lördag 19 juli 2008

En struts är en struts är en struts.....

Har just återigen kollat in om kanalerna fortfarande är öppna. Här är det inga problem att komma in på bloggen, inga invändningar från censurbyrån. Det verkar lite märkligt om det är så att det bara i vissa delar av landet kommer upp en spärr för denna sida? Jag har inte uppfattat att detta är något som den lokala ledningen kan bestämma/göra något åt.

OM det är så att vissa lokala ledningar har bestämt sig för att blockera den här bloggen blir jag mycket betänksam, inte minst med tanke på rätten till det fria ordet, och framförallt, vilket oerhört översitteri och förmyndarskap det i så fall speglar gentemot oss anställda? Dessutom, hur ställer det sig i förhållande till alla andra 280 000 tusen bloggar som vi anställda fortfarande når via t ex Passagen, Aftonbladet, Google mm? Jag är ju inte den enda som har negativa synpunkter på Försäkringskassan. Och på vilket sätt har just min blogg råkat falla inom censurens ramar och fastna i kassans internetpolicy? Fan vet.

Vad jag däremot vet, precis som någon kommenterade nyligen, är att detta är på väg att bli en maktfaktor. Med tanke på att det är så många som läser bloggen och i huvudsak delar min kritik måste arbetsgivaren snart ta tag i detta och åtminstone försöka skapa vettiga kommunikationsvägar mellan ledning och oss anställda. Och det är ju klart att detta är jobbigt, visst, men man kan inte stoppa en sådan massiv kritik med cencur.

OM det är så att det är just denna rädsla som gör att censurens kvarnar börjat mala, framstår det som ett rent pinsamt misslyckande för den elle de ledningar som tar ett sådant beslut. Med tanke på att flertalet anställda har tillgång till bloggen i alla fall via hemmet eller annat blir effekten av ett sådant beslut minimal. Effekten i form av förlorat anseende blir däremot irreparabel.

Strutsar är i huvudsak kända för två saker, förutom sin snabbhet och stora ägg; Det är sant att de stoppar huvudet i sanden när de blir rädda. De tillhör också de däggdjur som i förhållande till sin vikt och storlek har minst hjärna.....men så illa ställt är det väl inte hos oss?

måndag 14 juli 2008

Insikt eller åsikt?

Börjar detta inlägg med att ta upp en kastad handske. Varför då?
Jo, för att återigen beskriva vad, hur och varför jag har min bild av kassavärlden.
Självklart skall den som trivs inom verksamheten fortsätta att göra det, även om jag inte riktigt förstår varför. Jag missunnar ingen detta, men tar mig ändå friheten att raljera över detta faktum om jag känner för det.

Vän av ordning efterlyser en balanserad syn på tillvaron, gärna i exempelform och med någon eller några bilder av verksamheten ur positiv synvinkel. Jag har funderat hela morgonen, verkligen ansträngt mig för att hitta några positiva förtecken. Det var ingen lätt utmaning, och det här är vad jag kommit fram till så här långt:

Organisationen
För oss som arbetat inom kassan de senaste tio åren har jag svårt att se att den nya organisationen har några som helst fördelar. Ur samhällssynpunkt borde den väl åtminstone uppfylla två grundläggande krav, nämligen kostnadseffektivitet och god service till medborgarna. När det gäller den första punkten finns idag inte någon kalkyl som beskriver några minskade kostnader, tvärtom. Det finns heller inte någon rimlig tidpunkt då verksamheten kan tänkas ge ”break-even”, d v s vara kostnadsneutralt gentemot tidigare organisation. När det gäller servicen till medborgarna är vidare kommentarer överflödiga, det suger.

Vad var då det grundläggande orsaken till förstatligandet och storskale-driften?
Jo, bakgrunden var ju det svaga tillsynsmandat som fanns hos forna RFV. Genom årens lopp har ju RFV många gånger tagit kassorna i nackskinnet, utan godtagbart resultat. Konstruktionen med självständiga kassor och en svag tillsynsmyndighet visade sig vara ohållbart i längden. Men det hade man ju kunnat lösa på annat sätt, t e x med tydligare mandat för RFV. Men hela den statliga offentliga sektorn genomgår samma eklut. Se på Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten, Kronofogden. Det bottnar i någon politisk idé om centralisering. Den historiska pendeln svänger i sinom tid tillbaka, och då är det decentralisering och närhet till människor som gäller igen, tro mig.

