt budskap se ut för 10 år sedan.
Ett budskap som få, de drabbade anställda naturligtvis oräknade, har kunnat ha något vettigt
argument emot. Ett budskap som också gällt Försäkringskassans arbete med att decentralisera
handläggning till lämpliga orter i landet.

Men nu har det svarta fåret dykt upp på arenan, visserligen kamouflerad som krigsveteran.
En myndighet som går på tvärs mot den politiska viljan. En myndighet som inte längre
accepterar att det skulle finnas några regionalpolitiska aspekter på var den
förlägger sin verksamhet. Och som grädde på moset dessutom har mage att åter
koncentrera stora delar av sitt arbete åter till Stockholm!

Jag bor själv i ett län som drabbats mycket hårt av konjunkturkrisen och verkligen behöver varenda arbetstillfälle som går att uppbringa. Tyvärr har arbetsledningen på mitt kontor inte lyft ett finger eller gjort en ansats till att kunna påverka att det flyttas arbetsuppgifter till oss. Tvärtom verkar de sätta en ära i att bli av med så många som möjligt så fort som möjligt! Men dom har i alla fall bra betalt för att agera sopkvast......

Man kan heller inte låta bli att förvånas över att den nya likformiga organisationen inte gäller mer än att dela in landet i fyra områden. I de områden som inte ligger på synligt avstånd från huvudstaden går det alldeles utmärkt att anpassa organisationen efter befintlig personalstruktur, men i område Öst skall all verksamhet ligga i Stockholm, Stockholm och Stockholm.

Nu byggs i rask takt den nya Försäkringskassan. Men den är misstänkt lik en försvarsanläggning. De militära strategerna i mitten med ugglan Borg som styr. Kontoren i en snäv cirkel, likt bepansrade skyttevärn. Små flyttbara moduler. alltid på språng och i ständig förflyttning. Antingen på jobbet eller på väg till eller ifrån. Den som kallade kassans anställda för frontsoldater, kanske inte har så dåligt omdöme, trots allt?

Och ärligt talat; visst finns det vissa likheter med det forna Milo Öst?

Observer

Nej, en blind höna värper inga guldägg!

Man kan fundera på hur mycket tålamod JO egentligen har. Uppenbarligen mer än vad man kan förvänta sig av svenska folket, denna lutherska skara som gång på gång kläs i tagelskjorta och manglas av Myndighets-maffian. Men förr eller senare tar det stopp……

Och än en gång, en summarisk sammanfattning från kassans högsta höns; ”Vi har redan åtgärdad problemen”. Jaså, har vi?

Den absolut största anledningen till att folk anmäler kassan till JO är de ibland oförskämt långa handläggningstiderna. Och det är klart, finns det inte tillräckligt med handläggare i organisationen så finns det inte. Vi har flera ärendeslag där ärendebalanserna är just ett bevis på detta. Men det är ju inte som att ta ner månen, det går faktiskt att åtgärda.

Men ett problem som egentligen är värre är att det också klagas på felaktig information och bristande kompetens hos kassans handläggare. I förlängningen av detta drabbas människor inte bara av felaktiga beslut, man kan gå miste om ersättning som man faktiskt har rätt till. Det kan också vara så att felaktiga beslut innebär att samhället drabbas av löpande försäkringskostnader som är alldeles för höga. Ingetdera av detta är önskvärt. Idag ägnas stort utrymme i media och förvaltningar åt frågan om missbruket av försäkringen. Det är däremot pinsamt tyst om motsatsen, hur påverkar handläggningskvalitén de astronomiska summor som idag betalas ut inom socialförsäkringssystemet? Sanningen är att ingen vet. De kvalitetskontroller som görs i försäkringsverksamheten idag är minimala. Det går också att åtgärda!

Jag läser idag på kassans interna webb, Tok-Fia, att ledningen nu summerar ihop hur det gått under de 5 år som den nya myndigheten har funnits. 5 noggrant utvalda medarbetare tillåts yttra sig; alla naturligtvis i övervägande positiva ordalag. Annat var heller inte att vänta.

Men häromdagen konstaterade ledningen för våra nationella försäkringscenter att 2009 var ett djävulskt år. Budskapet är att 2010 inte kommer att bli bättre, snarare tvärtom. Organisationen brottas med stora problem. Många anställda saknar kompetens för sina arbetsuppgifter, antalet timanställda, tillfälliga arbetare bara sväller och sväller. För de stackare som förväntas fullgöra ett kvalitativt bra arbete saknas förutsättningar. Det går inte att arbeta med socialförsäkringen utan internutbildning och handledning. Det går däremot att åtgärda!

