Baksmällan har fått ett ansikte!

Ibland kan till och med ett politiskt beslut uppfattas som en julgåva. Det kanske till och med var meningen. Alliansen har hårdnackat och envist drivit sin arbetslinje med enfas under hela hösten; människor skall ut i arbete, kosta vad det kosta vill.

I sista stund, efter alarmerande opinionssiffor, svänger man plötsligt och meddelar att alla sjuka som masar sig iväg till AF:s introduktionsprogram får behålla sin ersättningsnivå. Det var väl storsint! Pappa Alliansen tar intryck, visar ödmjukhet och levererar en julgåva till svenska folket (fast inte till riktigt alla). Man kan nästan tro att det hela var ett PR-trick…….

På Ekot kan man idag höra och se SO Littorin leverera glädjande besked till flertalet av de som lämnar sjukförsäkringen vid årsskiftet. Men de tusental som tvingas leva på en månadsinkomst på 4 900 kr är fullständigt marginaliserade. De 15-17 000 som lämnar sjukförsäkringen nu utgör bara första vågen. I prognoser beräknas andra, tredje och fjärde vågen under året innebära att ytterligare tusentals människor förnedras till ett bidrag värdigt forna tiders fattigstuga.

Regeringens nya löften hann inte heller ens torka på papperet innan det stod klart att det fanns väldigt få vinnare med det nya förslaget. Det visar sig nämligen att även alla de som idag tjänat mer än taket i A-kassan får sin ersättning sänkt. Tomma tunnor skramlar som vanligt mest………

Hos alliansen och dess bejakare är allt dock frid och fröjd. Under senaste veckan har borgarpressens ledarsidor påpassligt nog varit fyllda med lovord över en regering som äntligen tar tag i missbruket av sjukförsäkringen och bejakar människors rätt att försörja sig själva genom arbete. Det faktum att vi just nu står inför en arbetslöshet vi inte sett på många år verkar ha gått debatten helt förbi. Efter 3 månaders introduktionsutbildning som fortfarande ingen vet vad den skall innehålla skall halta och lytta, mer eller mindre kroniskt sjuka konkurrera om arbeten där arbetslösheten är 12 %. Det kallar Alliansen att ge människor en chans………

För den som genomskådar det hela framtonar en annan bild. En bild av taktiskt rävspel inför stundande val. Baksmällans ansikte är inte svart, blålila, rött eller grönt. Det är likblekt och färglöst, väntar bara på att stångjärnshammarna i form av folkopinion skall sluta bulta. I det här fallet, ett ansikte som utstrålar cynism och människoförakt, gestaltad i form av en borgerlig allianspakt. Den här gången nådde man inte ända fram, men vi tar väl nya tag framöver…….

Annars så kan man väl fundera på var vi hamnat i ett rent historiskt perspektiv. Arbetarrörelsen och de röda har i över hundra år kämpat för rätten till arbete, ja krav har till med framförts på lagstiftning. Men i det politiska ordlekspusslet tar Nya arbetarpartiet tag i frågan och då handlar det inte längre om rätten till arbete. Under begreppet ”arbetslinjen” döljer sig istället kravet på skyldighet att arbeta. En skyldighet som definitiv inte har någon moderat framtoning. Nej, det påminner snarare om Stalins gamla arbetsläger under devisen ”Den som icke arbetar, skall icke äta.” Ett av många bibliska citat som alltid kommer fram när det passar!

Vi har och kommer alltid att ha det samhälle vi förtjänar eller väljer att ha.

God Jul i stugorna i välfärdens Sverige!

Observer

Så startar man en intern motståndsrörelse!

Idag har jag valt att publicera en artikel som finns publicerad på Försäkringskassans interna webb, av mig tidigare kallad Tok-Fia. Den lades ut den 4 december, och att den överhuvudtaget publicerats och dessutom fortfarande ligger kvar är anmärkningsvärt. Men är det Tok-Fia så är det.....

Här är artikeln i sin helhet:

"Tankar till åsikter om Försäkringskassan i Aftonbladet 3 december
2009-12-04
Åsikterna framförs i och för sig i ett sk kommentarfält till en artikel men det är många av er som reagerat varför jag vill reagera lite själv.

När jag läser vad signaturen Monica Alm, som säger sig jobba på Försäkringskassan, skriver i sin kommentar blir jag först förbannad över den bild av kassan hon målar upp. Även om jag inte jobbat här speciellt länge har jag nu hunnit prata med ganska många av dem som möter "mycket sjuka människor". Min uppfattning är glasklar. Våra medarbetare bär sjukförsäkringens villkor, med dess svårigheter och skavanker med högburet huvud. Dagligen både tas och meddelas svåra beslut. Över 80 % nöjda kunder talar sitt tydliga språk.

När jag läser insändaren igen blir jag lite lugnare. Läs den och notera att nästan alla sk kritiska punkter hinns med på 180 ord trots att anslaget är förtvivlat. Den samlade tonen blir därför överdriven och sätter ned effekten hos många läsare.

Jag resonerar såhär.

Den samlade debatten som nu pågår i nästan alla medier, där faktiskt mer och mer ansvar utkrävs av vår uppdragsgivare, gör att en ensam "insändare" nog inte påverkar opinionen nämnvärt. Insändaren är publicerad och snart färdigläst och denna skada, där delar jag er uppfattning, kan inte göras ogjord. Den är dessutom svår att bemöta utan att göra självmål eftersom vi inte skriver anonyma svar på insändare. För vad skall vi säga!

Det jag vill säga är: Monica Alm om du nu finns i mina led, sluta far med osanning på dina kamrater. Vi är många chefer och medarbetare som vill ta en konstruktiv diskussion med dig. Om du medvetet väljer bort dialogen, skaffa dig ett annat jobb....

Men jag tror nog egentligen att det är någon annan med lindrig förståelse för vårt värv som försökte sätt ett skott i vattenlinjen men sköt över målet.....

Jag spar på amunitionen till angriparen kommer inom skotthåll, således inget svar på insändaren/kommentaren..

/Svante Borg"
___________________________________________

Monica Alms kommentar i Aftonbladet hittar du här:
http://www.aftonbladet.se/publicPage.action?userId=153700
___________________________________________


Finns det fortfarande någon som undrar varför man väljer att vara anonym om man har åsikter om Försäkringskassan och råkar finnas i de anställdas led? Detta är inget extremfall. Inget olycksfall i arbetet. Detta är det höga s k "debattutrymme" vi anställda lever med idag!

Svante Borg är en av de högre cheferna inom Försäkringskassan, nyligen anställd efter avslutad militär karriär.
Jag inbillade mig att en av grundteserna med att ha ett militärt försvar var att försvara de mänskliga fri- och rättigheterna. Däri ingår bland annat vår grundlagsfästa yttrande - och meddelarfrihet. Men det kanske Svante Borg inte fick lära sig och kanske var det så att han inte lämnade det militära helt frivilligt? Om han var lika skjutglad där så förstår jag att det var dags för sorti.

Att snoka reda på typ det 163:e kommentaren till en artikel i Aftonbladet och göra affär av på detta sätt tyder på bristande kunskap i lag och rätt. Men tid verkar herr Borg ha gott om.......

Nåväl, ett sånt här klavertramp får bara inte passera obemärkt. Jag väljer att publicera på detta sätt, andra får välja om Borg skall anmälas.
Det finns dock en annan aspekt av Borgs erfarenhet från det militära och det är att med ett sådant ledarskap som han företräder kommer motståndsrörelsen bara att växa sig större och större!

Observer

PS. Notera att Borg med förkärlek avslutar sina meningar med många punkter. Något som jag själv ofta använder. Kanske Borg och Observer är en och samma person............? DS.

Dom skjuter på pianisten - och dirigenten är tondöv!