Vad har då detta gett oss anställda för positiva fördelar? Jo, både IT-stöd och HR-support på behörigt avstånd från verksamheten, möjlighet till utökade kostnader för resor till och från arbetet, kompetensförluster i form av förlorad personal, en arbetsbelastning som trotsar allt tidigare, ett kompetensutvecklingssystem som inte fungerar och en ledning med så bra helikoptersyn att dom inte ens ser landningsplattan!

Personalpolitiken
Försäkringskassan har väl aldrig varit någon föregångare på det personalpolitiska området, utom i EN sak, nämligen möjligheten till flexibel arbetstid. Numera är det dock så vedertaget och allmänt att man inte kan vinna några poäng på det heller. Länge leddes vi anställda in i tron att vi var värda något, ”personalen är vår största resurs”. När det gällde att beskriva de kompetenskrav som gällde för att överhuvudtaget kunna arbeta i den framtida kassan jämställdes vi alla med välutbildade, nyrekryterade akademiker, utom i ett hänseende. Det var nämligen inte värt något i lönekuvertet. Och vad hände? Som i ett trollslag måste man idag vara högskoleutbildad för att sköta det socialförsäkringssystem som låg- och mellanutbildad personal skött alldeles utmärkt i årtionden! Och detta utan att nämnvärt förändra regelverk eller arbetsinnehåll! Vilket smart sätt att hålla nere lönebildningen, även för de som kostat på sig en akademisk utbildning.

Och idag? Omplaceringar står som spön i backen, nya arbetsuppgifter och nya arbetsplatser. Och helt plötsligt förväntas man kunna HELA verksamheten, men fackas in i snäva yrkesroller med vattentäta skott emellan, och har man tur kan man få avgång med pensionsersättning, men bara om man inte ”råkar” platsa på någon för tillfället tom arbetsstol.

Lönepolitiken
Detta ämnesområde är så stort och omfattande att det egentligen förtjänar både ett och flera blogginlägg. Eftersom jag varit med några år har jag sett vårt fantastiska fjäsklönesystem växa fram. Jag har inget emot personliga löner, tvärtom kan det och bör vara en av många drivkrafter i en organisation. Men det kräver TYDLIGHET , ACCEPTANS och ett visst mått av KONTINUITET.

Tyvärr saknas idag dessa incitament för en bra lönevärdering. Trots att parterna på kassaområdet ältat detta de senaste tio åren har vi ännu inte kommit fram till en lönevärdering värd namnet. Dessutom ändras ju kriterierna år från år, så man får fanimej slå knut på sig själv för att vara till lags. Idag används lönevärderingen mer som ett bestraffningssystem än ett belöningssystem Personligen är jag oerhört betänksam över att vår arbetsgivare ännu inte förstått vilken potential som ligger i en väl genomtänkt och förankrad lönepolitik. Men när hela beslutskedjan består av roffare och egenintressen blir det ju svårt….

Arbetsmiljön
När jag började på kassan berättades för mig att det på åttiotalet drevs krav på maximalt två timmars bildskärmsarbete per dag. Nej, det är inget skämt. Seriös forskning bl a via Arbetsmiljöinstitutet , hade visat på att mer tid än så framför en dataskärm gav negativa effekter både när det gäller syn och stressfaktorer och i förlängningen ökad risk för belastningsskador, förslitning och hjärt- och kärlsjukdomar.

Och vad hände? Jo, genom någon slags evolutionistisk samverkan mellan IT-utveckling, effektivitetskrav och ”rädda regnskogen-projekt”, blev vi människor plötsligt STÅLMANNEN! Nu finns inga begränsningar, arbeta både åtta och tio och tolv timmar framför dumburken, gärna kvällar och helger också! Och för att ytterligare belysa att arbetsmiljöforskning bara är skit så lade man ner Arbetsmiljöinstitutet. Forskning skall bedrivas av intressenterna på marknaden, då blir resultatet bäst……..men för vem?

Många andra delar av arbetsmiljön är relaterade till lagstiftning och kollektivavtal. Man kan ju lätt bibringas uppfattningen att t ex regler om arbetstid, semester, skyddsfrågor mm är något som arbetsgivaren gett oss av ren välvilja. Bullshit! De är resultat av förhandlingar och intecknat löneutrymme, precis som på arbetsmarknaden i övrigt! Och varenda år, vid varenda ny avtalsperiod vill arbetsgivaren nagga dessa villkor i kanten.

