Hårda vindar viner runt Försäkringskassan…..

Äntligen!
Curt Malmborg uttalar sig på Tok-Fia!
Tyvärr är det lite svårt att hitta den röda tråden. Curt anger att han är förbannad, men inte på vad eller varför. Han verkar bli förbannad ganska ofta. I övrigt är det samma gamla skåpmat. Ursäkter om det stora revolutionsåret, vi är snart i hamn osv. Ett nytt argument är dock att vi styrs av politiska beslut. Ja, det tro fan det!

Men att ta politikernas velande hit och dit som intäkt för kassans dåliga planering är väl ändå att skylla ifrån sig. Försäkringskassan, liksom andra myndigheter, har gott om utrymme att presentera konsekvenserna av politikernas förslag långt innan de beslutas. Är man då inte tillräckligt tydlig blir resultatet därefter. Mitt budskap till Curt blir därför: Tala ur skägget nångång!

Curtan beskriver också så riktigt risken med ”tunnelseende”, men gör det utifrån en pressads situation. Jag skulle väl snarare vilja peka på sambandet mellan tunnelseende och fartblindhet. Alla vet att synfältet smalnar av när det går för fort. Och till den ändan finns det enkla lösningar. Sänk farten! Om det nu är så att allting ramlar på oss helt oplanerat måste det väl finnas utrymme för omprioriteringar och ändrade tidsplaner även i Curtans värld.

”Det gäller nu att ha is i magen. Förnyelsearbetet är snart i mål. Då får vi möjlighet att finjustera och rätta till det som inte fungerar” säger Curtan på vår interna webb.
Jag skall följa hans råd . Jag skall dämpa min lätta yrsel och fjärilarna i magen. Jag skall låta sakerna bero och överlämnar åt Curt att med stöd av sina närmaste vapendragare fortsätta kampen mot de drakar som tornar upp sig vid horisonten. Då kommer hans eget motto ”Vi måste hålla ihop” väl till pass.

Själv tänker jag ta time-out ett tag. Jag tänker leva upp till Försäkringskassans värdeord angående kundfokus. De värdeord som endast en av fyrtio anställda känner till.

Bloggen får nu vila till sig under tiden ledningen bevisar att dom har rätt och vi andra som lever i vår värld har fel. Jag är också storsint nog att skicka med välgångsönskningar a` la ”vilja varandras framgång”. Men längre än till årsskiftet sträcker sig inte min storsinthet………och troligen inte Husmark Perssons heller.

Ett stort tack till alla er som förgyllt min och andras tillvaro mer era kloka kommentarer. Vi lär säkert se varandra på nätet framöver igen!

Finns det någon stolthet kvar?

Man skall vara stolt över att arbeta på Försäkringskassan. Åtminstone borde det var så om arbetsplatsen lever upp till sina mål. Men ibland får stoltheten sig en törn som gör att man funderar på om det överhuvudtaget går att vara stolt på en arbetsplats som styrs över ens huvud, och i vårt fall, tydligen av andra intressenter än skattebetalarna.

Jag har återigen läst ett par intressanta artiklar i den eminenta branschtidningen Computer Sweden. För er som till äventyrs ännu inte tagit er igenom dem; ta det lugnt helgen är här!
Annars kan man få både krupp och hjärtsnörp när man läser hur det går till i IT-världen.

Om man skall tro det som står, och det finns inget som talar mot det för närvarande, är stora delar av den nuvarande kassaledningen handplockade genom ryggdunk och svågerpolitik. De verkar alla vara smittade av någon SAP-bacill och har sina nuvarande uppdrag genom att de tidigare har haft kopplingar till konsultföretaget Accenture. Det är det företaget som idag är storkonsult hos kassan för att implementera SAP-systemet. Inte bara idag, även igår och i morgon. Fetare mjölkkossa än Försäkringskassan lär väl inte finnas i universum. Med tanke på att artikeln finns länkad på vår egen Tok-Fia utan kommentarer får man väl anta att både vår GD och styrelse är väl medvetna om denna komprometterande maffiasammansättning.

Den som till äventyrs trodde att en offentlig myndighet som Försäkringskassan skulle var befriad från sådant får sig nu en snoksmäll. Det börjar också klarna mer och mer varför kassan själv tillsatt översynen av IT-styrningen. Detta räcker dock inte längre. Nu, om inte förr, börjar det bli dags att nagelfara hela verksamheten av någon fristående, oberoende enhet/myndighet. Det här luktar skit lång väg. Om inte detta leder till att huvuden rullar, då finns inget hopp för fortsatt trovärdighet varken inom eller utanför kassavärlden.

Man brukar säga att gränsen mellan kärlek och hat är hårfin. Det verkar som att även gränsen mellan stolthet och skam ligger på beklagligt nära avstånd från varandra…..

Kan man lita på det ögat ser?

Här på bloggen, på Tok-Fia, på ST:s hemsida och på Arbetsgivarverkets hemsida kan man läsa om att statsanställda trivs bättre på jobbet än privatanställda. Påståendet är hämtat ur en rapport som tagits fram av Arbetsgivarverket. Siffran för statsanställda är 81 % mot arbetsmarknaden i stort där siffran är 76 %. Någon eller några har tagit detta som intäkt för att jag eller andra anställda på Försäkringskassan skall sluta klaga och inse hur bra vi har det. Men…..

Rapporten är en SCB-sammanställning från Arbetsmiljöverkets senaste arbetsmiljö-undersökning från i våras och avser förhållanden under 2007. Av de 10 600 enkäter som besvarats avser 567 st statsanställda. Det framgår inte hur många av dom som arbetar på Försäkringskassan. Man kan anta att det handlar om kanske ca 5 %, med tanke på alla statliga myndigheter som finns. Motsvarar alltså under 30 anställda. Under år 2007 fanns ca 14 000 anställda vid Försäkringskassan. I rapporten skrivs också:
”De 567 personer inom statliga myndigheter som har besvarat frågorna i undersökningen representerar en mångfasetterad arbetssituation och därför är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda statliga arbetsplatser utifrån den generella bild som denna rapport ger.”

Så var det med det….

Nu till något helt annat. Jag fick ett inlägg till bloggen med rubriken ”KAN INGEN STOPPA DEN HÄR JÄVLA BLOGGEN?”. Avsändaren spelar mindre roll, men förespeglades vara en indignerad anställd som uppenbarligen inte delar min kritik mot arbetsgivaren. Nåväl. Svaret är mycket enkelt; Jovisst, JAG kan stoppa bloggen när som helst. Men jag gör det INTE för att någon förmenar mig rätten att framföra min kritik mot en offentlig arbetsgivare.

Den som följt bloggen från start vet vilket syfte den har. När det syftet är uppnått kan jag fundera på om bloggen skall leva vidare eller inte, men även då är det MITT val och ingen annans.

Det kommer många synpunkter på att jag skall presentera lösningarna på alla problem. Jag har inte svaren på detta, och det ankommer inte heller på mig att ha det. Curt Malmborg med övrig ledning, tillsammans med kassans styrelse är tillsatta att leda verksamheten på ett optimalt sätt. Där ingår förutom enkelt, snabbt och rätt att följa gällande lagstiftning på arbetsmarknaden, ingångna kollektivavtal, överenskommelser med facken och egna uttalade löften om bra arbetsmiljö och attraktiv arbetsplats. Klarar dom inte det skall dom bytas ut. Och när det gäller Curts dialog med 14 000 anställda; Det var inte JAG som kom med det förslaget……

Och snart spelar det väl egentligen ingen större roll. Kan inte vi anställda prata med varandra på ett anständigt sätt behöver vi inte prata med Curtan heller. Men kanske är organisationen ännu sjukare än vad jag trott…..

Cirkeln är sluten.....

I samband med att den nya Försäkringskassan bildades var förstatligandet så viktigt att man "glömde" bort att även Försäkringskassan behöver övervakas, precis som vilken myndighet som helst. Det gick ett par år, men sen insåg regeringen att här måste något göras. Redan i januari i år presenterades förslag på ny tillsynsmyndighet för kassorna. Tanken var då att den skulle starta upp sin verksamhet 1 januari 2009. Alla vet nu att starten kommer att bli 1 juli 2009 istället. Var myndigheten skall ha sitt säte, eller dess formella namn är ännu inte klart.

Försäkringskassans ledning har i remissyttrande ansett att det inte behövs någon ny myndighet, utan att detta istället kan åläggas någon som redan idag har ett liknande tillsynsansvar. Och det kan man ju hålla med om. Tillsyn över landets myndigheter sker idag via Justitsieombudsmannen, Justitsiekanslern, Statskontoret och Riksrevisionsverket. Och det, kan man ju tycka, borde räcka. Men Husmark Persson har antagligen inte förtroende för kassans ledning, eftersom just kassan och ingen annan myndighet får en sådan överrock. Ännu mer märkligt ter det sig med tanke på att regeringen säger sig vilja minska på antalet myndigheter.

Den som kan sin historia, dvs den som arbetat på kassans sedan nittonhundratrettiokallt minns den bittra striden mellan kassorna och Riksförsäkringsverket (RFV), dåvarande tillsynsmyndighet. Med visst belägg anklagade kassorna RFV för att utöva mer styrning och tillsyn än det fanns mandat för. Men det där är historia nu, och man får bara hoppas att den inte upprepar sig i det här fallet.

Med anspelning på den "täta" kontakt som alltid funnits mellan kassorna och dess tillsynsmyndighet anmäler vi oss frivilligt till deltagande i namnförslagtävlingen av den nya myndigheten. I sann humoristisk anda och med glimten i ögat presenterar vi här vårt förslag:

Och logotypen, ja den bjuder vi på. Jag vill minnas att det kostade skjortan förra gången.

Fördelarna är uppenbara; I stort sett hela ledningsmaffian från gamla RFV finns kvar. Det är bara att skyffla över dom till den nya myndigheten. Då kanske vi kan få lite förnyelse i KASSALEDNINGEN för omväxlings skull.......

Man ser inte skogen för alla träd…..

….men bakom VARJE misslyckad statlig myndighet finns en generaldirektör.