Äntligen!
En debatt värd namnet och i en fråga som handlar om liv och död!
Sällan eller aldrig har väl en regering och framförallt en minister anklagats för ett sådant svek som Husmark-Persson. Och det känns riktigt bra. Hon får vad hon förtjänar. Hon har konsekvent under de senaste åren skyllt allting som händer inom socialförsäkringen på andra än henne själv eller politiska beslut fattade avAlliansen. Om vi väntar ytterligare en vecka så är det säkert August Palms fel att 15 ooo förtvivlade människor står utan försörjning vid årskiftet. Men dom ska å andra sidan inte yvas över det, Sven-Otto Littorin står på deras sida med plånboken i hand! Om det visar sig vara Monopol-pengar han har att dela ut klarnar väl framöver.......
Det ska bli mycket intressant att se hur långt regeringen är beredda att backa innan årsskiftet.

Tyvärr ser man i både massmedia och på privata bloggar en ganska intensiv kampanj även gentemot Försäkringskassan. Jag har väl också gett kassan en släng av sleven ibland, men jag uppfattar inte min krtitik som orättfärdig. Jag tycker däremot att det är osakligt att skylla den uppkomna situationen på Försäkringskassan. Taskig lagstiftning ger taskig tillämpning, så enkelt är det. Dessutom har Försäkringskassan likväl som både fackliga och andra intresseorganisationer ett antal gånger påtalat det orimliga med den bortre gränsen i rehab-kedjan.

Jag ser däremot andra bekymmer med att både Husmark-Persson och andra slänger skit på min arbetsgivare. Förr fanns det något som kallas civilkurage. Det saknas uppenbarligen hos Husmark-Persson, men tyvärr verkar det saknas även i kassans ledning. Jag begriper inte hur dom kan få gömma sig bakom underhuggare som Svante Borg, Birgitta Målsäter och en överstinn informationsstab. Man läser i Aftonbladet att socialministern minsann "tar Försäkringskassan i örat"! Jaså, och Försäkringskassans ledning låter det ske ostraffat?

Det är inga problem om man tar Adriana Lender eller kassans politiska ledning i örat. Det skiter vi faktiskt i. Problemet uppstår istället när kassans ledning inte står upp och försvarar organisationen och dess anställda. Anställda som varje dag tvingas fatta beslut med hänvisning till politisk inkompetens och dessutom tvingas ta skit för det.
Här vore det på sin plats att Lender & Co tog ett ledningsansvar men ledningen kniper käft likt en strykrädd skolklass som riskerar sänkt ordningsbetyg och indragning av roliga timmen på grund av en elak rektor. Ynkligt , mycket ynkligt!

För mig känns det sveket värre än Husmark-Perssons svek gentemot medborgarna. Hon står i alla fall för en politisk vilja, eller åtminstone att vilja men inte kunna. Kassans ledning däremot verkar ha förlagt både notställ och taktpinne.........

När får vi en ursäkt, Adriana Lender?

Observer

Årets julkalkon?

Försäkringskassan satsat stort.
Stort på att vinna årets pris som värsta kalkon-film.
Men nu är det bevisat; man tar steget fullt ut och nöjer sig inte längre med att idiotförklara bara den egna personalen. Nej, nu skall hela svenska folket behandlas som idioter. Mindre vetande som man kan stoppa i vad skit som helst.

I en reklamkampanj som kostar ca 10 miljoner kronor går kassan ut hårt med att beskriva den ”nya”, renoverade Försäkringskassan. En Försäkringskassa som du kan nå dygnet runt, eller varför inte mellan förrätt och varmrätt på lördagskvällen eller ännu bättre, mitt i söndagspromenaden med familj och hund. Men hallå, vad är det som händer?????????????

Är det brukligt att putsa fasaden på ett fallfärdigt hus? Att sätta in isolerglas trots att bjälklag är angripet av träbock? Att lägga ny parkett trots att grundplattan spricker? Att bjuda in till samkväm med tomma grytor?

Jag kan se framför mig hela kåren av återförsäljare och serviceverkstäder för SAAB satsa miljardbelopp på att fräscha till entréer och försäljningshallar, hålla öppet mer eller mindre dygnet runt för att ta emot kunder, osv. Men bara för att sedan konstatera; Hoppsan vi hade visst ingen produkt att sälja………….
Knappast troligt, eller hur?
Lite så känns denna kampanj som Försäkringskassan nu sjösätter. Visa upp ett hyfsat utanpåverk, men vad döljer sig bakom kassans fasader?

Jo, det kan jag tala om…….
• En sjukförsäkring som knappt längre är värd namnet. 15000 till 17 000 åker ur systemet redan vid årsskiftet, fler är att vänta.
• Schackrande med prisbasbelopp hit och dit för att göra kortsiktiga besparingar
• Förslag om ytterligare kvotering i föräldraförsäkringen, vilket innebär att ännu fler föräldrapenningdagar fryser inne.
• Förslag om ändrad SGI-beräkning, vilket innebär att ett stort antal människor får ännu lägre ersättning än idag.
• Fortsatt inkompetens när det gäller hårdvarusatsningar, nu senast en förlust på ca 210 miljoner kronor.
• En tillsynsmyndighet som ännu inte tagit ett enda synligt steg för att granska Försäkringskassan.
• En socialförsäkringsminister som inbillar sig att kassans ledning har koll på läget.
• En försäkringskassa som vill fortsätta att diskriminera gravida kvinnor trots domstolsutslag.
• Fortsatt långa väntetider på handläggning av viktiga ärendeslag.

Ja listan kan göras hur lång som helst i en salig blandning av administrativ inkompetens och politiskt vansinne. Och vad gör strategerna inom Försäkringskassan?
Jo, fortsatt tunnelseende och käcka utrop a´la ”och nu blir det reklamfilm”!
Jomenvisst, kom och köp konserverad gröt!

Det hade dessutom gått att skapa en betydligt mer trovärdig informationsrulle till nästan ingen kostnad alls. En kort bildsekvens med texten ”THE END”……..

Sätt föralldel inte kalkonen i halsen, Adriana!

Observer

Tomten har klätt av sig naken!

Jag har med spänning följt århundradets debattfråga inom Försäkringskassan. HR-ledningen har så här i bråda adventstider låtit meddela att årets julklapp till alla anställda tyvärr frusit inne.

För att rättfärdiga ett så drastiskt beslut skyller man på att sakanslaget till administration av aktivitetsersättning inte räcker till.

Här gör tomten sitt första misstag; De flesta anställda är tillräckligt intelligenta för att förstå att det finns olika konton för försäkring och administration. Djup indignation uppstår hos många anställda, forumet för debatt fylls av åsikter om brist på uppskattning, felaktiga signaler, dåliga ursäkter och t o m dåliga ledningskunskaper om vårt budgetsystem. Andra skyndar till försvar och menar att julklappen ändå är så värdelös att det kvittar.

Andemeningen blir ändå att flertalet debattörer tycker att det är en principfråga som handlar om att man som anställd saknar bevis på uppskattning.

När debattinläggen börjar bli pinsamt många och kritiska gör tomten sitt andra missstag.

Raskt kastar sig tomte nummer två in i debatten.Nissarna stöttar nämligen varandra.  Tyvärr är den tomten så nybakad att han ännu inte tillgodogjort sig kulturen inom kassavärlden. Ännu större indignation uppstår bland kassans anställda och debattsidan fylls med löpmeter efter löpmeter med arga inlägg. Det dröjer några dagar av retoriskt pajkastning innan den tomten inser att det är bäst att dra ner luvan, äta upp gröten och tassa ut ur debatten. Han bör nog låta det tummade exemplaret av Soldf (Soldaten i Fält, militärens "bibel") stanna i benfickan nästa gång........