Det finns trots allt även positiva saker att säga om arbetsmiljön, och det gäller ARBETSKAMRATERNA. Det är du och jag och alla andra som tillsammans, i medgång och motgång, lätta dagar och tunga dagar, på jobbet och även ibland privat, får livet att bli uthärdligt. Men den förtjänsten kan man ju knappast tillskriva arbetsgivaren. Däremot har även arbetsgivaren förstått kraften i detta faktum. Men tyvärr klingar budskapet ”Vi måste hålla ihop” lite väl ihåligt när det kommer från det hållet och i denna situation.


Information/Kommunikation
Det finns en särskild anledning till att jag raljerar och ondgör mig över vårt intra-nät, av mig benämnt Tok -Fia. För mig är ett grundläggande krav på ett internt informationssystem att det skall var en vuxen-vuxen-relation. Jag vill inte bli behandlad som en idiot, som får ta del av selekterad och i viss mån censurerad information. Kommer ni ihåg klagomuren som fanns på Fia för några år sedan? Varför försvann den? Jo, för det började bli obekvämt med alla missanpassade, gnälliga och ovetande kassanställda som plötsligt likt en lämmelvandring började vädra sina åsikter offentligt. Vad har vi nu istället? Bilder på flinande kassanställda som tycker livet är så ”späääännande”! Var hörs och syns dom kritiska rösterna i organisationen.? Jo på AP-träffarna. Där kan vi alla sitta i vår egen ankdamm och tycka till om livets väsentligheter. Men bara om det som rör något som finns inom två meters omkrets. I övrigt är vi mer eller mindre ombedda att hålla käften.


Ja, insikt eller åsikt, döm själv, och är det fortfarande någon som undrar varför bloggen existerar?

lördag 12 juli 2008

Oj, vilket liv det blev!

Äntligen börjar det bli lite liv i luckan. Av antalet kommentarer att döma på föregående inlägg har jag förstått att det finns många, många som delar min uppfattning om Försäkringskassan i allmänhet och dess ledning i synnerhet. Intressant är det också att det faktiskt finns anställda som trivs med tillvaron, ja till och med sitter nöjda. Det är bra, fortsätt med det. Tids nog ramlar väl polletten ner där också.

När det gäller bloggens fortsatta framlevnad så vill jag bara meddela; JAG kommer att förbli anonym, lika anonym som den som vill ”locka ut mig ur skuggan”. Varför den personen är anonym är dock en gåta, med den inställningen borde det väl vara en riktig påläggskalv både i karriären och i lönehänseende. Så, du ”anonyme” kliv fram ur skuggorna själv.

Nej, jag har ingen facklig bakgrund, inget annat än ett traditionellt medlemskap. Och ja, det blir en massa gnäll och pessimism på dom här sidorna, och det var precis det som var meningen. Jag skrev redan i första blogginlägget att avsikten med denna blogg är att förmedla MIN syn på tillvaron inom kassavärlden. Av alla kommentarer att döma delas denna syn av många inom kassan. Antalet besökare på bloggen ökar stadigt, nu senast med över 3 000 besök på en vecka! Jag vet inte vad allt detta säger dig som är nöjd med din tillvaro inom verksamheten. Mig säger det att nånting är sjukt, mycket sjukt. Och jag kan lova att det är inte vi som är sjuka, detta är bara ett symptom bland många andra om att Försäkringskassan håller på att gå överstyr. Men starta en egen blogg, vetjag, där alla som har kvar sina illusioner om den attraktiva arbetsplatsen kan göra sig hörda!

Sen hjälper det nog föga om Curtan och Majvor läser bloggen eller inte. Personligen tror jag inte att de gör det. Dessutom har dom inget annat val än att löpa linan ut. Det vore däremot bra om dom läste. Inte minst som motvikt till all likriktad och positiv information som förmedlas uppåt i organisationen. Det skulle ju vara synd om dom kom till vägs ände utan att ha sett varningsskyltarna….

Senaste veckan har det hänt en del, men det som överskuggar allt är naturligtvis fadäsen med ”misstolkningen” av det nya regelverket runt sjukskrivningarna. Sånt får bara inte hända! Många är dom personliga handläggare som velat sjunka genom jorden för att slippa stoltsera med sitt namn i detta sammanhang. En offentlig ursäkt, riktad till all personal, är det minsta man kan begära av kassans ledning. Nån som ha hört eller sett någon?