Jag noterade från Expressens nätupplaga att GD:n för Skogsstyrelsen får sparken. Orsaken sägs vara ett budgetöverskridande från år 2007 och skarp kritik från Riksrevisionsverket tidigare i våras som ännu inte åtgärdats. Av Riksrevisionens rapport (finns på deras hemsida) framgår att bristerna i den ekonomiska uppföljningen och redovisningen är katastrofala. Därav avpolletteringen av Göran Enander. Av vad jag kunnat läsa ut handlar det om underskott i storleksordningen 100 – 200 miljoner kr.

Man kan knappast undgå att dra paralleller med det omfattande pengaflöde som redovisats i Försäkringskassans IT-satsning. Skillnaden är väl kanske att kassan åtminstone inte har ”mörkat” kostnaderna eller kör med kreativ bokföring. Samtidigt kan man ju tycka att det är märkligt att det skall till granskande branschpress (Computer Sweden) för att rikta uppmärksamhet på detta dränage av skattemedel. Och här handlar det om betydligt större summor än ovan.

Nu är ledningen redan uppmärksammad på detta problem. Ett nytt projekt som skall arbeta med IT-styrningen är redan tillsatt. Senast den 15 oktober ska projektet redovisa en ny modell för styrning av projektportföljen och organisation och arbetssätt inom IT. Målet är att få fram kontrollerade och effektiva leveranser av bra IT-stöd till verksamheten. Och tur är väl det, för dessa skenande kostnader sticker i ögonen på många. Inte minst alla skattebetalare som i dagsläget inte ser röken av resultat i form av snabbare handläggning eller förbättrad service.

Regeringen tröttnade på Skogsvårdsstyrelsen GD och avsatte honom. Höst och vinter är ju normalt avverkningstid inom svenskt skogsbruk. Finns det kanske andra misslyckade plantor som rycks med av bara farten?

Att tiga är guld

Att tala är silver, att tiga är guld. Åtminstone om man inte har något att säga. Det har inte Försäkringskassan. Tystnaden är total. Leden har slutit sig. Nu verkar det som att strategin är att vänta ut massmedias hetsjakt. Snart är missnöjet glömt och vi kan fortsätta arbeta i godan ro.

Men internt? Skall vi fortsätta att hållas i spänning och illa dold nyfikenhet om vad som händer i organisationen? Vad händer med BPT, TFP och andra ärendeslag? Hur går det med inskrivningarna i Malmö? Eller SA-prövningarna i Uppsala? Eller är det viktigare för oss att veta om Norrköpings kundbild målats med akryl- eller vattenfärg? Eller att Försäkringskassan trodde att värdegrund och värdeord är begrepp som implementerar sig själva?

Jag efterlyser fortfarande dialog i organisationen. Eller åtminstone INFORMATION. Finns det inget att delge oss angående konsekvenser av förslag till nya regler om assistansersättning? Staten föreslås ju får huvudmannaskap, en stor förändring. Eller den nya tillsynsmyndigheten? Bara för att kassan tidigare tyckt att den är onödig innebär det väl inte att man likt en tjurig barnunge kan hänga läpp?

Någon nämnde tidigare i en kommentar på bloggen om ”vattenfalls-principen”. D v s att information och beslut skulle sprida sig nedåt i organisationen i olika avsatser, likt ett vattenfall. Nåväl, vattenflödet har reducerats. Kanske har källan sinat. Numera hämtar även Tok-Fia sitt informationsmaterial från andra källor. Tack, kära ledning, men det behövs inte. Både jag och mina arbetskamrater är fullt kapabla att finna detta själva på samma sätt som ni, dvs genom massmedia, pressmeddelanden och löpsedlar.

Och jag har fortfarande samma undran: Var har Curt Malmborg sin dialog med personalen? Nå´n som sett något forum för detta än?

Homo Sapiens Structurus Vulgaris

Jag vaknade i morse med ett ryck efter en mardröm. Eller var det kanske en vision, döm själva:

Efter dom envisa ryktena om Majvor Isakssons eventuella flytt till Apoteket snurrade det runt i hjärnan: ”Isaksson till Apoteket, Isaksson till Apoteket, Isaksson till Apoteket……”
Plötsligt klarnade bilden. Självklart skall Isaksson till Apoteket. Det är ju en del i ambitionen att ta Klassikern, the Big Five, dvs Posten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Apoteket och Systembolaget! Mission completed, nedmonteringen klar! Får mig osökt att tänka på den gamla ordramsan ”The butcher´s bull pushes the bushes”.
Nu blir det väl lite halvdant, eftersom Arbetsförmedlingens race redan startat utan Majvor på banan, men ett och annat eftermäle in memorium lär hon väl få i alla fall. Diplom är väl lite mer tveksamt.

Nåväl, i drömmen såg jag bilden av hur Apoteket sakta omvandlas till en lagercentral, typ ICA storlager, för att serva utskicket av läkemedel och andra apoteksprodukter till närbutiker, bensinmackar och köpcentra. Allt för att i ett senare skede läggas ner, precis som Posten och Svensk Kassaservice. När det gäller Försäkringskassan är det hela i stort sett klart. Några smärre koncentrationer till, lite fler begränsningar i bidragssystemen, nedläggning av servicekontoren, sen är det färdigt.

Siktet på nästa mål är redan inställt. I takt med att EU kräver avskaffning av statliga monopol ser Isaksson sin chans att använda sitt gamla koncept än en gång, den här gången med Systembolaget som mål. Samma öde som övriga, den kommersialiserade dagligvaruhandeln tar hand om rasket, Systembolaget avvecklas.

Jaha, och vilken påverkan på samhällsstrukturen? Ja du milde, vilka bilder som målades upp i min sovande hjärna! Alla medborgare utlämnade till bankernas godtycke för att kunna hantera sina egna pengar. Avgifter, straffavgifter, räntor, uppläggningsavgifter, ja snart t o m inträdesavgifter för att komma in i banklokalerna. Nu handlar det förstås om dom som har några pengar. Den som en gång passerat Försäkringskassans nålsöga, genomlysts och erhållit sin beskärda del av socialförsäkringens kassakista får hitta andra lösningar, typ sälja bilen, villan och gud förbjude, den nyinköpta storbilds-TV:n. Husmark-Persson har redan täppt till kryphålet med försörjningsstöd, det är ARBETSLINJEN som gäller.

Den som av olika anledningar behöver medicin, och den gruppen är ofantligt stor, tvingas slåss i kassaköerna på ICA och COOP Forum för att få tag i sina livsviktiga produkter. Det vill säga, om dom finns. I god Isaksson-anda kan man misstänka att logistiken uppvisar bristfälligheter som gör att medicin blir en bristvara. Tillgång och efterfrågan, priserna rasar i höjden, statsmakten ser sig tvingad att sänka subventionerna ytterligare.

Som tur är finns alltid en sista utväg. I varje kvartersbutik, vid varje bensinmack värd namnet och precis bredvid hyllan med chips och smågodis i Hemköp finns lösningen: Alkoholhaltiga drycker! Eftersom monopolet rasat och importen blivit fri är alkohol det enda som är billigt.
Så, in i dimman, skåla för Alliansen och acceptera din lott i livet!

Någonstans i mitt bakhuvud malde tanken; Fan, Marcus Birro har rätt! Vart är vi på väg?

Men som sagt, jag vaknade till ännu en dag i Paradiset………

Fortsatt kräftgång?

Inte ens våra kära folkvalda politiker undgår nu den krisartade situation Försäkringskassan befinner sig i när det gäller väntetider på utbetalningar och beslut. I Riksdagen ställdes ett antal skriftliga frågor direkt till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson angående vad hon kan tänkas ta för initiativ för att förbättra situationen. Här är hennes svar, rykande aktuellt från i tisdags den 26 augusti:


”Jag är den förste att beklaga att enskilda drabbas av långa handläggningstider hos Försäkringskassan. Jag är medveten om situationen och det är en fråga som jag löpande diskuterar med Försäkringskassans styrelse och generaldirektör. Samtidigt är det viktigt att veta att handläggningstiderna generellt sjunker och rättssäkerheten förbättras. Andelen individer som drabbas av riktigt långa handläggningstider minskar också. Situationen inom Försäkringskassan har under många år varit otillfredsställande, med långa handläggningstider, regionala och lokala skillnader och höga kostnader. Min bedömning är att utvecklingen i organisationen nu vänt i rätt riktning.
Det pågår ett stort förändringsarbete i Försäkringskassan. Jag delar myndighetens bedömning om det nödvändiga i detta. Organisationen behöver anpassas efter samhällets och de försäkrades förändrade krav och förutsättningar – organisationen måste kunna garantera rättsäkerhet och effektivitet. Samtidigt är det myndighetens ledning som bestämmer förändringsarbetets tempo och omfattning. Jag förutsätter att förändringsarbetet planeras så att negativa konsekvenser för de försäkrade inte ska uppstå och att myndigheten kan genomföra regeringens reformer. Detta är myndighetens lednings yttersta ansvar. Jag ansvarar för att de har rätt förutsättningar för sitt uppdrag.
Förändringsarbetet möjliggör stora rationaliseringar. Försäkringskassan uppskattar att myndigheten under 2007 frigjorde resurser motsvarande 1 miljard kronor – resurser som myndigheten till stor del fått behålla. För att ytterligare stärka Försäkringskassans möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt genomföra sitt uppdrag tillfördes myndigheten ytterligare 700 miljoner 2007 genom tilläggsbudget. Detta är 500 miljoner mer än den förra regeringen hade beräknat och en av de största satsningarna på Försäkringskassans organisation någonsin.
För att nära kunna följa Försäkringskassans resultat – och inte minst säkerställa genomförandet av regeringens reformer – fick myndigheten i april i uppdrag att ta fram en strategisk utvecklingsplan. Planen skapar förutsättningar för en mer resultatorienterad dialog mellan mig och myndighetens ledning. Jag följer arbetet nära.
Handläggningstiderna behöver bli kortare och rättsäkerheten stärkas – detta är centralt för socialförsäkringens legitimitet. Regeringen har gett Försäkringskassan de ekonomiska förutsättningarna att minska handläggningstider, stärka rättsäkerheten och samtidigt genomföra de nödvändiga reformerna inom bland annat sjukförsäkringen, tandvården och den ekonomiska familjepolitiken. För mig handlar socialförsäkringen i hög grad om rätt ersättning till rätt person – i tid!”