När debattens vågor går som högst inser själva tomte-mor att det är dags att lägga sordin på missnöjet. Högt i tak, ja kanske, men nå´n jävla ordning får det väl vara även på Försäkringskassan. Här gör tomten ett misstag för tredje gången. Tomte-mor rapar glögg och säger:

"Jag hoppas, och tror, att ni alla vet att de ansträngningar ni alla chefer och medarbetare gjort under det här året för att få Försäkringskassan på rätt köl igen är väl kända och högt uppskattade av ledningen. Försäkringskassan är bättre idag än den varit någonsin tidigare, och det kan vi alla stolt konstatera att vi varit delaktiga i att åstadkomma."

Inte ens tomte-mor inser att det var ju just detta hela debatten handlade om, nämligen bristen på visad uppskattning. Att tomte-mor nämnde cheferna först gjorde ju inte saken bättre..........

Flertalet kassanställda är nu så luttrade att det inte längre räcker med en klapp på axeln och några väl valda ord. Det behövs andra åtgärder för att få kassans fotfolk att känna att den arbetsinsats de gjort och gör betyder något!

Vad många dock missat är att tomten redan har delat ut flera av årets klappar:

-   Semesterstopp över jul och nyår, på vissa enheter hela december och januari.

-   Övervältring av balanser från delar av organisationen till andra.

-   Nya dagsfärska beslut om koncentration av arbetsuppgifter med pendling eller arbetslöshet som nyårspresent.

Frågan är väl om man vill ha några julklappar överhuvudtaget?

Avslutningsvis kan man väl fundera över kassaledningens taktiska eller otaktiska informationsstrategi:

Om man hade tänkt sig att köpa in några julkllappar centralt så hade upphandlingen påbörjats för flera månader sedan. Eftersom den inte skett kan man misstänka att beslutet togs redan då, någon gång i somras eller tidig höst. Konstigt att man väntar ända tills nu med att delge de anställda detta.

Professionell ledning eller tomtar på loftet?

Observer

Tyst kunskap – förutsättning för professionalism!

”Att tänka är stort,

men att tänka själv är större”

Jag följer med intresse den alltmer tilltagande debatten inom vår verksamhet som handlar om kvalitet i arbetet och tankar kring hur vi skall bli än mer professionella i vår vardag. Jag tycker att det är bra att vi fokuserar på begreppet kvalitet i en organisation som annars numera går under benämningen ”Pinn-fabriken”. Tyvärr tenderar kvalitetsdiskussionen enbart att handla om hårdvara som t ex formell kunskap, ensade arbetsrutiner, paragrafrytteri och fyrkantig regeltillämpning. Man kan möjligen ana en öppning i detta inskränkta kvalitetsbegrepp när man antyder att vi kanske inte tillåter våra duktiga handläggare att använda sin kompetens fullt ut. Där tror jag att man är inne på rätt spår.

I samband med den utökade datoriseringen av Försäkringskassan i slutet av 70-talet initierade Arbetslivscentrum (numera nedlagt av Alliansen) forskning runt begreppet ”tyst kunskap”. Detta kom i huvudsak att handla om vad som händer när arbetsuppgifter datoriseras och hur det påverkar kompetens och kvalitet i det fortsatta arbetet. Denna forskning fick stor internationell uppmärksamhet och lyfte fram begreppet tyst kunskap som en av huvudingredienserna i en effektiv och kvalitativt högt stående organisation. Denna tysta kunskap definierades som ”kittet” som håller ihop kopplingen mellan teoretisk kunskap, slutsatser och praktiskt genomförande.

Idag talar ingen om tyst kunskap. Och det är inte så konstigt. Den har dränerats i takt med att alla gamla rävar pensionerats eller tvingats bort i förtid i effektiviseringens korståg. Och dränaget fortsätter när den återstående spillra av äldre anställda når stupstocken och taxerar ut till ett behagligt pensionärsliv. Visserligen gör man sitt yttersta för att kompensera för detta bortfall genom att kräva adekvat högskoleutbildning för den som tänker sig ett yrkesliv på Försäkringskassan.

Ja, Försäkringskassan, förresten, det gäller väl hela offentliga sektorn?

Och vad händer?

Jo, vårt ansikte utåt i form av kundtjänster och samverkanskontor består i allt högre grad av nyrekryterad personal, ofta med högskolebakgrund. Vad man nu skall med akademisk examen till för att upprätthålla kompetens på broschyrnivå. Att hjälpa människor att fylla i blanketter eller att vidarebefordra uppgifter till andra mer kvalificerade handläggare är ju inte så svårt.
Värre blir det dock när kundtjänster, både fysiska och via telefon, tar på sig rollen av att vara experter, trots att dom inte är det. Allt fler försäkrade återkopplar in i organisationen att de fått felaktig information.
Allehanda nyrekryterade specialister inom olika ärendeslag må vara nog så duktiga på att bläddra efter lagparagrafer, men när det gäller att koppla detta till praktisk handläggning då saknas något. Eller att i ord beskriva varför olika lagregler får den eller den konsekvensen. Jag har själv tagit del av ett antal omprövningsbeslut som haltar både i logik och begriplighet.

Allt prat om att skapa en professionell organisation stupar på just detta, denna brist på tyst kunskap. Problemet blir inte mindre av att denna kunskap inte kan förvärvas med automatik, den måste gå i arv generation efter generation av anställda. Därför är det också viktigt att inte jaga gamlingarna i organisationen med blåslampa.  Utnyttja istället den samlade kompetens som både nyanställda och äldre anställda besitter, så kanske vi sedan kan samlas kring ett gemensamt kvalitetsarbete som också kan ge högre professionalitet!

Observer

Lägg korten på bordet, Adriana!

I en fungerande organisation med bra informationskanaler sägs det att ryktesspridning kan minimeras och bortses ifrån. Och det är väl bra. Rykten har aldrig skapat arbetsro eller grund för vuxendialog i en lärande organisation. Men vad lär man sig av detta inom Försäkringskassan? Jo, ingenting!

Hos oss har det istället blivit så att rykten oftast är lika med sanning, fast med några dagars fördröjning. Den totala bristen på löpande information gör att nyheter om beslut färdas bakvägen genom organisationen. En ytterst begränsad skara av närmast drabbade informeras pliktskyldigast, och övriga anställda i organisationen får sig nyheter tilldelade genom mun-mot-mun-metoden eller i bästa fall, en pinsam notis på Tok-Fia några månader senare.

Det pågår ett omfattande arbete med att förbättra och effektivisera vår nuvarande organisation, men vi får inte vara med på tåget! Förändring efter förändring presenteras nu i ett rasande tempo, men inte förrän allt är klappat och klart. Dialog och medinflytande är ord som inte längre existerar i kassaledningens vokabulär. Och jag lovar, kvalitén på besluten blir därefter!

Den s k Framtidsgruppen har arbetat i ca ett halvår nu, men hittills inte presenterat ett enda offentligt dokument, trots att förändringsarbetet pågår för fullt. Ynkligt! Och inte blir det bättre av att gruppens ledare Anna-Lena Karlsson redan utsetts till chef över en nytt sammanslaget kontor som vi inte ens visste planerades. Nepotism? Ja, fan vet.....
Handplockade ryggdunkare och ja-sägare har vi sett många inom FK!

Det höjs allt fler röster i organisationen om att allt inte står riktigt rätt till. Rättsosäkerhet, oerhörda balanser av ärenden, försäkrade som saknar ersättning eller vars ärenden driver omkring ett ohanterligt ärendehanteringssystem, osv i oändlighet. När är måttet rågat? Och varför lägger inte vår kära GD Adriana Lender korten på bordet, både internt och externt?

Eller är det så illa att Adriana, precis som Curtan på sin tid, inte har en susning om vad som pågår inom Försäkringskassan? Eller handlar det bara om att hålla tillsynsmyndigheten stången så länge som möjigt? För när detta korthus rasar är det inte bara Adriana som får lägga sig.....

Som tur är finns den granskande pressen, det alltid snokande Statskontoret och det alltid lika uppmärksamma Riksrevisionen. Om inte Adriana kan ge en sanningsenlig bild av verksamheten så får man hoppas att det finns andra som klarar andra spel än Bluffstopp!