På vårt kära forum, Tok-Fia, finns också en lustig företeelse som heter just Forum. Veckans fråga handlar om vad man som anställd anser vara det som skulle påverka ens arbetssituation mest. En otvetydig majoritet säger: Fler anställda!

Tyvärr är Forum endast en spypåse, ingen tar hand om innehållet.

Det fanns en målsättning att den nya organisationen skulle vara i toppklass redan 2008. Det verkar ha gått ledningen fullständigt förbi att deadline är passerad.

I idrottssammanhang brukar man plocka bort dom tävlande från banan när dom blivit varvade tillräckligt många gånger. Inom försäkringskassan finns det tyvärr inga sådana diskvalificeringsregler. Här kan man springa på amatörlicens, även på en bana som kräver professionell erfarenhet. Det går absolut att åtgärda!

Jag påstår att Adriana Lender ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet när hon säger att de problem som Försäkringskassan brottas med är lösta. Så länge den vanvettiga omflyttningen av ärendehandläggning fortsätter och organisationen sakta dräneras på försäkringskompetens, så länge kommer också både JO och allmänheten att få sucka över den”nya” Försäkringskassan!

Men varför åtgärdas inte det?

Avslutningsvis, till er alla som spiller krut på oss alla ”frontsoldater” inom Försäkringkassan:Sluta med det, vi är ändå bara kanonmat i sammanhanget. Rikta era vapen mot generalen och översten istället!

Observer

När kartan och verkligheten inte stämmer överens……..

…brukar man normalt sett rätta sig efter verkligheten. Ibland är den så påtagligt annorlunda än den visionära bild vi skapar så att det löser sig av sig själv, det finns inga alternativ. Men ibland ligger verkligheten och våra visioner så pass nära att man ändå vågar drista sig till att försöka flytta berg. Just nu känns det som att det är precis vad Försäkringskassan håller på med.

Under 2008 rev Husmark-Persson upp himmel och jord med anledning av att Försäkringskassan hade mage att kräva tilläggsanslag motsvarande närmar en miljard kronor för att undvika ”störningar” i verksamheten. Och det blev så pass att Malmborg fick ta sin mats ur skolan (nja, fast Mats blev ju kvar förstås….). Redan då aviserades att pengarna ändå inte skulle räcka till, nedskärningar var att vänta. Och nu är vi där. Men Försäkringkassan har valt en alldeles egen väg för att hantera frågan.

Hur skall man skapa tillräckligt mycket rotation i organisationen så att det räcker till de neddragningar som behövs för att få budgeten att gå ihop? Jo, koncentrera, och gör det till varje pris. Varje kvadratmeter inbesparat yta, varje månad med färre anställa är värd sin vikt i guld. Tyvärr dröjer det innan man kan ta hem dessa vinster, eftersom lokalkostnaderna oftast är låsta med flerårskontrakt och eventuella vakanser snabbt fylls upp med överblivna chefer.

Men den etniska utrensingen fortsätter ändå, men med farsliknande förtecken. Det är numera skottpengar på allt som är över 50 år och fortfarande rör sig. Nu senast aviserades koncentration av bl a uträkning av sjuk- och aktivitetsersättning. Där sprang man dock på pumpen, eftersom denna arbetsuppgift ofta är kombinerad med allsköns försäkringsadministrativa arbetsuppgifter runt om i landet.

Men det skrämmer inte kassans ledning. Med sin egenritade karta i högsta hugg gör man nu allt för att få verkligheten att någotsånär passa in i papperstopografin. I snabb takt inventeras och analyseras de arbetsuppgifter som man vill koncentrera till en eller annan bergstopp. Problemet är bara att man inte ser träden för hela skogen. Det som i kassaledningens fantasi är en eller annan tjärn är i själva verket en större sjö. De bäckar man försöker beskriva är åar och älvar. Det som på kartbilden ser ut som utedass eller mindre redskapsbodar är i själva verket hyreshus.

Med lätt indignerad förvåning ser man som kassaanställd hur arbetsuppgifter förminskas till kollibriasisdimension. Försäkringskassan har aldrig gjort sig känd som något proffs när det gäller projekt och förändringsarbete. Tyvärr mal man nu på i samma anda som tidigare. Först tar vi ett rejält beslut, sen gör vi en ytlig översyn av konsekvenserna. Misstagen får väl någon annan rätta till. En gammal bekant till mig brukade rubricera onsdagarna, dvs lill-lördag, som ”amatörernas afton”. Just nu verkar det som om Försäkringskassans utvecklingsarbete motsvarar onsdag hela veckan….