Ord och inga visor! Mellan raderna läser jag att några ytterligare åtgärder tänker Husmark Pehrsson inte vidta. Alltså, inga mer resurser till kassans verksamhet. Samma dag, den 26 augusti, uppgår den genomsnittliga väntetiden i kassans växel till 14 minuter! Och i senaste numret av DS, Din socialförsäkring ”lovar” Curt Malmborg att nästa år, då är vi minsann ikapp! Ja, till årsskiftet lär det ju inte bli, så då är det bara att förlänga löftet framåt!


Håhåjaja, vad trött man blir…….

Med fokus på rätt sak(er)….

När man bläddrar igenom Tok-Fia hittar man både det ena och andra. Man kan bl a se vilka områden som prioriterats i det omfattande omställningsarbete som Försäkringskassan håller på med. Det är med en viss förundran man slås av att de fokusområden man verkligen satsat på är beskrivna och utredda med nästan germansk precision. Jag hittade nu t ex en hel bibel med material om genomförandet av lokalutformningen för våra nationella och lokala försäkringscentra, NFC och LFC. Här kan man få sig till livs att en av de viktigaste framgångsfaktorerna för den nya Försäkringskassan är enhetligt utformade lokaler runt om i landet. Vi erbjuds således ljusgråa golv, creme-färgade väggar och, det viktigaste av allt, fyra exakt definierade komplementfärger av pastell-karaktär.
”Lokalernas interiör bidrar till en positiv atmosfär. De ljusa grundfärgerna är inbjudande och de karaktäristiska fondväggarna, utförda i komplementfärger, skapar identiteten.” står det att läsa.

Jag blir lite betänksam. Personligen bryr jag mig inte så mycket om vilka färger mina arbetskamrater i Piteå, Kalix, Vetlanda, Västervik eller Örebro har på väggarna. Det är dom som skall trivas där, inte jag. Jag har också svårt att inse att dessa föreslagna gråblaskiga och urvattnade färger skall få mig identifiera mig med Försäkringskassan. Och den enskilde medborgaren som inte ens kommer att se väggarna bryr sig väl knappast. Men det har säkert att göra med Enkelt , Snabbt och Rätt. Eller kanske det är ett led i den nya bunker-mentaliteten; En avskild anonym grå myndighet som inte sticker ut, inte profilerar sig, för att förbättra sin pseudo-image bland allmänheten?

Detta har uppenbarligen varit en mycket viktig fråga för vår ledning. Så viktig att den överskuggar fokus på den försäkrade, fokus på interna arbetsförhållanden, fokus på enhetlig och rättvis lönebildning, med mera, med mera. Det finns många fokusområden, och alla borde rimligen vara lika viktiga, om de nu skall kallas just fokus-områden. Rent vetenskapligt betyder dock fokus brännpunkt, och sådana kan man inte ha flera av åt gången. Men det är väl som med kameratekniken, alla vill ha oändligt fokus. Den vane fotografen vet dock att har man fokus inställt på oändlighet tenderar allt närliggande att framstå som suddigt och otydligt…….

Amatörernas glada afton

Min kompis från landet ringde igen igår, asförbannad. Hon har också läst på Tok-Fia om Försäkringskassans spenderbyxor när det gäller IT-satsningen. Hon säger så här:

”Det här är ju tamefan inte klokt. Här sitter vi ute i organisationen och sliter häcken av oss. Det är kontroll högt och lågt, veckorapporter och statistik. Cheferna springer om varandra för att trycka upp Ginsten-listor under nosen på en. I somras när produktionsläget var som sämst, lyckades man erbjuda oss sketna 5 timmars övertid! Det är litet skillnad mot de 60 000 och 30 000 timmar man läser om, där Försäkringskassan gladeligen betalar för en produkt som tydligen aldrig blir färdig. HÄR finns det aldrig några pengar, man har inte ens råd med pappersmuggar på toaletterna! Hur kan man få fortsätta att låta pengarna bara rulla på, utan någon som helst kontroll? Här ute, i verkligheten, har man i alla fall full kontroll på både pengar och produktion. Att det sen inte går ihop sig är en annan sak.”

Jag pratade också med min kära syster igår. Hon har arbetat som chefekonom i ett flertal stora företagskoncerner de senaste 15 åren, men har också erfarenhet som ekonom inom offentliga sektorn. Hon berättar att inom den privata sektorn skulle detta aldrig kunna hända, huvuden skulle rulla inom tre månader. Medan staten fortfarande sysslar med halvårs- och årsbudgetuppföljningar, arbetar storfräsarna med MÅNADSBOKSLUT. Tufft, javisst, men kontroll det har dom!

För övrigt finner jag det märkligt att Försäkringskassans ledning helt plötsligt kan snyta fram 100 miljoner kronor ur skjortärmen. Finns det fler oöppnade kassakistor? Det skulle inte skada med några miljoner ytterligare till handläggning också. IT i all ära, men några självgående system har vi inte sett än. Nu när hotet från Svensk Kassaservice är undanröjt lär vi väl få fortsätta att betala ut pengar ett tag till……

Hoppsan, vi räknade visst lite fel (igen)!

Bättre att förekomma än förekommas, tänkte ledningen, och lade ut Computer Swedens artikel på Tok-Fia samma dag som den publicerades. Nu lär ju det knappast mildra indignationen, varken hos oss anställda eller hos Computer Swedens läsare. Knappast hos allmänheten heller.

Är det bara Försäkringskassan som kan handskas så vårdslöst med skattebetalarnas pengar?
Trots varningar bl a från Statskontoret fortsätter miljonrullningen utan att någon ställs till svars. Vilken företagsledare inom den privata sektorn skulle få sitta kvar efter sådana fatala misstag? Ingen!

Att investeringar kostar mycket pengar, det vet alla. Det kan ju vara försvarbart den dagen man står där med ett modernt uppgraderat tekniksystem som fungerar. Att döma av branschfolkets kommentarer är det just nu aktuella SAP-systemet så tungt att underhålla att det skapar konsultberoende för all framtid. Smart val! Hånfulla förkortningar lyder ”Suck up And Pay”, och ännu värre, ”Software Aus Pakistan”.

Kopplingen till vårt eget ärendehanteringssystem, ÄHS, ligger nära till hands. Utvecklat av konsulter, hoplappat genom åren, trögt och tungarbetat, ett gränssnitt som inte liknar något annat, otaliga driftavbrott och en användarvänlighet som är lika med noll.

Problemet med dessa felkalkyler handlar tyvärr inte bara om ökade kostnader. I dessa rationaliseringstider finns alltid beräkningar av när och hur olika investeringar skall börja gå med vinst, en sk break-even-point. Men när kostnaderna fördubblas, ja till och med tredubblas kan ni ju tänka er vad som händer; rationaliseringseffekten blir inte i närheten av vad man tänkt sig! Men effekterna i form av minskad personal, det har man redan tagit ut………

Man kan ju fundera på om det varit kortslutning i räknedosan även när man beräknat effekterna av våra ENSA-kalkyler? Tro fan att det uppstår balanser i stort sett i varenda ärendeslag när fyra minus ett plötsligt blir två!

Och ansvarsfrågan, hur långt sträcker sig den? Ja, för generaldirektör Curt Malmborg räcker det tydligen med att be regeringen om hjälp………

Så mycket klokskap……..

..och så lite utrymme!
Jag noterar att det finns åsikter i mängd, bland Försäkringskassans anställda. Många av dessa hittar man här på min blogg, andra i insändare, egna bloggar, intervjuer och annat. Men det är inte mycket av detta som kommer upp till ytan i vardagen, i vår verksamhet.
Saknas viljan, initiativet och lusten till att kommunicera, förändra och förbättra? Naturligtvis inte.

Svaret är istället att det saknas reella kommunikationsvägar inom verksamheten för att ”alla dessa tusen blommor” skall blomma. Jag har med tiden också blivit helt övertygad om att Försäkringskassans ledning inte är intresserad av denna klokskap. Ett koncept på ny organisation har tagits fram (notera; utan något som helst inflytande från de anställda), och nu skall det genomföras, kosta vad det kosta vill. Några lik i lasten spelar mindre roll…..

Man blir lite trött på dessa ständiga ”läpparnas bekännelse” från ledningens sida. Hur var det nu, skulle inte Curt Malmborg starta en blogg/chatt där han skulle kommunicera med oss anställda? Inte vet jag om intresset svalnade, för någon sådan blogg har jag inte sett till. Tekniskt kan det ju knappast vara några problem, IT-resurser har vi väl så det räcker? Och den särskilda satsningen på arbetsmiljön med paketinsatser från maj till september? En månad kvar och hittills inte ett ljud!

Kommunikationen inom organisationen är obefintlig, alla budskap skall gå åt ett håll, nämligen NEDÅT! Det är som i en församling där G u D:s budskap skall förkunnas, och någon annan sanning står ej till buds. För säkerhets skull med Försäkringskassans egen lilla ”bibel”, ett stramt och tydligt talarmanus som inte tillåter några utsvävningar. Skulle man drista sig till att fråga eller fundera över något blir svaret: Vet inte, ”Programmet” har bestämt så”! Jag undrar: Vem fan är ”Programmet”?

Rent organisatoriskt håller vi annars på att sätta nya rekord i brist på myndighetsservice. SJ toppade ju länge ligan med sina ”tre förbättringar på hundra år”. 24-timmarsmyndigheten börjar snart få en ny innebörd. För många av oss anställda som inte längre anförtros uppdraget att PRATA med dom försäkrade handlar det snarare om 24 timmars otillgänglighet. Och kontakten med andra myndigheter skall vi inte tala om. Vilken katastrof! Påminner om färdtjänsten i Östergötland, där man blir kopplad till en telefonväxel i Moldavien. Gäller inte ”korta vägen” i kontakterna mellan olika myndigheter? Enkelt, snabbt och rätt var visst devisen, men även den börjar bli gammal och sliten. Till och med telefonin var på väg mot 24 timmars väntetid, men det har ju vänt nu, gudskelov. 4 minuter, det är bra, mycket bra!

Jag uppmärksammade också häromdagen att ohälsotalet går ner. OM det beror på att människor har blivit friskare så är det gott så. Men jag noterar också att det arbete som lagts ner i organisationen för att uppnå detta företrädesvis ligger på lokal nivå, nära de försäkrade och med närhet till våra samarbetspartners! Sensmoral?

Vilken jävla ynkedom!