Observer

Försäkringskassan – amatör utan slutledningsförmåga?

I´m back on the track.

Kan inte längre hålla mina kliande fingrar borta från tangentbordet.

Jag har nu legat lågt i ca 6 månader i förhoppning om att mina intryck och åsikter i den nya Försäkringskassan skall förändras och förbättras i en positiv riktning. Tyvärr händer det mycket lite på den fronten.

Jag läste i morgonblaskan idag att Försäkringskassan åter är på tapeten i riksdagen. Det börjar snart bli en stående punkt på den politiska dagordningen. Kassan brottas fortfarande med stora balansproblem inom flera områden, men enligt Husmark-Person säger kassans ledning att det inte beror på resursbrist. Det är istället den nya organisationen som ännu ej gett förväntat resultat.

Äntligen ett ärligt tecken från ledningens sida, får man väl säga! Internt knystas det däremot inte ett ord om att saker och ting inte fungerar. Alla vet att det pågår ett antal översyner av den organisatoriska placeringen av kassans arbetsuppgifter, men att få någon information om dagsläget i dessa utredningar är omöjligt. Vår interna informationskanal, Tok-Fia, behandlar oss fortfarande som mindre vetande, trots den layout-mässiga ansiktslyftningen nyligen.

Min fundering angående detta är: Vad är det som är fel, och som inte går att förändra?

Gång på gång uppstår det stora balansproblem i utbetalningarna av olika ärendeslag eller i annan handläggning. Hörde t ex igår att på omprövningssidan ligger vi nu med ca 27 000 ärenden i balans! Undrar vad JO tycker om det………

Rimligen finns det kanske tre olika anledningar eller kombinationer av dessa som lett till nuvarande problem:

1. Det finns för lite resurser totalt i organisationen.
2. Det fattas kompetens inom de ärendeområden som flyttats eller koncentrerats.
3. Folk jobbar med fel saker på fel ställe.

När det gäller Försäkringskassans personalhantering i samband med den nya organisationen finns det mycket övrigt att önska. Det är inte särskilt konstigt att det uppstår kompetensbrister när man väljer att flytta arbetsuppgifter från en ort till en annan. Det finns ingen automatik i att handläggare frivilligt flyttar på sig eller börjar pendla med undermåliga allmänna kommunikationer. Uppstår arbetsbrist på en ort erbjuds man omplacering till en annan. Tacka nej till detta och du är ute ur systemet. Ingen Trygghetsstiftelse och ditt eget val att säga upp dig med allt vad det innebär. Trots detta har många valt att lämna verksamheten och därmed tagit sin mångåriga kompetens med sig till annan verksamhet. Tror väl fan att det uppstår problem på Försäkringskassan!

Allt detta hade man kunnat förutspå och motverkat med en vettig planering. Successiva förändringar och insikt om att vårt ärendehanteringssystem är byggt för att möjliggöra arbete var som helst i landet hade gett helt andra förutsättningar för förändringsarbetet. Istället valde man blåslampe-modellen och en naiv övertro på snabba effektivitetsvinster. Det tråkiga är att man fortsätter med samma destruktiva strategi. Ärendeslag efter ärendeslag hamnar nu under lupp och föreslås koncentreras i rask takt enligt ovanstående modell, och troligen med samma effekt i form av förlorad kompetens.

Slutligen kan man ju fundera över vad vår uppdragsgivare vann på hela denna flyttkarusell?

Bättre tillgänglighet?

Bättre service?

Ökat rättssäkerhet?

Snabbare handläggning?

Ökad tilltro till försäkring och försäkringstillämpning?

Kan vi svara entydigt JA på dessa frågor, eller har det rent av blivit sämre?

Observer

Den nya tidens arbetsgivare

Det har tagit mer än 40 år av långsam anpassning, men nu börjar det verkligen synas. De gamla översittarfasoner som härjade vilt på den privata arbetsmarknaden fram till mitten av 60-talet med SAF som hejarklack har nu anammats av den offentliga sektorn. Allt som oftast hör och ser man Arbetsgivarverket slå sig för bröstet och tala om "förnyelsen av arbetslivet". En förnyelse som till stora delar består av av försök att montera ner de anställningsvillkor som statligt anställda fått kämpa sig till med fackliga åtgärder. Det är en skrämmande utveckling.

På Försäkringskassan verkar man tro att alla regler och avtal redan är avskaffade. Moral kan man knappt stava till och personalhanteringen börjar likna en kvarleva från statartiden. Offret till produktionstemplets altare är så viktigt att man inte ens klarar att tänka klart längre. Sunt förnuft, empati och rättssäkerhet gäller antagligen inte internt i organisationen. Jag hörde från en kompis kompis kompis om en anställd som varslades för över en månad sedan om nya arbetsuppgifter. Den 18 maj skulle hon övergå till andra arbetsuppgifter, oklart på vilken ort. Idag skriver vi den 27 maj och hon vet fortfarande inte var hon skall jobba, med vad och vem som skall stå för hennes lön. När man frågar efter svar kan ingen ge några. Ingen, ingen i hela organisationen kan ge något svar, men beslut är fattat........ skall det va´så?

En annan kompis kom hastigt och lustigt på att han ville ha EN oplanerad semesterdag i juni. Svar från chefen: Nej, sommarsemestern är redan planerad och klar! Flexibelt ledarskap?

En tredje ville ha ledigt för enskild angelägenhet på grund av att hennes gamla mamma blivit sjuk. En ledighet som enligt praxis alltid beviljats. Chefens godtyckliga svar: Nej, sånt får man inte ledigt för, du får ta semester! Inkompetent ledarskap?

På min arbetsenhet försöker ledningen trolla med knäna. Trots att man erkänner att alla har rätt till sammanhängande ledighet under sommarmånaderna kräver man att produktionen skall vara på samma nivå vecka ut och vecka in hela året. När man äntligen insett att det är en matematisk omöjlighet hittar men den fiffiga lösningen: Övertid innan semestern. Helt plötsligt finns det pengar till övertid, men inte till personal. Man har knappt råd med dasspapper, men övertid, jodå......... Intelligent ledarskap?

Mitt i allt detta översvämmas kassan av nya yngre anställda med en besvärande historielöshet. Självklart är det bra om man trivs på jobbet, men det är viktigt att kunskapen om arbetslivets villkor och historisk kamp för arbetsmiljö, löner och inflytande förmedlas vidare. Personligen tycker jag att det är beklämmande att vi anställda skäller på varandra här på min blogg. Det är bättre om vi tillsammans, både här och på arbetsplatsen arbetar för allas gemensamma utveckling. Det tjänar både vi, kassan och allmänheten på.

Ett allt för tydligt exempel på total historielöshet handlar om lönerna. Någon höjde indignerat på ögonbrynet och frågade: Menar du att arbetsgivaren skall betala för inflationen? Ja, det är väl självklart, vem annars? Inflation har alltid varit lönedrivande och när inflationen ökar går priserna upp, så även priset på arbetskraft. Svårare än så behöver man inte göra det hela. Solidarisk lönepolitik, har varit och är fortfarande en av hörnstenarna i de fackliga organisationernas utgångspunkter. Men det innebär inte att alla skall ha samma lön. Det innebär däremot att alla kronor och ören inte nödvändigtvis behöver tillfalla de mest bredkäftade.
För den som är intresserad finns många skrifter om lönepolitik och lönebildning både ur historiskt och nulägesperspektiv. Jag har dock inte sett någon som förespråkar en sådan lönesegregation som vissa ger uttryck för här på bloggen.

Observer

En herrelös ångvält på rymmen...

Tänk vad lönefrågan kan engagera! Allt från faktiskt missnöjda (som oftast inte alls gör ett dåligt jobb) till andra som "rider" på vågen (och förmodligen skulle sälja sitt eget barn om det behövdes) och till och med är stolta att få lönelyft på andras bekostnad. Jojo, man kan ju undra vem f-n som skall tas i örat!