Ett axplock ur verkligheten:

Schabloniserad utbetalning av aktivitetsstöd under januari till de som kastats ut ur sjukförsäkringen. Med korrigeringsuppdrag i februari. Avsiktligt dubbelarbete och felutbetalning? Och fusket som har fått såååå stor plats i debatten……

• Ett hastigt beslut om MoB och Återkrav innebär att endast 3 av 15 handläggare följer med ärendehandläggningen till ny ort. Kompetenssäkring?
• Vid inventering av arbetsuppgifter används tidsstudier som omfattar endast två dagar, trots att periodiseringen av arbetsinnehållet kräver en månadscykel. Kvalitetssäkring innan beslut?
• Beslutade ENSA-flöden bryts för att man skall kunna koncentrera delar av handläggningen, nu senast uträkning inom SA, trots att det är en viktig del av hela handläggningskedjan. Funktionell handläggning?
• Ändrad beslutsordning avseende ärenden för beslutsfattare inom SA. Fullskaleförsök under täckmantel av pilot genomförs i hela landet. Degraderad rättssäkerhet med rationell förevändning?
  

Återigen, endast ett axplock…..

Jag kan inte se annat än att Försäkringskassan nu gått in i ytterligare en ny fas i omställningsarbetet, nämligen SNAVA-projektet (Systematiserad Nedläggning Av Verksamhetens Administration).

Och personalen? Tja, vi skall väl bara inse att den attraktiva arbetsplatsen fortfarande finns, men nu på annan ort!

Observer

Simsalabim - försvinn!

Under de senaste 15 åren har Försäkringskassan och alla andra statliga myndigheter bekymrat sig över hur generationsväxlingen skall gå till. Alla har vetat att 40- och 50-talisterna måste ersättas. Men ingen har lyckats klura ut hur det skulle gå till. Jag har själv sett ett antal olika beräkningsmodeller, men ingen har varit fullkomlig. Stötestenen var nämligen hur man skulle kunna garantera att organisationen upprätthåller kompetensen med kontinuitet. Svaret på detta var dubbelbemanning, upplärning och infasning av ny arbetskraft medan den gamla sakta fasas ut. Redan på tankestadiet insåg man att detta var ogörligt, resurserna för detta finns inte, och ingen (läs staten) har heller någonsin varit beredd att tillföra dessa. Resultatet blev m a o en tummetott, en gammal ut, en ung in osv. En process som tar oändlig tid att genomföra, och inte löser grundproblemet, att stora delar av statsapparaten behöver förnyas. Naturligtvis med en utbildningsnivå som ligger snäppet högre än vad flertalet äldre anställda besitter idag.

Men yvas icke, ty nu har Försäkringkassan hittat den slutgiltiga lösningen på problemet. Den är så djävulskt bra att konceptet säkert går att kränga till den övriga statsförvaltningen. Hädanefter kan kassans ledning med stolthet i brösten framhäva att det minsann inte bara är Posten som vet hur en slipsten skall dras.

Konceptet är egentligen ganska enkelt; Om folk inte slutar självmant, se till att dom tvingas ut genom organisatoriska åtgärder. Försäkringskassan vet idag, genom tidigare koncentrationer av verksamheten, att flertalet anställda inte klarar pendling till nya orter inom 12-timmarsgränsen. Alltså väljer man att fortsätta att koncentrera arbetsuppgifter för att kunna göra sig av med äldre personal. För att säkerställa att personalen dessutom säger upp sig självmant tänjer man på 12-timmarsregeln så att lämpliga kommunikationer finns. Då slipper man ju använda trygghetspaket och uppsägningslön, Praktiskt, eller hur? Och facket ser man numera inte så mycket av.

Vän av ordning kanske undrar hur jag kan få detta till en medvetens strategi? Jomen det måste det vara, när man är fullständigt medveten om de negativa konsekvenser som uppstår, men ändå väljer att fullfölja denna massförflyttning av arbetsuppgifter.

Vi har redan sett konsekvenserna av de senaste årens förändring; många har valt att sluta istället för att pendla. På de nya arbetsorterna har snålt tilltagen personal, ofta nyanställd, ställts att brottas med ofantliga mängder av arbete med balanser som följd. Fortfarande sitter t ex över 40 tusen människor och väntar på att få sin inträdesbiljett till socialförsäkringssystemet i form av inskrivning. Att denna skandal har gått massmedia och hetsjaktsjournalistiken förbi är en gåta. Men merparten av målgruppen är väl inte tillräckligt intressant…..