Så, nu får det vara nog. Vid sidan av alla fantastiska och breda åsikter som framförs på bloggen kommer det en hel del skit. Tyvärr har jag inte tid att sitta och rensa bort sånt skräp, men vill inte heller sprida vilken dynga som helst via min blogg. Hädanefter får det bli så att de inlägg som skall publiceras kommer att gå via mitt cencurfilter.

Personligen tycker jag att det väldigt tråkigt att vi inte slipper ifrån idioter som bara är ute efter att förstöra för andra, men så är det i det svenska samhället….

Hoppas på förståelse för denna åtgärd, och att du som verkligen är intresserad av att läsa och delta i bloggen fortsätter med det!

Skillnad på folk och fä?

Det är i sanning märkligt. Jag, en liten kugge i maskineriet, ondgör mig över brister i socialförsäkringsadministrationen. Jag dristar mig till att skylla på inkompetens ledning, illa genomtänkt organisationsstruktur och taskig tajming. Jag ”råkar” också koppla detta till hur försäkringen hanteras och uppfattas av alla dom som av en eller annan anledning är brukare av våra tjänster. Lyfter man blicken utanför våra gråa betongväggar, spetsar öronen och använder alla sina sinnen kan man upptäcka att jag inte är ensam. Vid det här laget har tusentals insändare, bloggare, debattörer, ledarsidor och vanliga försäkrade samstämmigt utropat: Vad fan håller Försäkringskassan på med?

Eftersom det finns så många andra som fokuserar på den enskilde människan, på försäkringens innehåll och människors rätt till en fungerade offentlig myndighet har jag valt att istället fokusera på den interna verksamheten. I brist på intern kommunikation, möjligheter till reellt inflytande och dräglig arbetssituation startade jag denna blogg. Inte i första hand för att skapa någon ”missnöjesvåg” bland kassans anställda . Nej, syftet var väl en lite naiv tro på att kan man inte göra sig hörd på det ena sättet så får man prova det andra.

Nu beskylls jag för att med ljus och lykta leta efter fel och brister att kritisera. För att konstant nagelfara Tok-Fia och slakta allt som kommer i min väg. Sanningen är den att jag nagelfar FIA, den ENDA kommunikationskanal som f n finns, för att försöka förstå, försöka hitta svaren på alla frågor. Tyvärr lyser dom med sin frånvaro. Ibland hittar man däremot en och annan ljuspunkt i reklamblaskan DS (Din Socialförsäkring). Mellan alla annonser för olika rehabiliteringsaktörer och käcka klyschor från Curt Malmborg hittar man ibland fakta som kan belysa och skapa förståelse för den eklutsvandring vi är inne i.

Men nu börjar jag undra om det är värt besväret. Någon dialog med Försäkringskassans ledning blir det inte tal om. Tvärtom, ledningen fortsätter att tiga som muren. Och på AP-träffen gör man sig inte besvär med att diskutera något som inte finns i manuset. Det kan man ju möjligen stå ut med. Men när även ”kamrater” inom kassavärlden rapar refränger i kör med arbetsgivaren, typ :”Snälla säg upp dig!”, då kan man bli betänksam.

Det är ingen konst att ta gratispoäng. Det nyttjar inte heller något till, inte ens som självändamål. Jag finner det dock märkligt att de stora grabbarna nästan kan slå knut på sig själva i konsten att göra just detta, plocka poäng på nonsensgrejer utan att någon reagerar.
Det är återigen Curt Malmborg, vår högste chef, som utmärker sig. Först en debattartikel i Göteborgs-Posten tillsammans med Erik Åsbrink. Ett konstruktivt inlägg, vill jag betona, om att socialförsäkringen i sin nuvarande form har överlevt sig själv, behöver ses över och förnyas. Det kan vi alla, som genom åren sett lappverket, verkligen skriva under på!

Men sen då? Tillbaka i verkligheten, med alla ärendebalanser och missnöjda försäkrade. Jo, vi skall lösa alla problem med TILLFÄLLIGA EXTRA-INSATSER! Innan årsskiftet skall allting vara i balans. Personligen tycker jag att statistiken talar ett annat språk, se t ex bara på telefonstatistiken från förra veckan. Några två minuters väntetid handlar det inte om.
Men hur var det nu med gratispoängen?
Citat från FIA:
” Samtidigt hoppas Curt Malmborg att politiker och opinionsbildare bidrar till en ökad samsyn kring sjukförsäkringen. – Reglerna uppfattas som hårda och krångliga och ilskan och besvikelsen fick till stor del våra medarbetare ta emot. Så kan vi inte ha det i längden, säger han.” Vidare; Det är alltså inte särskilt konstigt att allt inte fungerar helt perfekt, säger Curt Malmborg.”

Nej, så kan vi inte ha det i längden. Problemet är väl bara att de hårda och krångliga reglerna inte är något som ligger inom kassans beslutssfär. Är dessutom förändringar av dessa regler beroende av en allmän översyn av socialförsäkringen lär vi få vänta 5-10 år till…….
Men vän av ordning ställer sig frågan: Tillhör inte Curt Malmborg själv den skara av opinionsbildare och ledare som kan påverka och förändra?
Dessutom: Det är ganska stor spännvidd mellan att inte fungera helt perfekt till att inte fungera alls!

Nu till något helt annat.
Senaste veckan, framförallt under helgen, har bloggen bombarderats med inlägg som tyvärr måste falla för censuren. Det handlar om porr-inslag, uppläggning av HELA tidningen DS, diverse script som ej går att läsa mm, mm. Med andra ord, inlägg som över huvud taget inte har med debatten på den här bloggen att göra. Det finns bara ett syfte med sådant och det är att försöka kvadda bloggen eller få den stoppad . Tråkigt, men demokratins dödgrävare finns väl överallt, jag hoppas bara och tror att detta inte är något som kassans anställda sysslar med.
Vi gör nu ett nytt försök att hålla bloggen öppen, men fortsätter dessa trakasserier blir det tvunget att jag granskar alla inlägg före publicering. Det tycker jag själv skulle vara mycket begränsande, när vi nu i övrigt lyckats ventilera både det ena och det andra!

Om det där med äpplen och päron - igen!

Jag följer nogsamt de kommentarer som lämnas på den här bloggen, även om jag inte alltid väljer att kommentera dem själv. Ibland rycker det emellertid så pass i fingrarna att jag inte kan låta bli. Som nu, när debatten om min och andras arbetsmiljö på kassan minsann skall nagelfaras och jämföras med vilket helvete det uppenbarligen är att arbeta inom den privata sektorn.

Utomstående må ju tycka vad dom vill om den arbetslivserfarenhet som de kassa-anställda företräder, men nå´n måtta får det väl ändå vara! Den som tror att huvuddelen av kassans personal är runt 60 år, har arbetat ca 40 år i verksamheten och började direkt efter realskolan är ute och cyklar. Det är tvärtom så, att många av kassans anställda har yrkeslivserfarenheter som sträcker sig över allt från tungt industriarbete till kvalificerat utredningsarbete inom privata tjänstesektorn. Detta gäller även för mig. Jag har arbetat många år inom verkstadsindustrin med tungt maskinarbete innan jag valde att ägna min arbetskraft åt Försäkringskassan. Och en sak är säker; Det finns lika många uppfattningar om vad som är bra eller dåligt som det finns arbetstagare!

Visst, man kan ju alltid ”tävla” om vem som har det skitigast, tyngst eller för den delen sämst lön. Man kan ju till och med jämföra med färgning av jeanstyg i Indien, kaffeplockning i Columbia, stenkolsbrytning i Kina, eller lite mer jordnära för oss, sjuksköterskornas situation inom landstingen. Sådana jämförelser blir dock inte så intressanta. Risken är ju att man alltid säger att det alltid finns dom som har det värre. Och vad hjälper det mig? ”Du skall inte komma här och snacka om spik i foten”! Grejen är väl att ALLA kan få det bättre.

Eller tycker vi att alla skall ha det lika dåligt? Det är väl snarare så att vi i välfärdsstaten har flyttat fram positionerna lite i taget, även när det gäller arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Då har knappast de skitigaste och sämst betalda jobben helt plötsligt blivit de renaste och mest välbetalda. Utvecklingen sker på en glidande skala och arbetsplatser som inte klarar av detta konkurreras på sikt ut genom att till slut alla vägrar att jobba i en alltför dålig miljö.

Den här utvecklingen risker också Försäkringskassan att utsättas för. Den framtida bristen på arbetskraft innebär att konkurrensen blir stenhård när det gäller att visa upp bra arbetsmiljö, hyfsad löneutveckling och stimulerande arbetsuppgifter. När man står där med skägget i brevlådan duger det inte med att säga: Men vi har ju i alla fall gratis kaffe!”.

Och till den som tror att det bara är att komma att ta över efter oss ”gnällspikar” vill jag bara säga: Visst, kom hit och konkurrera om du kan!

Att segla på ett moln.........

Det blåser ordenligt runtom i Sverige. Detta gäller framförallt rent meteorologiskt med annalkande höststormar och tunga moln. Men det blåser också ordenligt runt socialförsäkringsadministrationen. Runt omkring oss ser vi i stort sett enbart mörka moln i form av bristande kundservice och intern upplösning. Vi vet alla varför, förlåt, nästan alla vet varför.

Någonstans däruppe i hiearkin seglar vissa fortfarande omkring på ett fluffigt vitt duntäcke, helt ovetande om att de faktiskt inte längre seglar i medvind. Kanske är det ren reflex eller självbevarelsedrift som gör att seglatsen fortsätter trots denna vindkantring.

Att segla i motvind går alldeles utmärkt, men till skillnad från medvind kräver det att färdriktningen ändras ett otal gånger för att nå det tilltänkta målet. Med andra ord, en ganska krävande insats för alla inblandade. Men det vet vi ju alla, förlåt, nästan alla.

Tyvärr kommer det inte att sluta blåsa. Flera varningar om vindar av orkanstyrka har utfärdats och fler kommer framöver. De svarta molnen tornar upp sig mer och mer, täcker snart hela himlen och förmörkar allas vår vardag.

Och vad händer med det vita fluffiga molnet? Jo, i sinom tid mörknar även det, sprängfyllt av omvandlad energi. Det faller ned och det gör även den som dristat sig till att sitta kvar. Men det visste vi ju alla, förlåt, nästan alla.

Är censur rätt recept för en attraktiv arbetsplats?