Den nya Försäkringskassan har nu haft 2 ½ år på sig att börja fungera, men gör den det? För den som är historielös i frågan kan en liten resumé vara på sin plats.

Man kan väl lägga vilka aspekter man vill på den "gamla" organisationen, dvs den vi hade innan förstatligandet. Visst fanns det brister, och visst fanns det rationaliseringsutrymme, det gör det alltid. Men organisationen fungerade trots allt, och den flexibilitet som fanns i de gamla länsorganisationerna möjliggjorde ett effektiv användande av personalen och dess kompetens. På den tiden var breddkompetens ett självklart ord för flertalet anställda. Sen gick det fort.
Koncentration och specialisering var modeorden för året. Försäkringskassan styckades upp som en gällen ko. Ärendeslagen skulle koncentreras till ett fåtal orter i landet. Må dock vara att det även fortsatt blev en j-la massa kontor, men det beror mest på att det faktiskt finns många ärendeslag som hanteras av kassan. Konsekvenser? En mastodontomflyttning av personal runt hela landet, och en utarmning av kompetens som vi aldrig skådad i kassans historia (trots alla duktiga nya medarbetare). Och kundmötet? Jodå, telefonikundtjänst och ett antal besökskundtjänster skulle greja den biffen. När väl kundserviceorganisationen satt sig kommer nästa propå; vi lägger ner våra kundexpeditioner och startar om tillsammans med andra myndigheter. Den som tror att den förvandlingen kommer att gå smärtfritt lär nog bli besviken. Och gammal, beprövad kompetens, vad blir den värd? Ingen vet.

Och vad händer nu? Innan vår organisation ens torkat på papperet skall den förändras igen. Det visar sig nämligen ( vilket många sa från början) att det blev alldeles för tungrott. Det går inte att snabbt kasta om resurser dit dom behövs, bl a beroende på att breddkompetens idag saknas i organisationen, eller att anställda sitter på fel ställe i landet. Så nu satsar vi på breddkompetens igen......
Det är lite grand som att när man äntligen fått oss att göra vågen, så startas fläkten från andra hållet istället. Jag tycker inte att det är särkilt märkligt att fler och fler arbetsmiljöundersökningar visar på ett oroande resultat. Det är däremot ganska oroande. Precis som det faktum att våra kära folkvalda politiker inte har något grepp om utvecklingen. Det är också oroande att vi förmodligen skriver även nästa kapitel i Försäkringskassans historia utan något som helst inflytande på hur organisationen skall se ut. MBL har tydligen upphört att gälla, uppenbarligen med fackets goda minne.

Jag har hittills varit mycket försiktig med att kritisera de fackliga organisationerna. Men varefter tiden går och man ser mindre och mindre resultat av fackligt inflytande måste man fråga sig; vad får jag egentligen ut av fackföreningsavgiften? Är facket numera så stagnerat att det helt enkelt blivit en del av administrationen?

Observer

Flyttlassen går och arbetsglädjen består....

Hej igen!
Har tyvärr varit utslagen senaste tiden. Både jag och datorn drabbades av varsitt elakartat virus som satte stopp för oss båda, men nu är vi tillbaks på banan igen!

Under de senaste månaderna har det inte hänt så mycket på kassan, förutom att lönerevisionen nu verkar klar. I vanlig ordning täcker det fantastiska lönepåslaget inte ens inflationen, men annat var ju inte heller att vänta. I månadskiftet mars/april genomfördes en ny temperaturmätning som ännu ej sammanställts, men det skall bli spännande att se resultatet. Är misstron mot ledningen fortfarande lika stor? För egen del tycker jag att Adriana Lender för traditionen vidare med bravur. Hittills har hon inte ansett sig behöva stå till svars för nånting, utan skyller på den gamla ledningen (som hon själv tillhörde för några år sedan). Hon lutar sig liknöjd tillbaka, och anser att resurstillskottet på 600 milj gör att kassan klarar verksamheten under 2009. Att det ser än värre ut för 2010 kanske inte berör henne, hon börjar väl bli pensionsmässig hon också? Även på IT-området verkar högsta ledningen leva i det blå. Trots massiv kritik mot bristen på kontroll och överblick framhärdar man i att det är "missvisande och orättvist", Man baxnar!

Annars verkar den nya ledningen, precis som den gamla, just nu mycket i det tysta. Ett intensivt arbete pågår för att undvika samma katastrofala läge med utbetalningarna som förra året. Organisationen dammsugs på kompetens inom de ärendeslag som är mest kritiska, dvs föräldrapenning, TFP och aktivitetsstöd. Och visst, det kanske är befogat med tanke på att arbetslösheten tycks öka och öka och öka.......

Tyvärr innebär omfördelningen av resurser både katatrof för många anställda och kommande problem för de ärendeslag som istället blir underbemannade. Men personalpolitiska hänsyn hamnar långt ner på listan idag. Jag har fått många exempel på anställda som omplaceras till andra orter just nu, och med världens längsta framförhållning - om ca en månad skall de börja arbeta med nya arbetsuppgifter på annan ort! Ett lysande exempel på attraktiv arbetsplats!
Tydligen är frågan om eventuella problem med utbetalningar under sommaren så politisk känslig att man tar till vad som helst för att klara detta. För att klara omplaceringar tar man redan nu ut beräknade effekter av minskat ärendeinflöde som inte uppstår förrän kanske vid årsskiftet (om dom uppstår överhuvudtaget). Men det är ju också ett sätt att minska antalet anställda, vilket anses nödvändigt med hänsyn till budgetläget.


Turbulensen som uppstått under de senaste årens omställningsarbete gör att många anställda i dag känner sig grundlurade och utnyttjade av arbetsgivaren. Många handläggare har både med och mot sin vilja arbetat över befattningskodernas gränser för att arbetet skall flyta. Men nu är detta inte värt ett skit när befattningshavare snävas in i BESTA-koder och det du arbetat med i verkligheten står sig slätt mot vad du gör " på papperet". Och tyvärr, både mellanchefer ute landet och våra fackliga organisationer blundar för denna orättvisa. Ynkedom, på min ära!
Och apropå BESTA-koder; det börjar väl bli dags för en revision? Med tanke på hur snabbt arbetsinnehållet förändras föreligger det idag en pinsam eftersläpning mellan kodning och verklighet!

Man kan fundera på vart Försäkringskassan är på väg. Det som för något år sedan visionärt skulle bli världens mest attraktiva arbetsplats liknar nu mest en strykrädd hund med chefer och mellanchefer som inte har minsta civilkurage. Ingen står för nånting och alla skyller på alla. Men när det gäller att genomföra alla idiotiska beslut, då står den samlade ledningsorganisationen som en enad trupp med piskan i handen! Och visst; även chefer är ju bara vanliga människor. Den gamla devisen att man alltid står sig själv närmast gäller väl även dom.....
En arbetskamrat till mig påtalade att det är märkligt att chefer aldrig kvalitetsgranskas. Varför inte en enkät inför nästa lönerevision? Om inte annat så bara för att dom också skall få känna sig precis som vanliga människor......

Observer

Vem älskar ruttna morötter???

Så var det dags igen.

Den årliga lönekarusellen har startat och snart är det dags för det lönesättande samtalet. Min chef sitter med allehanda produktionsstatistik och spelar en av huvudrollerna i ett av lönepolitikens värsta pajasspel. Och vi anställda sitter snällt som lydiga hundar, nickar instämmande till chefens bedömning, men har ingen aning om det taskspel som varit/väntar innan bedömningen omvandlas till kronor och ören. I min mening oftast ören. Det har aldrig funnits något inom kassavärlden som slukat så mycket energi, irritation och arbete som lönerörelsen, och i gengäld gett så lite utfall som motvikt och belöning. Detta gäller säkert även för staten i övrigt. Vad kan det bero på?