Nu börjar det verkligen bli spännande!
Tjaba!

fredag 4 juli 2008

Så länge skutan kan gå……

Ja, tänk att gamla slagdängor kan bli som nya bara årtiondena får rulla på!
Skämt åsido, ledningen fortsätter att utmärka sig. Tok-Fia är snart ett bättre alternativ för förnöjelse än vilka doku-såpor som helst. Passar ju bra nu på sommaren, då det enbart är repriser som gäller. Det gäller dock inte Tok-Fia där man i princip varje dag får ta del av nya flagranta bevis på att Försäkringskassan saknar kompetent ledning.

Den här gången är det sluss-vakten Ritter som vaknat till liv, dock inte förrän skutan är halvvägs på väg in i ett isberg. Återigen är det ärendeslagen FP och TFP som är på tapeten. Återigen har verkligheten uppenbarat sig för en av våra kära ledare. Det saknas folk, dom har nämligen tagit sig friheten att ta semester! Vad göra?

Bli en hjälte du också! Skippa en eller två av dina sedan länge efterlängtade och planerade semesterveckor. Det kan nämligen ge guld, säger Ritter på Tok-Fia. Att guldet ifråga inte är mer än s k katt-guld har undertecknad tagit reda på, det handlar nämligen enbart om kompensation motsvarande kvalificerad övertid. Där kan man verkligen tala om att guldet blev till sand!

För min del får inte ens det senaste utfallet från Riksbanken mig att anta ett dylikt erbjudande. Men alla ni andra? ALLA ni som inte redan är slutkörda, överkörda eller för den delen hemkörda. Ta chansen, bli en hjälte!

Den här gången lär väl inte ens de vanliga rövslickarna runt fru kanalchef kunna trolla med knäna………..

”Det började med en skakning på nedre däck,
Man hade sagt oss att detta var världens
modernaste osänkbara skepp”………..

onsdag 2 juli 2008

Omvänd Westerberg-effekt?

Hörde en rolig grej på nyheterna i morse. Det handlade om USA och deras tradition att döpa platser och städer efter gamla presidenter, t ex John F Kennedy-flygplatsen, staden Washington mm. När nu George W Bush skall avgå arbetar starka krafter för att uppkalla ett avloppsreningsverk efter honom…..

Curtan har ju redan tidigare påpasslig fått sitt nya residens uppkallat efter sig. Det har ju hetat Uggleborg i alla tider……..


Det påminner mig om ett fenomen i vår egen sfär, nämligen den s k Westerberg-effekten. Med Bengt Westerberg som karismatisk ledare lyckades ju Folkpartiet nästan fördubbla sin väljarandel under sent 80-tal/tidigt 90-tal.

Hos oss inom kassan kan vi nu skåda resultatet av en annan, inte lika munter effekt. Den kallas Isaksson-effekten, uppkallad efter en inte helt okänd ”medarbetare”. Med sina erfarenheter , bl a från nedmonteringen av Posten, har hon ju lyckats slå sönder även vår verksamhet.
Eller som Winnie Church Hill uttrycker det:

”Aldrig har så få lyckats förstöra så mycket för så många”

Resultatet?
Ja, ni vet ju redan. Koncentration av ärendehandläggning som endast gett effekten att kassans anställda tillbringar mer tid på väg till eller från jobbet. Kompetensförluster som är mer eller mindre omöjliga att ersätta. Nya direktiv varje vecka med ändrade förutsättningar. Det som var alldeles omöjligt igår går alldeles utmärkt idag. Och framförallt: Ett gigantiskt avstånd mellan oss jordnära plattfötter inom verksamheten och GuD, förlåt, GD skall det vara.

Är det förresten någon som sett till Curtans chatt? Man väntar med spänning på resultatet. Jag noterade i en kommentar härförliden att många anställda inte vågar läsa den här bloggen på jobbet, än mindre lämna några kommentarer. Det är synd, för ett av mina huvudsyften med att starta denna blogg har ju varit att visa på det utbredda missnöje som råder inom verksamheten. Och en sak är säker; att LÄSA bloggen är oförviltigt, det finns ingen chef i världen som kan straffa en för det. Visserligen loggas varenda knapptryckning man gör i systemet, men några efterforskningar görs inte, såvida man inte har gjort eller misstänks för några oegentligheter. Och dom möjligheterna har väl täppts till vid det här laget?