Av och till får jag indikationer på att denna blogg klassificerats som olämplig läsning för kassans anställda. Ibland kommer det upp en varning på skärmen om att den inte är förenlig med kassans internetpolicy. Det vore intressant att veta på vilka kriterier detta "filter" fungerar.

Jag roade mig i morse ( naturligvis FÖRE ordinarie arbetstid) med att söka efter lite svenska bloggträffar via olika sökmotorer med sökordet "Försäkringskassan". På Passagen hittade jag 652 olika bloggar där kassan omnämns. På Google hela 11 483 träffar, där flertalet hänvisar till olika nyhetsmedia, men även ett stort antal privata bloggar. Även Aftonbladet har egen bloggsida, där man kan hitta vidare till ett otal privata bloggar som tycker något om kassan.

Det intressanta i mitt fortsatta klickande är att vissa bloggar öppnar sig som på beställning, medan andra fastnar i censurens nät. Då kommer snabbt övervakarens pekpinne med frågan: Vet du vad du håller på med? Fortsätt om du törs!

Flertalet av de bloggar jag nämnt ovan delar INTE ut någon dagens ros till Försäkringskassan. Tvärtom, vissa spyr galla över det mesta som rör kassan. Ändå finns de där, tillåtna för oss anställda att indoktrineras av. Men försöker du t ex gå in på Marcus Birros blogg, då är det tvärstopp! Men där är det ju allmänt känt att hans och Curtans relation inte är den bästa....

Vad är detta? Är det som jag tror, ett taskigt inställt filter som fastnar på vissa, förvalda ord eller uttryck? Eller, Gud förbjude i dessa FRA-tider, sitter verkligen någon IT-människa och kontrollerar detta, och i sin egenskap av allsmäktig beslutsfattare avgör vad som är tillåtet och inte???

Jag förundras fortfarande över varför det inte förs någon dialog inom verksamheten. Varken jag eller ni andra som nyttjar denna blogg är i längden betjänta av att vara hänvisade till detta forum för att få ge uttryck för vårt missnöje med sakernas ordning. Men vad möts vi av? Cencur? Selektiv information? Indoktrinering? Förmyndarmentalitet? Välj själv vilket epitet du vill använda!

Med påtryckningar från HELA VÄRLDEN tvingas Kina succesivt öppna upp landet mer och mer, inte minst nu inför OS. Det påstås till och med att Internet kommer att vara en öppen, ocensurerad informationskälla, åtminstone så länge OS pågår. Då ter det sig lite märkligt om Försäkringskassan Sverige, i nådens år 2008, väljer att gå i motsatt riktning!

Inte står väl SFA för Sammanhållen Fascistisk Attitydpåverkan?

Fortsatt ökad image………

”Försäkringskassan ber om ursäkt. Försäkringskassans prognos om utförsäkring 100 % fel.
20 000 väntas stå utan sjukförsäkring. Väntetid i minst tio veckor på föräldrapenning. Sex månaders väntetid för att bli inskriven i Försäkringskassan. Krisplan för BTP. Oerhört ansträngt läge i organisationen.”
Detta är bara några av rubrikerna de senaste veckorna.

Den flygande holländaren seglar vidare. För var dag som går kan man både internt och extern läsa om konsekvenser av Försäkringskassans brist på kompetent ledning. Både här och där kan man också läsa om allvarligheten i att den interna arbetssituationen på kassan även får genomslag i kundbemötande och ärendehantering. Många försäkrade börjar nu tvivla på att det kommer att få sin ersättning i rimligt tid. Dagligen fylls massmedia av gripande, tragiska och skrämmande beskrivningar av att människor ställs utan ekonomisk försörjning på grund av Försäkringskassan. Hur länge skall detta spektakel få fortgå?

Fortfarande, trots att hela organisationen håller på att rämna, tvingas ansvaret ner på linjenivå till mellanchefer och handläggare. Var finns Försäkringskassans ledning? Varför hörs ingenting internt i organisationen? Är abdikationen redan ett faktum? Har de redan lämnat landet?

Det är svårt att fokusera på den interna kalabaliken när socialförsäkringen i allmänhet och Försäkringskassan i synnerhet får klä skott för resursbrister och illa genomtänkta organisationslösningar. I perspektivet av att människor far illa av det ihåliga välfärdssystemet kan man tycka att våra interna arbetsmiljöproblem tar onödig plats på agendan. Jovisst, men då skall man komma ihåg att saker och ting hänger ihop. Det är ju först nu vi ser konsekvenserna av de snabba förändringarna i vår organisation. Det är ju först nu allmänheten blir lidande av våra kompetensförluster i form av personal som slutat och en allmän resursbrist i stort sett över alla ärendeslag. Det är också först nu som vi ser hur oerhört tungstyrd denna koloss på lerfötter har blivit. Storskalighet i all ära, men nog skall man väl som försäkrad och samhällsmedborgare kunna komma fram till en offentlig myndighet och även kunna förvänta sig åtminstone någon service?

I skenet av det som händer ter sig ledningens åtgärder rent panikartade. Och det är märkligt tyst när det gäller ledningsansvaret. Rimligen måste någon, förslagsvis CURT MALMBORG, ta sitt ansvar och tacka för sig. Ett så kapitalt misslyckat förändringsarbete kan väl knappast få passera oberört ens i den liberalaste av världar? Det börjar bli svårt, mycket svårt att hålla sig ifrån alla konspirationsteorier, men f-n vet om det inte finns en mening bakom detta….

I övrigt kan man bara bocka och buga för det genomslag den här bloggen fått. Med tanke på alla som besökt den och alla de synpunkter som kommit fram vore det väl konstigt om det inte händer nåt även från arbetsgivarhåll. Och då menar jag ju inte sådana barnsliga åtgärder som skett hittills, kolerisk tystnad, allmänt vegeterande och nu sist; blockering av denna blogg på intra-nätet. Mer om detta i nästa inlägg!

En struts är en struts är en struts.....

Har just återigen kollat in om kanalerna fortfarande är öppna. Här är det inga problem att komma in på bloggen, inga invändningar från censurbyrån. Det verkar lite märkligt om det är så att det bara i vissa delar av landet kommer upp en spärr för denna sida? Jag har inte uppfattat att detta är något som den lokala ledningen kan bestämma/göra något åt.

OM det är så att vissa lokala ledningar har bestämt sig för att blockera den här bloggen blir jag mycket betänksam, inte minst med tanke på rätten till det fria ordet, och framförallt, vilket oerhört översitteri och förmyndarskap det i så fall speglar gentemot oss anställda? Dessutom, hur ställer det sig i förhållande till alla andra 280 000 tusen bloggar som vi anställda fortfarande når via t ex Passagen, Aftonbladet, Google mm? Jag är ju inte den enda som har negativa synpunkter på Försäkringskassan. Och på vilket sätt har just min blogg råkat falla inom censurens ramar och fastna i kassans internetpolicy? Fan vet.

Vad jag däremot vet, precis som någon kommenterade nyligen, är att detta är på väg att bli en maktfaktor. Med tanke på att det är så många som läser bloggen och i huvudsak delar min kritik måste arbetsgivaren snart ta tag i detta och åtminstone försöka skapa vettiga kommunikationsvägar mellan ledning och oss anställda. Och det är ju klart att detta är jobbigt, visst, men man kan inte stoppa en sådan massiv kritik med cencur.

OM det är så att det är just denna rädsla som gör att censurens kvarnar börjat mala, framstår det som ett rent pinsamt misslyckande för den elle de ledningar som tar ett sådant beslut. Med tanke på att flertalet anställda har tillgång till bloggen i alla fall via hemmet eller annat blir effekten av ett sådant beslut minimal. Effekten i form av förlorat anseende blir däremot irreparabel.

Strutsar är i huvudsak kända för två saker, förutom sin snabbhet och stora ägg; Det är sant att de stoppar huvudet i sanden när de blir rädda. De tillhör också de däggdjur som i förhållande till sin vikt och storlek har minst hjärna.....men så illa ställt är det väl inte hos oss?

Insikt eller åsikt?

Börjar detta inlägg med att ta upp en kastad handske. Varför då?
Jo, för att återigen beskriva vad, hur och varför jag har min bild av kassavärlden.
Självklart skall den som trivs inom verksamheten fortsätta att göra det, även om jag inte riktigt förstår varför. Jag missunnar ingen detta, men tar mig ändå friheten att raljera över detta faktum om jag känner för det.

Vän av ordning efterlyser en balanserad syn på tillvaron, gärna i exempelform och med någon eller några bilder av verksamheten ur positiv synvinkel. Jag har funderat hela morgonen, verkligen ansträngt mig för att hitta några positiva förtecken. Det var ingen lätt utmaning, och det här är vad jag kommit fram till så här långt:

Organisationen
För oss som arbetat inom kassan de senaste tio åren har jag svårt att se att den nya organisationen har några som helst fördelar. Ur samhällssynpunkt borde den väl åtminstone uppfylla två grundläggande krav, nämligen kostnadseffektivitet och god service till medborgarna. När det gäller den första punkten finns idag inte någon kalkyl som beskriver några minskade kostnader, tvärtom. Det finns heller inte någon rimlig tidpunkt då verksamheten kan tänkas ge ”break-even”, d v s vara kostnadsneutralt gentemot tidigare organisation. När det gäller servicen till medborgarna är vidare kommentarer överflödiga, det suger.

Vad var då det grundläggande orsaken till förstatligandet och storskale-driften?
Jo, bakgrunden var ju det svaga tillsynsmandat som fanns hos forna RFV. Genom årens lopp har ju RFV många gånger tagit kassorna i nackskinnet, utan godtagbart resultat. Konstruktionen med självständiga kassor och en svag tillsynsmyndighet visade sig vara ohållbart i längden. Men det hade man ju kunnat lösa på annat sätt, t e x med tydligare mandat för RFV. Men hela den statliga offentliga sektorn genomgår samma eklut. Se på Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten, Kronofogden. Det bottnar i någon politisk idé om centralisering. Den historiska pendeln svänger i sinom tid tillbaka, och då är det decentralisering och närhet till människor som gäller igen, tro mig.

Vad har då detta gett oss anställda för positiva fördelar? Jo, både IT-stöd och HR-support på behörigt avstånd från verksamheten, möjlighet till utökade kostnader för resor till och från arbetet, kompetensförluster i form av förlorad personal, en arbetsbelastning som trotsar allt tidigare, ett kompetensutvecklingssystem som inte fungerar och en ledning med så bra helikoptersyn att dom inte ens ser landningsplattan!