I vårt löneavtal RALS, står att läsa:
"En arbetstagares lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna, samt arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Lönerna ska vara individuellt bestämda, om inte arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen funnit skäl att överenskomma om annat för vissa grupper. En väl utvecklad lönesättning som utgår från sakliga grunder är betydelsefull för en ändamålsenlig differentiering av lönerna."

Arbetsuppgifternas svårighetsgrad definieras genom BESTA-koden, ett gemensamt värderingsssystem för alla statligt anställda. Här mäts bl a olika arbetsuppgifters grad av egenansvar och grupperas i olika koder. Problemet med detta system är att det är oerhört trubbigt och att förändringar i yrkesroller och arbetsuppgifter inte får genomslag i BESTA-systemet tillräckligt snabbt. Eftersom alla myndigheters arbetsuppgifter jämförs med varandra, tar det tid att bli överens. Alla värnar ju om sitt. Det kan ta upp till tio år(!) innan man ser något resultat av detta i sitt lönekuvert.

När det gäller den andra delen i bedömningen, arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen är situationen närmast skrattretande. Arbetsgivaren omger sig med en ofantlig mängd statistik, men trots detta är jämförelser mellan individer inget annat än personligt tyckande från chefen. Min vän från landet, som för övrigt ringer regelbundet, rapporterade igår om läget på statistikfronten.

Så här illa är det:
Inom vissa kassor är handläggaren reducerad till ett nummer, naturligtvis anonymt. Varje eller varannan vecka presenteras det enskilda produktionsresultatet vid arbetsgruppsmöten. Eftersom det hela är anonymt vet ingen, utom individen själv, vem som står för vilket resultat.
Jag förstår inte nyttan med detta. För att det skall fungera som morot behövs väl en öppenhet i vem eller vilka som är duktigare än andra? Om någon presterar anmärkningsvärt mycket mer borde väl andra få ta del av yrkeshemligheten? Hur bär han/hon sig åt? Men icke....
Ytterligare en miss med all statistik är att man bara mäter vissa delar av arbetsinnehållet. Ofta handlar det om att mäta antalet avslutade ärenden i ett pinnsystem. Men allt sidoarbete lämnar man därhän. Ett sidoarbete som tidvis upptar halva arbetstiden, men som man inte får räkna med. Snacka om att skapa frustration. Och hur kan det komma sig att vissa handläggare ligger skyhögt i produktion i förhållande till de övriga? Om dom inte har hittat något knep för att snabba upp handläggningen (vilket dom i så fall borde dela med sig av) finns bara ett svar: Dom väljer och vrakar i ärendena, plockar ut de enkla och snabba och gör inte något som inte ger en pinne i statistiken.
Är det en sådan laganda Försäkringskassan är betjänt av?

Det retar mig också att Försäkringskassan, trots 3 år av överstatlighet och riksgemensam organisation, ännu inte lyckats med att skapa enhetliga och gemensamma statistik- och uppföljningssystem. Fortfarande i nådens år 2009 sitter de olika försäkringskontoren och ringer runt till varandra och undrar vilka uppföljningssystem de använder. Om detta är ägnat att skapa förtroende för lönesättningsmodellen betackar jag mig. Det vore ju kul om man åtminstone mätte samma saker.....

Tyvärr har individuell lönesättning blivit ett självändamål. Trots att det aldrig har presenterats någon vetenskaplig forskning för att individuell lönesättning skulle vara bra för produktiviteten i en organisation framhärdar arbetsgivaren (läs arbetsgivarverket) i den missuppfattningen. Tvärtom finns det forskning som bevisar motsatsen, men den är ju inte lika intressant. Hur kan man förklara att två arbetstagare, arbetandes sida vid sida med exakt samma kvalifikationer och resultat till varje pris måste skiljas åt i lönesättningen, om så bara med enstaka kronor? Löjligt!

Jag vet också, vilket inte många andra utanför chefskollektivet gör, att kassaledningen vid åtminstone ett lönerevisionstillfälle på senare år helt plötsligt lade allt värderingsarbete åt sidan, inklusive genomförda löneamtal och värdering av närmaste chef. Istället bestämde man sig plötsligt för att nu jävlar skall här ske lönespridning! Man tog fram ett statistikprogram, fördelade hela lönepotten efter en önskad skala och la ut pengarna. Inte många kände igen sig i detta, och de chefer som hade synpunkter lade man munkavle på. Och facket? Ja, dom vet fortfarande inget. Men detta kan säkert fru Ritter berätta mer om....

Ser på Tok-Fia att vi nu fått en ny frälsare i Anna Jönsson, som åker land och rike runt och för pseudo-resonemang med mellancheferna. Deras slutsats? Jo, det skall skapas en balans mellan mjuka och hårda värden. En balans som tillför "en gnutta arbetsglädje". Snacka om slag i ansiktet på oss övriga anställda! Men så mycket kan jag säga: Den gnuttan av arbetsgläjde lär i alla fall för min del inte infinna sig under lönearbetet. Den moroten duger inte heller.......

Observer

Ett isflak på drift

Snart har alla råttorna lämnat skeppet. Kvar finns en besättning som sitter utlämnade på ett drivande isflak. Ett isflak som sakta blir mindre och mindre.

Ja, så kan man beskriva situationen inom Försäkringskassan. Alla frågar sig vad som gick fel, ingen har några bra svar. Ser nu på Tok-Fia att även erkända forskare från Institutet för liv och arbete dömer ut den strategi man valde för att förändra Försäkringskassan. Deras lösning på problemet är dock alldeles för tam och lättvindig för att lyckas.

Jag citerar från Tok-Fia:" Däremot kan man backa lite i processen som ett sätt att styra, underhålla och få feedback i det fortsatta förändringsarbetet. Försäkringskassan skulle till exempel kunna utnyttja sina väl upparbetade kanaler för utbildning och lägga in förändringskunskap på schemat."

En något naiv lösning för att komma från en forskare som i åratal arbetat med förändrings- och utvecklingsarbete.

Det förlösande ordet är delaktighet. Den skulle ha funnits från början, men när den lyser med sin frånvaro blir resultaten därefter. Förtroende och tillit till kassans ledning är inget man kan beordra, även om man till och med försöker använda lönepolitiken som instrument för detta. Förtroende och tillit förtjänar man genom att skapa delaktighet, inflytande och insyn i föränd-ringsprocessen.

Någon frågade här på bloggen om vad jag, Observer, tycker att man skall göra för förbättra läget. Ärligt talat så vet jag inte. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka, hur mycket man än vill. Nu står vi här med en organisation som många anställda inte känner vare sig delaktighet i eller förståelse för. Rationaliseringvinsterna uteblev, vi fjärmade oss ytterligare från det folk vi är satta att betjäna och ingen vill ta ansvaret för misslyckandet. Att nu komma med snack om delaktighet är väl nästan ett slag i ansiktet. Vill man att den här organisationen skall fungera finns bara en lösning, nämligen mer resurser. Det löser dock inte alla problem.

Försäkringshantering och utbetalningar kommer säkert att fungera, men dålig arbetsmiljö och brist på inflytande skapar en oattraktiv arbetsplats med personalflykt. Men det kommer säkert att sluta som så många gånger förr. Den plikttrogna kassanställde biter ihop, ställer solidariskt upp både för kassan och folket, och i sinom tid har allt löst sig. Eller?