Jag vet dessutom genom säker källa att Curtan redan har fått länken till denna blogg. Kan han läsa den så kan även du! Så läs på i godan ro, i sinom tid lär väl IT-folket spärra möjligheterna att nå ut på nätet överhuvudtaget.
Ha det!

tisdag 1 juli 2008

HAR solen fläckar, eller????????

Ibland kan man undra om hjärnan förmår bearbeta de intryck som förmedlas via ögon och öron. Under senaste kvartalet har alltfler röster höjts om det oroande arbetsmiljöläget inom Försäkringskassan. Många anställda, facken och till viss del även linjechefer har vittnat om bristen på inflytande, bristande resurser och ett allmänt tillstånd av kaos. Detta har mötts av likgiltighet, nonchalans och en total brist på engagemang från kassans ledning. Efter diverse påtryckningar lyckades man i alla fall uppbåda så mycket intresse för frågan att man bestämde att ett nytt dialogpaket, det sjuttioelfte i ordningen, skulle tas fram. Ännu en liten pappers-sköld för linjecheferna att huka sig bakom när medarbetarnas ångestladdade irritationssvärd viner genom luften! Resultatet av detta har vi ännu inte sett, trots att det gått ytterligare två månvarv sedan löftet gavs. Men man kan väl anta att det är som vanligt, det handlar inte om dialog, snarare någon konstlad ”pappa-vet-bäst”-monolog och ”gilla läget- eller försvinn”-uppmaning.

Man blir därför både glad och ledsen på samma gång när man på Tok-Fia kan läsa dagens nyhet; ”Sämre resultat i medarbetarundersökningar". Glad i den meningen att det bevisligen är dokumenterat att det är så illa ställt i organisationen som så många tidigare påtalat. Glad åt att denna insikt skulle kunna leda till någon form av förbättring. Glad åt detta kanske kan skapa förutsättningar för en förbättrad dialog i linjeorganisationen, en dialog som inte enbart ställer ut första linjens chefer som en murbräcka mot opportuna medarbetare. Men där tar glädjen snabbt slut.

”Jag tycker ändå att det ser bra ut om man ser till den enorma förändring som nu skett och som accelererat det senaste halvåret, säger HR-direktör Bengt Stjärnsten.”



Jaså, det tycker han, minsann! Vill han kanske påstå att det är omöjligt att förändra en organisation utan att flertalet anställda upplever en försämrad arbetsmiljö? Vill han kanske till och med rättfärdiga detta faktum och anse att det är eftersträvansvärt? Eller exakt vad vill han? Bara hitta en ursäkt till varför läget är som det är? Det är också lite anmärkningsvärt när han säger att vi bör jämföra resultatet med andra organisationer. Återigen denna äpplen-och-päron-mentalitet som präglar bristande retorik! Det är väl självklart att vi skall jämföra med oss själva, hur skall man annars kunna se om något blir bättre eller sämre?


Själv blir jag betydligt mer oroad av resultaten från de båda undersökningar som redovisas på Tok-Fia, visserligen bara i sammanställd form, men ändå. Jag rekommenderar dig att ta del av detta material. Jag tvivlar på att du tar lika lätt på de nedslående siffrorna som Bengt Stjärnsten uppenbarligen gör!


Rent ledsen blir jag när jag tar del av de fantastiska slutsatser som skall bli del av ett åtgärdspaket, varav följande lyser speciellt med sin totala avsaknad av rumsnärvaro:
”Förändringsmätningen visar på behovet av en satsning på enhetscheferna”
Man blir ju mörkrädd! Hela det sammantagna resultatet visar på smärtsamt bristande kommunikation mellan Försäkringskassans ledning och de anställda runt om i landet. Och vad möter man upp med? Ett koncept som skall ge ännu mer radiostyrda marionetter som skall trumma ut budskapet om roller, mål och mätbara resultat.


Kommunikation handlar om att skicka information uppåt och nedåt i organisationen. Det handlar om att lyssna, analysera och värdera. Det handlar om att i bästa medbestämmandeanda förändra, förbättra och utveckla organisationen.


Jag avslutar med att travestera en gammal klassisk komedi:
Se upp för ett blindstyre!