Personalpolitiken
Försäkringskassan har väl aldrig varit någon föregångare på det personalpolitiska området, utom i EN sak, nämligen möjligheten till flexibel arbetstid. Numera är det dock så vedertaget och allmänt att man inte kan vinna några poäng på det heller. Länge leddes vi anställda in i tron att vi var värda något, ”personalen är vår största resurs”. När det gällde att beskriva de kompetenskrav som gällde för att överhuvudtaget kunna arbeta i den framtida kassan jämställdes vi alla med välutbildade, nyrekryterade akademiker, utom i ett hänseende. Det var nämligen inte värt något i lönekuvertet. Och vad hände? Som i ett trollslag måste man idag vara högskoleutbildad för att sköta det socialförsäkringssystem som låg- och mellanutbildad personal skött alldeles utmärkt i årtionden! Och detta utan att nämnvärt förändra regelverk eller arbetsinnehåll! Vilket smart sätt att hålla nere lönebildningen, även för de som kostat på sig en akademisk utbildning.

Och idag? Omplaceringar står som spön i backen, nya arbetsuppgifter och nya arbetsplatser. Och helt plötsligt förväntas man kunna HELA verksamheten, men fackas in i snäva yrkesroller med vattentäta skott emellan, och har man tur kan man få avgång med pensionsersättning, men bara om man inte ”råkar” platsa på någon för tillfället tom arbetsstol.

Lönepolitiken
Detta ämnesområde är så stort och omfattande att det egentligen förtjänar både ett och flera blogginlägg. Eftersom jag varit med några år har jag sett vårt fantastiska fjäsklönesystem växa fram. Jag har inget emot personliga löner, tvärtom kan det och bör vara en av många drivkrafter i en organisation. Men det kräver TYDLIGHET , ACCEPTANS och ett visst mått av KONTINUITET.

Tyvärr saknas idag dessa incitament för en bra lönevärdering. Trots att parterna på kassaområdet ältat detta de senaste tio åren har vi ännu inte kommit fram till en lönevärdering värd namnet. Dessutom ändras ju kriterierna år från år, så man får fanimej slå knut på sig själv för att vara till lags. Idag används lönevärderingen mer som ett bestraffningssystem än ett belöningssystem Personligen är jag oerhört betänksam över att vår arbetsgivare ännu inte förstått vilken potential som ligger i en väl genomtänkt och förankrad lönepolitik. Men när hela beslutskedjan består av roffare och egenintressen blir det ju svårt….

Arbetsmiljön
När jag började på kassan berättades för mig att det på åttiotalet drevs krav på maximalt två timmars bildskärmsarbete per dag. Nej, det är inget skämt. Seriös forskning bl a via Arbetsmiljöinstitutet , hade visat på att mer tid än så framför en dataskärm gav negativa effekter både när det gäller syn och stressfaktorer och i förlängningen ökad risk för belastningsskador, förslitning och hjärt- och kärlsjukdomar.

Och vad hände? Jo, genom någon slags evolutionistisk samverkan mellan IT-utveckling, effektivitetskrav och ”rädda regnskogen-projekt”, blev vi människor plötsligt STÅLMANNEN! Nu finns inga begränsningar, arbeta både åtta och tio och tolv timmar framför dumburken, gärna kvällar och helger också! Och för att ytterligare belysa att arbetsmiljöforskning bara är skit så lade man ner Arbetsmiljöinstitutet. Forskning skall bedrivas av intressenterna på marknaden, då blir resultatet bäst……..men för vem?

Många andra delar av arbetsmiljön är relaterade till lagstiftning och kollektivavtal. Man kan ju lätt bibringas uppfattningen att t ex regler om arbetstid, semester, skyddsfrågor mm är något som arbetsgivaren gett oss av ren välvilja. Bullshit! De är resultat av förhandlingar och intecknat löneutrymme, precis som på arbetsmarknaden i övrigt! Och varenda år, vid varenda ny avtalsperiod vill arbetsgivaren nagga dessa villkor i kanten.

Det finns trots allt även positiva saker att säga om arbetsmiljön, och det gäller ARBETSKAMRATERNA. Det är du och jag och alla andra som tillsammans, i medgång och motgång, lätta dagar och tunga dagar, på jobbet och även ibland privat, får livet att bli uthärdligt. Men den förtjänsten kan man ju knappast tillskriva arbetsgivaren. Däremot har även arbetsgivaren förstått kraften i detta faktum. Men tyvärr klingar budskapet ”Vi måste hålla ihop” lite väl ihåligt när det kommer från det hållet och i denna situation.


Information/Kommunikation
Det finns en särskild anledning till att jag raljerar och ondgör mig över vårt intra-nät, av mig benämnt Tok -Fia. För mig är ett grundläggande krav på ett internt informationssystem att det skall var en vuxen-vuxen-relation. Jag vill inte bli behandlad som en idiot, som får ta del av selekterad och i viss mån censurerad information. Kommer ni ihåg klagomuren som fanns på Fia för några år sedan? Varför försvann den? Jo, för det började bli obekvämt med alla missanpassade, gnälliga och ovetande kassanställda som plötsligt likt en lämmelvandring började vädra sina åsikter offentligt. Vad har vi nu istället? Bilder på flinande kassanställda som tycker livet är så ”späääännande”! Var hörs och syns dom kritiska rösterna i organisationen.? Jo på AP-träffarna. Där kan vi alla sitta i vår egen ankdamm och tycka till om livets väsentligheter. Men bara om det som rör något som finns inom två meters omkrets. I övrigt är vi mer eller mindre ombedda att hålla käften.


Ja, insikt eller åsikt, döm själv, och är det fortfarande någon som undrar varför bloggen existerar?

Oj, vilket liv det blev!

Äntligen börjar det bli lite liv i luckan. Av antalet kommentarer att döma på föregående inlägg har jag förstått att det finns många, många som delar min uppfattning om Försäkringskassan i allmänhet och dess ledning i synnerhet. Intressant är det också att det faktiskt finns anställda som trivs med tillvaron, ja till och med sitter nöjda. Det är bra, fortsätt med det. Tids nog ramlar väl polletten ner där också.

När det gäller bloggens fortsatta framlevnad så vill jag bara meddela; JAG kommer att förbli anonym, lika anonym som den som vill ”locka ut mig ur skuggan”. Varför den personen är anonym är dock en gåta, med den inställningen borde det väl vara en riktig påläggskalv både i karriären och i lönehänseende. Så, du ”anonyme” kliv fram ur skuggorna själv.

Nej, jag har ingen facklig bakgrund, inget annat än ett traditionellt medlemskap. Och ja, det blir en massa gnäll och pessimism på dom här sidorna, och det var precis det som var meningen. Jag skrev redan i första blogginlägget att avsikten med denna blogg är att förmedla MIN syn på tillvaron inom kassavärlden. Av alla kommentarer att döma delas denna syn av många inom kassan. Antalet besökare på bloggen ökar stadigt, nu senast med över 3 000 besök på en vecka! Jag vet inte vad allt detta säger dig som är nöjd med din tillvaro inom verksamheten. Mig säger det att nånting är sjukt, mycket sjukt. Och jag kan lova att det är inte vi som är sjuka, detta är bara ett symptom bland många andra om att Försäkringskassan håller på att gå överstyr. Men starta en egen blogg, vetjag, där alla som har kvar sina illusioner om den attraktiva arbetsplatsen kan göra sig hörda!

Sen hjälper det nog föga om Curtan och Majvor läser bloggen eller inte. Personligen tror jag inte att de gör det. Dessutom har dom inget annat val än att löpa linan ut. Det vore däremot bra om dom läste. Inte minst som motvikt till all likriktad och positiv information som förmedlas uppåt i organisationen. Det skulle ju vara synd om dom kom till vägs ände utan att ha sett varningsskyltarna….

Senaste veckan har det hänt en del, men det som överskuggar allt är naturligtvis fadäsen med ”misstolkningen” av det nya regelverket runt sjukskrivningarna. Sånt får bara inte hända! Många är dom personliga handläggare som velat sjunka genom jorden för att slippa stoltsera med sitt namn i detta sammanhang. En offentlig ursäkt, riktad till all personal, är det minsta man kan begära av kassans ledning. Nån som ha hört eller sett någon?

Nu börjar det verkligen bli spännande!
Tjaba!

Så länge skutan kan gå……

Ja, tänk att gamla slagdängor kan bli som nya bara årtiondena får rulla på!
Skämt åsido, ledningen fortsätter att utmärka sig. Tok-Fia är snart ett bättre alternativ för förnöjelse än vilka doku-såpor som helst. Passar ju bra nu på sommaren, då det enbart är repriser som gäller. Det gäller dock inte Tok-Fia där man i princip varje dag får ta del av nya flagranta bevis på att Försäkringskassan saknar kompetent ledning.

Den här gången är det sluss-vakten Ritter som vaknat till liv, dock inte förrän skutan är halvvägs på väg in i ett isberg. Återigen är det ärendeslagen FP och TFP som är på tapeten. Återigen har verkligheten uppenbarat sig för en av våra kära ledare. Det saknas folk, dom har nämligen tagit sig friheten att ta semester! Vad göra?

Bli en hjälte du också! Skippa en eller två av dina sedan länge efterlängtade och planerade semesterveckor. Det kan nämligen ge guld, säger Ritter på Tok-Fia. Att guldet ifråga inte är mer än s k katt-guld har undertecknad tagit reda på, det handlar nämligen enbart om kompensation motsvarande kvalificerad övertid. Där kan man verkligen tala om att guldet blev till sand!

För min del får inte ens det senaste utfallet från Riksbanken mig att anta ett dylikt erbjudande. Men alla ni andra? ALLA ni som inte redan är slutkörda, överkörda eller för den delen hemkörda. Ta chansen, bli en hjälte!

Den här gången lär väl inte ens de vanliga rövslickarna runt fru kanalchef kunna trolla med knäna………..

”Det började med en skakning på nedre däck,
Man hade sagt oss att detta var världens
modernaste osänkbara skepp”………..

Omvänd Westerberg-effekt?