Försäkringskassans problem är ingalunda något unikt. Hela statsförvaltningen genomgår eller har genomgått samma förändringsprocess, inköpt av någon konsultfirma som uppenbarligen har monopol på detta. Jag tror att hela denna koncentrationshysteri snart vänder. Historiskt sett brukar ju detta hända, frågan är bara när. Hela socialförsäkringsadministrationen och allmänhetens tillit och förtroende för en allmän och gemensam socialförsäkring bygger på närhet och tillgång till personlig kontakt. Har ni förresten sett senaste siffrorna på hur många medborgare i Sverige som fortfarande saknar tillgång till Internet? Även där gjorde man en total felbedömning när man trodde att det gick att tvinga in alla i ett självbetjäningssystem. Men som man lyssnar får man svar; det var ju bara yngre människor som tillfrågades inför förändrings-arbetet. Och visst, de är ju framtidens kunder för Försäkringskassan, men än finns det många, många kvar som är torra bakom öronen och har rätt att kräva att en servicemyndighet som Försäkringskassan fungerar!

Observer

Pajkastning istället för resurser

Lyssnade idag på den särskilda debatten om Försäkringskassan i Riksdagen. Den var begärd av de tre oppositionspartierna med anledning av krisen inom kassavärlden. Som vanligt i riksdagen när det gäller interpellationsdebatter eller diskussioner utan konkreta beslutsförslag, övergick debatten snabbt i traditionell pajkastning a´la skylla på alla andra. Husmark-Persson skyller allt på den förra regeringen och den gamla kassaledningen. Oppositionen skyller allt på den nya regeringen. Men ingen är i dagsläget beredd att ge några löften om mer resurser till kassan. Alliansen pratar i stället om ytterligare sten på bördan genom det s k servicelöftet. Utökat krav på service och tillgänglighet men utan resursförstärkning. Man försöker också avfärda problemen med att det i stort sett är en medie-debatt, och att frågorna haussas upp för att misskreditera vår stackars socialminister!

Snart vet man inte vem kan kan lita på i debattten om kassan. Enligt vad Husmark-Persson sade i riksdagen har kassaledningen sagt att den svåra balanssituationen i somras berodde på att man "glömt" att semesterplanera! Vilket skitsnack! Jag har arbetat på kassan i 30 år och semesterplaneringen har blivit tajtare för varje år. Om det skulle var sant, dvs att vår kassaledning skyller på detta, innebär det att man idiotförklarat hela linjeorganisationens chefer och mellanchefer i ett svep. Anmärkningvärt! Det är ju inte heller så att semester var något som dök upp i samband med förstatligandet av kassorna. Den inträffar varje år, år efter år.....

Husmark-Persson och flera borgeliga företrädare från socialförsäkringsutskottet anförde också att de under åren haft löpande diskussioner och kontakter med kassans ledning. De säger sig inte ha fått sådan information som gett dem anledning att fundera över att kassaledningen inte skulle ha kontroll på läget. Min slutsats kan bara bli en: Vem fan är det som ljuger?

Oavsett vems fel det är att saker har blivit som dom är, ligger ansvaret på att rätta till det på regering och riksdag. Jag noterade att ca 98 % av riksdagens stolar stod tomma under debatten om Försäkringskassans situation. Jag förutsätter att de riksdagsledamöter som inte kunde lyssna på debatten inte var frånvarande på grund av ointresse, utan var ute på landets försäkringskassekontor och förhörde som om verkligheten.
En verklighet som alltmer skärmar sig från politikernas fantasibilder.....

Observer

Tar eländet aldrig slut?

Under veckan har det rört på sig ordentligt i socialförsäkringsvärlden. Äntligen har politikerna uppmärksammat det vi anställda både varit medvetna om och försök påvisa under en längre tid. Tyvärr för det med sig både grodor till uttalanden och ogenomtänkta förslag som mest verkar vara till för att vinna politiska poäng.

Husmark Persson säger i riksdagen att nio av tio försäkrade får sina pengar i tid och att vi nu har bättre genomströmningstider än någonsin. Jaså säger jag, vad innebär det då? i kassans årsedovisning för 2007 anges att det gjordes ca 652 000 utbetalningar av tillfällig föräldrapenning ( det ärendeslag som märks mest i massmedia). Om 10 % av dessa inte får sina pengar i tid innebär det att 65 200 utbetalningar sker på ett sätt som ofta innebär komplikationer för den som väntar på pengarna. Och då pratar vi bara om ett ärendeslag. Hur Husmark Persson och övrigt politiskt etablissemang (för att inte tala om medborgarna) kan sitta nöjda med detta övergår mitt förstånd. Men behov av mer resurser? Nejdå.......

I veckan gjordes också stort nummer av att Försäkringskassan borde betala straffränta på sena utbetalningar. Tanken är väl god, men för den som väntat på en utbetalning av tillfällig föräldrapenning på, låt oss säga brutto sextusen kronor, innebär den sketna straffräntan mer ett slag i ansiktet som kompensation för det besvär det åsamkat. Och som vanligt när det gäller förslag till förändringar så glömmer man bort att även en sådan "reform" skall administreras. Står verkligen kostnaden i proportion till nyttan? Jag tror inte det. Men lägg gärna mer börda på kassan, utrymme finns ju som bekant......

Läser också på Tok-Fia att Försäkringskassans styrelse äntligen tar bladet från munnen. Ordföranden Erik Åsbrink har väl inte uttalat ett ord offentligt sedan han tillträdde? Men nu tar han i ända ner från tårna. Även han anser att läget är under kontroll. Till och med så mycket kontroll att vi kan avvara ytterligare 1500 årsarbetare under 2009. Man baxnar....

Och som om detta inte vore nog för en vecka så får man ytterligare lök på laxen via Ekot idag.
Precis som tidigare meddelats både här på bloggen och via massmedia har kassans IT-satsningar sprängt alla ramar. Men nu redovisas ännu värre siffror än tidigare. Hundratals miljoner har plöjts ner i ett IT-stöd som ännu inte fungerar. Det lär inte heller fungera under 2009, året då Försäkringskassan skall slå knut på sig själv och ställa allt tillrätta....

Och min fråga från tidigare kvarstår: Varför utkrävs inte något ansvar? Det var väl inte bara Curt Malmborg som petade med ettor och nollor?

Observer

Försäkringskassans ryggrad -den glömda generationen

Börjar denna gång med att tacka för alla smickrande kommentarer dels under bloggens viloperiod, men även om dess återkomst. Det värmer att veta att jag inte är ensam om mina åsikter och att jag inte heller har varit helt fel ute när det gäller mina tankegångar. Jag ser ju dessutom på räkneverket att det finns många som läser bloggen. Än en gång; tack!

Jag läser i dag på DN:s debattsida att det äntligen börjar hända saker i den offentliga debatten om Försäkringskassan. Både ST (Statstjänstemanna-förbundet) och återvändande Adriana Lender får utrymme att uttala sig om det krisartade läget. Det är bra att både facket och högsta hönset samfälligt kan basunera ut det skriande behovet av ytterligare resurser till vår verksamhet. Det kanske sätter lite press på Husmark-Persson inför den aviserade budgetträffen kommande onsdag. Men där vet man ju inte vad man skall hoppas på. Det finns många bedömare som anser att det föreligger en medveten politisk strategi att montera ned välfärdssystemet i allmänhet och sjukförsäkringssystemet i synnerhet. Men under veckan får vi väl svar på detta.

Trots initiativet från både ledning och fack blir jag lite fundersam. Adriana Lender får det att låta som om hon inte vet något om den situation kassan befinner sig i. Säger sig ha behov av att rådfråga 150 chefer runt om i landet. Men ursäkta? Det var inte precis 10 år sedan hon lämnade högsta ledningen och försvann ut på ett bananskal. Visserligen var 2008 ett jävligt turbulent år, men flertalet beslut inför den ökenvandringen fattades långt innan och med Adrianas medverkan. Eller är det som med Malte Lindeman; minnet är bra men det är kort?

Jag brukar undvika att kritisera facket, för jag tycker att de oftast gör ett bra och välbehövligt, men otacksamt jobb. Men nu kan jag inte hålla mig. Det kan ju vara en medveten strategi som ligger bakom ST:s fokusering på unga medarbete. Speciellt med tanke på att ett av kassans mål är att bli en attraktiv arbetsplats, och flera undersökningar nu talar för att många unga flyr verksamheten. Och inte går rekryteringsarbetet bra heller, vilket inte bådar gott inför framtiden.