Försäkringskassan fortsätter nu att koncentrera arbetsuppgifter i raskt takt. Konsekvensanalyser är det inte tal om, och i de fall de finns är de så ytliga och dåligt genomförda att de kvittar. Förändra först, och sopa upp i efterhand, det är kassans nuvarande strategi. Och resultatet lär inte bli annorlunda än tidigare. Men kassan går in i detta med öppna ögon, tro inte annat!

Någon påstod i ett inlägg här på bloggen att allt hade blivit sååååå mycket bättre på Försäkringskassan. Sanningen är väl den att ingen vet, för numera finns ingen kvalitetskontroll överhuvudtaget. Hur många miljarder som rinner ut genom felaktiga beslut kan man inte ens gissa sig till. Men general Svammelman har säkert nån lösning även på det!

Observer

Får man vara stolt och kritisk- samtidigt?

Jag går snart in på mitt 30:e + X anställningsår. Jag minns fortfarande den upprymda känsla jag hade direkt efter anställningsintervjun. Även om jag hade ett visst hum om vad Försäkringskassan sysslade med så kom jag från en helt annan bransch, nämligen metallindustrin. De som anställde mig gjorde ett bra jobb. Jag blev nämligen tidigt övertygat om att det var en ynnest, att få var utvald som samhällsmedborgarnas tjänare inom den statliga förvaltningen, som det så vackert heter, ” i rikets tjänst”. På den tiden var försäkringskassorna fortfarande självständiga juridiska organ. Statens inblandning var ytterst liten, men kassorna styrdes å andra sidan med järnhand av tillsynsmyndigheten, Riksförsäkringsverket. Under årens lopp har anpassningen till statlig styrning och kontroll däremot gått rasande fort, på gott och ont. Av en gammal folkrörelsetradition återstår i dag inte mycket. Men socialförsäkringen, som byggt upp under flera årtionden, borgar i dag för ett gemensamt trygghetssystem som vi samhällsmedborgare skall vara stolta över. Utan att politisera allt för mycket om detta så handlar det framförallt om vilket samhälle vi vill ha.

Mitt i allt detta finns vi anställda på Försäkringskassan. Under årens lopp har vi sett regeringar falla, generaldirektörer sluta i vredesmod eller bli utsparkade, snällt anpassat oss efter nyckfulla regeländringar, tålmodigt tagit smällarna vid nedskärningar och sett lokala och centrala chefspersoner komma och gå. Vi har spottat i nävarna och avverkat balanser stora som Mount Everest, accepterat nya lönekriterier, och solidariskt ställt upp på det mesta som kassans ledning hittat på. Man kan fråga sig idag: Hur i helv-e kunde det fungera? Vad var tricket för att nå resultat i en organisation som allt som oftast befann sig i oplanerat kaos på grund av yttre omständigheter?

Svaret ligger delvis i just ordet organisation. Under 40 år innan millenniumskiftet byggdes verksamheten upp med lokal styrning. Den konkreta närheten mellan beslutsfattande chefer och handläggande personal skapade förutsättning för snabba och omedelbara insatser. Det ökade anställningsinflytandet bidrog starkt till att dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare resulterade i kvalitativa beslut. Beslut som snabbt kunde omsättas i praktisk verklighet. Tåget rullade på, ingen stod kvar på perrongen med oklippt biljett. Trots att begreppet delaktighet ännu inte uppfunnits,så fanns det där, den gemensamma stoltheten i organisationen över att åstadkomma nånting, att nå resultat under ibland totalt chanslösa förutsättningar. Men sen hände något……..

Förstatligandet av försäkringskassorna kunde ha gått relativt smärtfritt. Krav på effektivitet och rättssäkerhet, javisst. Men det behöver inte innebära total centralisering och koncentration av arbetsuppgifter. Det behöver inte innebära att anställningstryggheten sätts ur spel genom förändrat ortsbegrepp. Det behöver inte innebära att MBL helt plötsligt mist sitt innehåll. Det behöver inte innebära att merparten av den nya organisationen startar upp med helt felaktiga resurser. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Det som kanske var tänkt att skapa större förutsättningar för ökad rättssäkerhet och likformig tillämpning har gett motsatt effekt. De som idag sitter fast i kassans ärendebalanser är mer eller mindre rättslösa. Handläggningen är idag inte mer ensad än den var tidigare.