Hörde en rolig grej på nyheterna i morse. Det handlade om USA och deras tradition att döpa platser och städer efter gamla presidenter, t ex John F Kennedy-flygplatsen, staden Washington mm. När nu George W Bush skall avgå arbetar starka krafter för att uppkalla ett avloppsreningsverk efter honom…..

Curtan har ju redan tidigare påpasslig fått sitt nya residens uppkallat efter sig. Det har ju hetat Uggleborg i alla tider……..


Det påminner mig om ett fenomen i vår egen sfär, nämligen den s k Westerberg-effekten. Med Bengt Westerberg som karismatisk ledare lyckades ju Folkpartiet nästan fördubbla sin väljarandel under sent 80-tal/tidigt 90-tal.

Hos oss inom kassan kan vi nu skåda resultatet av en annan, inte lika munter effekt. Den kallas Isaksson-effekten, uppkallad efter en inte helt okänd ”medarbetare”. Med sina erfarenheter , bl a från nedmonteringen av Posten, har hon ju lyckats slå sönder även vår verksamhet.
Eller som Winnie Church Hill uttrycker det:

”Aldrig har så få lyckats förstöra så mycket för så många”

Resultatet?
Ja, ni vet ju redan. Koncentration av ärendehandläggning som endast gett effekten att kassans anställda tillbringar mer tid på väg till eller från jobbet. Kompetensförluster som är mer eller mindre omöjliga att ersätta. Nya direktiv varje vecka med ändrade förutsättningar. Det som var alldeles omöjligt igår går alldeles utmärkt idag. Och framförallt: Ett gigantiskt avstånd mellan oss jordnära plattfötter inom verksamheten och GuD, förlåt, GD skall det vara.

Är det förresten någon som sett till Curtans chatt? Man väntar med spänning på resultatet. Jag noterade i en kommentar härförliden att många anställda inte vågar läsa den här bloggen på jobbet, än mindre lämna några kommentarer. Det är synd, för ett av mina huvudsyften med att starta denna blogg har ju varit att visa på det utbredda missnöje som råder inom verksamheten. Och en sak är säker; att LÄSA bloggen är oförviltigt, det finns ingen chef i världen som kan straffa en för det. Visserligen loggas varenda knapptryckning man gör i systemet, men några efterforskningar görs inte, såvida man inte har gjort eller misstänks för några oegentligheter. Och dom möjligheterna har väl täppts till vid det här laget?

Jag vet dessutom genom säker källa att Curtan redan har fått länken till denna blogg. Kan han läsa den så kan även du! Så läs på i godan ro, i sinom tid lär väl IT-folket spärra möjligheterna att nå ut på nätet överhuvudtaget.
Ha det!

HAR solen fläckar, eller????????

Ibland kan man undra om hjärnan förmår bearbeta de intryck som förmedlas via ögon och öron. Under senaste kvartalet har alltfler röster höjts om det oroande arbetsmiljöläget inom Försäkringskassan. Många anställda, facken och till viss del även linjechefer har vittnat om bristen på inflytande, bristande resurser och ett allmänt tillstånd av kaos. Detta har mötts av likgiltighet, nonchalans och en total brist på engagemang från kassans ledning. Efter diverse påtryckningar lyckades man i alla fall uppbåda så mycket intresse för frågan att man bestämde att ett nytt dialogpaket, det sjuttioelfte i ordningen, skulle tas fram. Ännu en liten pappers-sköld för linjecheferna att huka sig bakom när medarbetarnas ångestladdade irritationssvärd viner genom luften! Resultatet av detta har vi ännu inte sett, trots att det gått ytterligare två månvarv sedan löftet gavs. Men man kan väl anta att det är som vanligt, det handlar inte om dialog, snarare någon konstlad ”pappa-vet-bäst”-monolog och ”gilla läget- eller försvinn”-uppmaning.

Man blir därför både glad och ledsen på samma gång när man på Tok-Fia kan läsa dagens nyhet; ”Sämre resultat i medarbetarundersökningar". Glad i den meningen att det bevisligen är dokumenterat att det är så illa ställt i organisationen som så många tidigare påtalat. Glad åt att denna insikt skulle kunna leda till någon form av förbättring. Glad åt detta kanske kan skapa förutsättningar för en förbättrad dialog i linjeorganisationen, en dialog som inte enbart ställer ut första linjens chefer som en murbräcka mot opportuna medarbetare. Men där tar glädjen snabbt slut.

”Jag tycker ändå att det ser bra ut om man ser till den enorma förändring som nu skett och som accelererat det senaste halvåret, säger HR-direktör Bengt Stjärnsten.”



Jaså, det tycker han, minsann! Vill han kanske påstå att det är omöjligt att förändra en organisation utan att flertalet anställda upplever en försämrad arbetsmiljö? Vill han kanske till och med rättfärdiga detta faktum och anse att det är eftersträvansvärt? Eller exakt vad vill han? Bara hitta en ursäkt till varför läget är som det är? Det är också lite anmärkningsvärt när han säger att vi bör jämföra resultatet med andra organisationer. Återigen denna äpplen-och-päron-mentalitet som präglar bristande retorik! Det är väl självklart att vi skall jämföra med oss själva, hur skall man annars kunna se om något blir bättre eller sämre?


Själv blir jag betydligt mer oroad av resultaten från de båda undersökningar som redovisas på Tok-Fia, visserligen bara i sammanställd form, men ändå. Jag rekommenderar dig att ta del av detta material. Jag tvivlar på att du tar lika lätt på de nedslående siffrorna som Bengt Stjärnsten uppenbarligen gör!


Rent ledsen blir jag när jag tar del av de fantastiska slutsatser som skall bli del av ett åtgärdspaket, varav följande lyser speciellt med sin totala avsaknad av rumsnärvaro:
”Förändringsmätningen visar på behovet av en satsning på enhetscheferna”
Man blir ju mörkrädd! Hela det sammantagna resultatet visar på smärtsamt bristande kommunikation mellan Försäkringskassans ledning och de anställda runt om i landet. Och vad möter man upp med? Ett koncept som skall ge ännu mer radiostyrda marionetter som skall trumma ut budskapet om roller, mål och mätbara resultat.


Kommunikation handlar om att skicka information uppåt och nedåt i organisationen. Det handlar om att lyssna, analysera och värdera. Det handlar om att i bästa medbestämmandeanda förändra, förbättra och utveckla organisationen.


Jag avslutar med att travestera en gammal klassisk komedi:
Se upp för ett blindstyre!

Ha en bra sommar, allt är under kontroll.........

Har återigen ögnat igenom Tok-Fia och nästan fått haksläpp i tangentbordet. Där, mitt på sidan smilar dom upp sig, de s k kanalcheferna. Klämkäckt uttalar de unisont att vi minsann skall klara av sommaren tillsammans. Här finns inga vattentäta skott, alle man till pumparna!

Det är ju fanimej patetiskt. Först slår man sönder en fungerande organisation, där det verkligen inte fanns några vattentäta skott, eftersom all verksamhet fanns i samma hus. Sen sprider man ut handläggningen över hela landet, med påföljd att det helt plötsligt fattas både resurser och kompetens. Redan från start lägger sig balanserna som ett gråtjockt ludd över hela verksamheten. "Programmet" gnetar på, allt måste ju såklart bli bra snart!

Men allt blir inte bra, allt går istället start helt åt helvete! Jag hör medarbetare från telefonkundtjänster och kundmottagningar landet runt som berättar samma sak; människor som sitter och gråter förtvivlat för att de inte fått sitt bostadsbidrag eller bostadstillägg utbetalt på flera månader. Människor som sitter i telefonkö i timmar för att komma fram till handläggare som inte kan svara på ett jävla något. Berättelser om att "programmet" missade vissa läns ärenden vid omorganisationen, ärenden som idag flyter runt i cyperspacet som kallas ÄSCH. Ändlösa letanden efter ärendeakter som ingen vet var de finns, om de fortfarande finns. Ärendesamordning som inte längre existerar, vilket leder till att miljonbelopp betalas ut i onödan. Ändlös intern jakt på stackars personliga handläggare som i princip all sin arbetstid är på resande fot. Skall detta kallas att ha koll på läget?????

Och vad möter vår sk kanalchefer detta totala kaos med? Jo, minskade kontroller och en outtalad begäran om att krisar det sig så får väl dom anställda i vanlig ordning reda upp skiten. Problemet är ju bara att det inte finns några anställda som kan lösa detta. Bristen på personal gör sig gällande i alla led, inom alla ärendeslag. Kanalfolket har dessutom glömt en viktig sak; semesterperioden har faktiskt börjat. Trots att man från ledningens sida gjort stora ingrepp i semesterplaneringen ute i landet, så har faktiskt även kassaanställda redan påbörjat sin lagstadgade ledighet.

Att i detta läge börja prata om "gränsöverskridande" samarbete verkar enbart blicklöst. Det vore väl bättre att erkänna att detta gigantiska experiment har misslyckats, ta sin Mats ur skolan och låta någon/några som har kompetens för det se till att återställa sakernas ordning! Varje gång det drar ihop sig tubbar man lite på denna nya "perfekta" organisation och återgår tillfälligt till gamla banor. Varfördå? Jo, därför att den gamla organisationen var utmejslad genom årtiondens utvecklingsarbete och med hjälp av alla anställdas kompetens och yrksekunskaper faktiskt fungerade. Alla som har det minsta uns vett i huvudet inser att det är dömt att misslyckas med en organisation som växt fram som ett resultat av misslyckad servettvikning vid någon ledningskonferens.

När jag var liten växte jag upp vid en kanal. På den tiden hette det inte kanalchef, utan mer vanligt jordnära slussvakt. Han hade minsann koll på läget, både över och under vattenytan. Han visste precis hur strömmarna gick och hur mycket som vällde in och ut mellan slussportarna. Han hade också föstånd nog att inse att det var dags att pensionera sig när man inte längre orkade med att sköta spelet till slussportarna!

Försäkringskasseanställd = livegen???

I fredags kväll ringde min kompis från landet igen. Som vanligt upprörd efter en vecka i dårhuset, men nu också missnöjd med löneåterkopplingen. Nedanstående som hon berättade för mig överskuggar dock det mesta. Läs och häpna:

En kvinna, drygt 50 år, vi kallar henne Lena, har arbetat nästan 30 år på Försäkringskassan. Hon har arbetat med det mesta, allt från kundtjänst, SGI, BTP, TFP, ÅP, sjukpenning osv. I samband med den nya organisationen inträffade det märkliga, hon fick ingen tjänst. Mycket berodde detta på att hon, liksom flertalet av oss anställda, inte hade lust att börja pendla till annan ort. Hon hamnade så småningom under senvintern på en arbetsuppgift hon inte haft tidigare, nämligen SA (sjuk- och aktivitetsersättning).