Man kan ju av ST:s uttalande föranledas tro att generationskiftet inom kassavärlden är fixat och klart. Så är inte fallet. Det är väl tvärtom så att det är just alla gamla, trogna och lojala medarbetare med lång anställningstid som har gjort att verksamheten överhuvudtaget kunnat hålla näsan över vattenytan. När man under 2008 finkammade verksamheten efter breddkompetens för att hjälpa till med allehanda ärendeslag, var fann man den? Ja inte var det bland nyanställda yngre och akademiker, och inte lär det bli så i framtiden heller. Dagens kassaorganisation ger nämligen inte möjlighet till den unika yrkeskompetens som flertalet av de gamla kassanställda besitter.

Därför känner jag med många medarbetare i min egen åldergrupp (från 50 och uppåt) som känner sig uttömda, bortglömda, utnyttjade och jagade med blåslampa när ekonomin krisar i verksamheten. En attraktiv arbetsplats jagar inte iväg 61-åringar med halvtaskiga pensionsvillkor. Det är ju inte heller någon hemlighet att äldre ofta har svårare att acceptera snabba förändringar, att lära nytt, och att se både arbetsmiljö och social gemenskap raseras. Även dessa faktorer bidrar till alldeles för tidiga pensionsavgångar, som också ger kompetensbrist i organisationen.

Då blir man lite ledsen i ögat när även facket, åtminstone som det framstår, glömmer bort att utan oss gamlingar stannar verksamheten! Gör inte misstaget att lägga ytterligare sten på bördan. Arbeta stället för att skapa en organisation där befintlig kompetens kan tas tillvara!

Observer

Lojalitet - inte en lätt fråga

Under hösten har det kommit ett flertal kommentarer till bloggen angående min "bristande lojalitet" mot arbetsgivaren. Det handlar om allt från att jag inte sköter mitt arbete till att jag förstör kassans "goda" rykte och att jag snarast borde byta arbetsgivare. Jag vill gärna bemöta dessa synpunkter, och gör det nu samlat i detta inlägg. Detta inte minst med utgångspunkt i att verkligheten visar att situationen inom Försäkringskassan verkar bestå lång tid framöver.

För det första:
Jag gillar mitt arbete. Hittills har det inte heller varit några problem för mig att hantera detta på ett yrkesmässigt och professionellt sätt. Den kritik jag riktar mot Försäkringskassan rör inte tillämpningen av regelverk och annat som styr min relation till allmänheten. Visst kan jag, som alla andra, ha synpunkter på om de är rättvisa, bra eller dåliga, men självklart rättar jag mig efter politikernas beslut om vilka lagar som skall gälla. Jag vill också gärna tro, att jag liksom majoriteten av kassans anställda, bemödar mig om att ha ett kundinriktad arbetssätt. Till de som alltför ofta kallar oss anställda griniga, bittra satkärringar och byråkrater vill jag säga: Skjut inte budbäraren! Vi försöker bara förvalta ett regelverk som andra har beslutat om och ytterligare andra försett med otaliga tillämpningsregler. Det krävs politiskt engagemang av dig och andra om du vill ändra på det. Dessutom är jag stolt över att vara byråkrat. Det skapar ordning och reda, och är en grundförutsättning för en rättssäker hantering inom offentlig sektor.
Nog om detta.

När det gäller lojalitetsfrågan blir det hela lite mer komplicerat. Som offentlig anställd har jag en grundlagsskyddad meddelarfrihet. Det innebär att jag kan vända mig till massmedia, skriva debattartiklar (eller som nu på denna blogg) och uttala mig offentligt om tex Försäkringskassans verksamhet. Underförstått att jag inte bryter mot några sekretessregler och förordningar som styr verksamheten. Och jag har rätt att göra det utan att arbetsgivaren i praktiken kan göra ett skit åt det. Det anses till och med så viktigt att jag och alla andra offentliganställda kan göra detta på arbetstid.Jag vill dock redan här betona att den här bloggen sköter jag på min fritid.

Jag antar att alla förstår bakgrunden till denna grundlagsbefästa rättighet. Det handlar om demokrati. Om att på alla sätt skapa insyn för medborgarna i den offentliga verksamheten, något vi Sverige varit duktiga på i flera århundraden. "Till ett fritt samhälle och ett demokratiskt styrelseskick hör det kritiska ifrågasättandet och den fria åsiktsbildningen. Yttrandefriheten utgör en av vårt samhälles grundläggande fri- och rättigheter." (citat från nedanstående länk.)

Nedanstående länk är ett utmärkt uppsatsarbete som utförligt beskriver regelverk och skillnader mellan privat och offentlig sektor när det gäller lojalitetsbegreppet. Läs den gärna som en fördjupning i ämnet! Som tillägg kan sägas att det hitills aldrig har prövats något fall i AD (Arbetsdomstolen) om uppsägning på grund av bristande lojalitet inom offentlig sektor, men man vet ju inte hur framtiden ser ut...
Läs mer på www.handels.gu.se:81/epc/archive/00003586/01/200324.pdf

Sammantaget innebär ovanstående att det är stor skillnad på lojalitet inom offenlig och privat sektor. En affärsdrivande, privat verksamhet har ju andra förutsättningar och förväntas dessutom gå med vinst. Men Försäkringskassan? Vilka vinster skall vi göra? (Gud förbjude mig att associera den tanken vidare...)
Och vem är egentligen min arbetsgivare? I första ledet staten, men till syvende och sist alla de samhällsmedborgare som via vår samhällsstruktur förväntar sig både bra socialförsäkringssystem och en administration av dessa som fungerar. I min värld framstår det därför som en välgärning att jag och andra ventilerar de brister som finns och att vi gör det med grundlagsfäst stöd!

Det finns säkert många som vill kommentera detta med seriösa inlägg och ni är hjärtligt välkomna!

Observer

Kejsarens nya kläder??

Ja, vad skall man säga?
Det tog sin tid, men så småningom insåg även Curt (eller var det nå´n annan?) att slutstationen var nådd.
Av både intern och extern information under hösten framgår att den kassaledning vi haft senaste åren varit mycket splittrad i uppfattningen om hur förändringsarbetet skulle bedrivas. Först slutade Adriana Lender, sen försvann resten av högsta ledningen. Kvar på perrongen med respass i handen fanns slutligen endast högsta hönset kvar, och enkelbiljetten ur verksamheten var snart ett faktum. Tråkigt för alla som får sluta under sådan turbulens, men helt säkert det bästa för Försäkringskassan.

Men vad händer nu? Adriana Lender tillbaks vid rodret, men vid en skuta som är väl så sargad. Penningabrist, besparingskrav och fortsatta problem med att klara utbetalningarna, framförallt av dagersättning. Ryktet säger mig att det gått så långt att det inte längre heter att man skall klara utbetalningarna inom 30 dagar, nu är budskapet istället att man inte ens skulle kunna tänka sig att försöka något dylikt. Jag känner inte till något tillfälle i historien när svensk myndighetsutövning varit så nära den totala grundstötningen. Det märkliga är att det får fortsätta på detta sätt, med Husmark-Perssons goda minne. Fast å andra sidan, kan man inte tvinga folk i arbete genom att friskförklara dom, så kan man väl gå genvägen via utbetalningarna. D v s håll inne pengarna så länge som möjligt så att folk tvingas tillbaka till arbetet av den anledningen.

Jag, liksom många andra anställda, väntar nu med spänning på vad Adriana skall lyckas åstadkomma. Det måste ha varit en tuff utmaning för henne att tacka ja till detta uppdrag med vetskapen om hur läget ser ut. Eller kommer det att rulla på som tidigare? Curt eller Adriana, so what?
Vi får väl se.........

Observer