Och många av oss gamlingar sitter kvar än idag. Gör så gott vi kan. Reflekterar ibland över om det verkligen var bättre förr. Men många passar sig jävligt noga från att klaga. Det är inte ledningen det är fel på, det är du som blivit en bitterkärring, heter det. Jag tror inte det. Jag tror att ledningens agerande är A och O för en organisations välmående och överlevnad.Och det är svårt att skapa delaktighet i en organisation där man är osynlig.

Jag tycker inte att den nya Försäkringskassan lever upp till kravet på en modern arbetsplats med delaktighet och inflytande. Jag tycker inte heller att Försäkringskassans ledning utstrålar den professionalism som modernt ledarskap kräver. Men jag är inte särskilt oroad längre, den bubblan kommer snart att spricka. Jag kan ta smällen av att anklagas för illojalitet mot min arbetsgivare. Jag kan också ta smällen av att vissa anställda spyr över vetskapen att jag fortfarande finns inom kassans väggar. Fördragsamhet? Ja, kanske det, men mitt budskap är: Höj blicken!

Och; jag förbehåller mig ändå rätten att fortfarande känna stolthet som samhällsmedborgarnas tjänare!

Observer

Nästa inlägg: Byråkrat – en god förebild, eller?

Vem blir kvar med Svarte Petter?

”Anonym sa...

Nytt år och några färre gnällkärringar på kontoret. Stackars nya pensionsmyndigheten som fick överta dem. Halva denna bloggens läsare måste försvunnit.”

Citat från senaste kommentar på denna blogg.

Jag funderade både länge och väl. Skall man verkligen publicera sådant skit? Men så tänkte jag att jag skall försöka hålla fanan högt, inte censurera annat än det som inte är rumsrent.

Men det här; vad skall man säga?

Uppenbarligen har personen i fråga inte förstått den senaste tidens debatt om Försäkringskassan. Den handlar inte bara om det hårda regelverket som kastar ut människor ur försäkringen. Nej, det höjs också allt fler röster om att det grasserar en cynism och människosyn på Försäkringkassan som de flesta av oss anställda inte känner igen. Nu senast såg jag en insändare i lokalpressen som krävde utökat tjänstemannaansvar och professionell legitimation i etik och moral för att överhuvudtaget få arbeta inom offentlig sektor. Och nej, det var inte Marcus Birro den här gången….

Det här är inte första gången jag får kommentarer på bloggen som visar på ett totalt förakt för arbetskamrater och medarbetare inom kassans väggar. Jag hoppas och tror dock att det är samma person som luftar sitt avundsjuka missnöje och inte är någon allmän företeelse. Målgruppen är densamma, anställda med mångårig erfarenhet av både försäkringsarbete och sunt förnuft. Ett sunt förnuft som även inbegriper vanligt folkvett och, åtminstone vad mig själv anbelangar, respekt för både nya och gamla anställda.

Man kan ju fundera på vilken människosyn som återspeglas i detta. Om man reducerar sina arbetskamrater till gnälliga kärringar, vad har man då för syn på de försäkrade som man är satt att tjäna? Eller är det så enkelt att det här är den ”nya” Försäkringskassan som vi ännu endast sett på reklamfilm? Ersätt alla stofiler med social empati och djup kunskap om socialförsäkringens villkor med radarstyrda paragrafryttare som ser allt i svart och vitt. Sätt in unga oerfarna handläggare som älskar utmaningen i pinn-statistik och njuter av att trampa på sina arbetskamrater och dom försäkrade. Ersätt en relativt bra arbetsmiljö som innehåller solidaritet och samarbete med egensinniga handläggningsrobotar som går över lik om det behövs. Skapa bataljoner och plutoner, sätt in en avdankad överste och erövra landet med den nya socialförsäkringsfilosofin.Alltmedan Husmark-Persson ler i mjugg...

Drömbild? Nej, tyvärr en inte alltför avlägsen verklighet om man inte ser upp. Av citatet ovan framgår att vi verkar vara på god väg. Här har Försäkringskassans ledning, men även alla anställda, ett stort ansvar för att förbättra kassans rykte. Det verkar behövas en hel del intern utbildning och debatt i frågan. Det räcker inte med några gratispoäng i pajkastningen med Marcus Birro. Frågan är väl annars bara vem i ledningen som i slutändan sitter kvar med Svarte Petter på hand? Den kan man ju tycka synd om…..

Observer

PS. Nästa inlägg kommer att handla om stolthet. Ja just det, min stolthet. DS.