Lena, som i alla sina tidigare arbetsuppgifter upplevt i sort sett enbart positiva kundmöten, mötte nu en annan verklighet. Verkligheten av att utreda och bedöma människors rätt till sjukersättning. Naturligtvis med ganska många möten med både psykiskt och fysiskt svaga människor, där avslag på ansökningar tenderar att ta allt större plats i bedömningarna. Nåväl, Lena bet ihop och tänkte att det här löser sig när man blir varm i kläderna. På Lenas arbetsplats var arbetssituationen ganska ansträngd, då flera personer slutat och inte blivit ersatta med andra handläggare. Det gjorde att Lena fick liten eller ingen uppbackning av sina arbetskamrater. Tvärtom, nu såg de chansen att själva få huvudet över vattenytan, och Lena förväntades göra lika mycket och lika bra som en gammal och erfaren handläggare. Även detta skulle väl ha kunnat löst sig med tiden, om det bara hade varit så att Lena av arbetsgivaren fått hjälp med handledning och lämplig introduktion i arbetet. Här visade sig dock Försäkringskassan hantera frågan som så många gånger förr, dvs ingen handledning och ingen introduktion, utan sätt igång och jobba!

Efter två månader med de nya arbetsuppgifterna visste inte Lena någon råd. Hon kände att detta inte passade henne alls, och pratade ett flertal gånger med sin chef om möjligheten att byta till andra arbetsuppgifter. Sådana fanns det ju på kontoret, det visste både Lena och hennes chef. Det blev dock nobben, förmodligen av den enkla anledningen att Lena fyllde det hål som mest behövdes för stunden, och då fick hennes egna önskemål stå tillbaka. Detta sades naturligtvis inte rent ut, den officiella förklaringen heter ju alltid: "Det finns inga pengar."

Slutligen orkade inte Lena Längre. Trots sina 30 år inom verksamheten, trots osäkerheten i att hitta ett nytt arbete och sadla om så sent i livet, sade hon upp sin anställning på kassan. Hon gnetade på som vanligt under uppsägningstiden, avtackades i vederbörlig ordning och gick hem till en verklighet med 9 veckors karens till A-kassan.

Knappt två veckor tog det. Sedan ringde före detta arbetsgivaren Försäkringskassan och ville ha tillbaka Lena. Fast nu endast på halvtid och bara som ett sjukvikariat. Lena vill ju arbeta, och eftersom hon inte heller är miljonär svider det med A-kassakarensen. Alltså började Lena arbeta igen, nu med andra arbetsuppgifter än när hon slutade. Nu fanns det tydligen pengar i kassakistan igen.

Knappt två veckor. Det är den tid som behövs på Försäkringskassan för att omvandla en 30-årig lojal anställning till ett osäkert vikariat. Lena har dessutom inte råd med någon stolthet i frågan. Arbetsgivaren behöver ju bara lyfta luren för att meddela AF att man erbjuder Lena jobb. En felbedömning från Lenas sida så ryker väl A-kassan helt.

Attraktiv arbetsplats kallas det. En arbetsplats där den ekonomiska överblicken inte ens täcker fjorton dagar. En arbetsplats där man hänsynslöst utnyttjas i alla lägen, krävs på fullständig lojalitet men får inget i utbyte. En arbetsplats där introduktion i arbetet saknas, och det gått så långt i nedbrytningen av arbetsmiljön att inte ens arbetskamraterna orkar hjälpa en. Curt Malmborg säger "attraktiv arbetsplats".
Jag säger FY FAN!

Myndighetsutövning med finess

Försäkringskassan är en märklig myndighet. Verka leva helt efter sina egna regler, och det märks verkligen att det saknas en tillsynsmyndighet.

Under senare år har det ägnats mycket tid och kraft att "ensa" verksamheten, dvs att fastställa arbetsmetoder och handläggningsrutiner som en gång för alla gör att handläggningen ser lika ut i hela landet. Ett av honnörsorden, förutom ökad effektivitet, har varit att det skulle leda till ökad rättssäkerhet och vara en garant för likvärdig bedömning av försäkringsärenden var man är bor i landet. Alla anställda har väl inte tyckt att de nya processerna varit bra, men tvingats att acceptera nya arbetssätt. Man blir därför lite mörkrädd när man läser på Tok-Fia att nu skall vi minsann lätta på trycket! På grund av att man runt om i landet inte hinner med ärendebalanserna gör man "tillfälliga" justeringar av handläggningen. Dessa justeringar handlar inte om huruvida handläggare A eller B använder blå eller svart kulspetspenna. De handlar instället om att undvika att genomföra ett antal kvalitetskontroller i mängdärenden. Ett problem som i huvudsak beror på bristande resurser kan alltså av en egensinnig myndighet som Försäkringskassan hanteras genom att man tillfälligt försämrar kvalitén i handläggningen!

Tänk er själva ett scenario från den privata sektorn; Volvo, som av flertalet anses stå för god och stabil kvalitet i sin produktion, upptäcker plötsligt att de fått in beställningar på 4 000 fler personbilar än de planerat för. Vad göra? Jo, man kan ju alltid göra som kassan, montera t ex bara tre stolar i bilarna under en period! Alla inser att det inte går, men för en myndighet utan tillsyn går allt att genomföra.

Alla som behärskar enkel matematik förstår att när det blir produktionstoppar behövs mer folk. Tyvärr har kassans ledning inte ens grundläggande kunskaper i enkel additionslära. Vad värre är, socialminister Husmark-Persson betonar i riksdagdebatt efter riksdagsdebatt att hon har fullt förtroende för kassaledningen. Det kanske också säger en del om hennes kompetens, vad vet jag?

Det finns många exempel genom årens lopp därFörsäkringskassan, för att presentera fina staplar för regeringen, tummat på både det ena och det andra i sin myndighetsutövning. Prioriteringar och nedprioriteringar som skulle få vilken JO som helst att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. En ordentlig granskning vore verkligen på sin plats, och varför dröjer det så förb-t innan den nya tillsynsmyndigheten kommer till stånd?

Ett ytterligare flagrant exempel på kassans självsvåldighet ser man nu efter riksdagsbeslutet om förändringarna i sjukförsäkringen. Alla vet att många människor kommer att komma i kläm i samband med övergången till hårdare regler efter 1 juli. Försäkringskassan hade i samband med remissrundan av förslagen, den goda smaken att påpeka att förändringarna kommer alldeles för snabbt. Detta brydde sig inte alliansen i riksdagen om, de beslutade i alla fall. Då kan man ju tycka att alla, både kreti och pleti, inklusive Försäkringskassan skall acceptera den politiska viljan. Så är icke fallet, från högsta ort går man istället ut med budskapet att nu skall man fort som fan leta reda på vartenda ärende som kan vara aktuellt för utbyte av sjukpenning mot sjukersättning och högprioritera dessa innan de nya reglerna träder ikraft. Det kommer att leda till att ett fåtal människor erhåller lyxen av att vara prioriterade av Försäkringskassans ledning i förhållande till alla de ärenden där man inte hinner fatta beslut innan halvårskskiftet. Är detta god myndighetsutövning? Knappast, och knappast heller i harmoni med intentionerna i Förvaltningslagen. Men Försäkringskassans ledning ångar på, med Husmark-Perssons goda minne!

En grönare Försäkringskassa?

Har återigen gjort en djupdykning på Tok-Fia och fått mig ett gapskratt.
Fast egentligen sätter man skrattet i halsen när man tänker på hur tokigt det kan bli.
Försäkringskassan satsat "grönt", tänker på naturen, men gör en ekologisk kullerbytta.
Nu satsas det hejvilt på miljöbilar, man skall åka med kollektiva färdmedel, och i den mån det går skall vi använda tjänstecykel vid våra förrättningar. Det låter ju fint, men:
Hade det inte varit bättre att gjort rätt från början???????????
Istället för att börja flytta runt anställda i hela Sverige hade man ju kunnat använda det fantastiska, välutvecklade handläggarstödet ÄSCH och flyttat ärenden istället. Visserligen är ju antalet anställda numera minimerat, men ändå måste det vara så att vi numera, både med våra resor till och från jobbet, men framförallt i jobbet, släpper ut mer dynga i naturen än någonsin tidigare. Än mer irriterad blir man när man betänker att vi dessutom skall använda våra surt förvärvade "lönehöjningar" till att bekosta sånt skit!
En grönare Försäkringskassa? Är det möjligt?
Nej, det grönaste just nu inom Försäkringskassan hittar man i ledningshierarkin. Något mer malplacerat, oprofessionellt och oerfaret får man leta efter.

Panik! Panik! Panik!

Hej, det var ett tag sen sist. Beror på något så trivialt som en hårddiskkrasch, men nu är det löst och full fart igen.

Min kompis från landet ringde idag igen, något upprörd. Det verkar som om Försäkringskassans ledning börjar få panik. I elfte timmen, till och med senare än fem i tolv har man insett att det är regelförändringar på gång, stora förändringar. En del kallar de nya reglerna för sjukskrivning och försämrade möjligheter att erhålla sjukersättning för en stor reform. Jag skulle väl ur ett medborgarperspektiv snarare kalla det för en stor katastrof. Som många känner till (eller gör dom inte det?) kommer det inte att bli några nybeviljanden av tidsbegränsade sjukersättningar efter 1 juli 2008. Så är det i alla fall tänkt, även om beslutet ännu inte är taget. Med stramare bedömningsregler lär det väl inte bli så många varaktiga sjukersättningar heller. Alliansens heliga ko, arbetslinjen, skall drivas igenom till varje pris, även om man skall gå över lik.

Nu har Försäkringskassans ledning drabbats av något slags rättvisepatos som tar sig lite lustiga uttryck. Så har man t ex sagt att det skall beviljas så många tidsbegränsade sjukersättningar som möjligt innan halvårsskiftet. Detta för att pågående ersättningsärenden inte skall hamna i ett sämre läge än innan. Detta är ingen nyhet , det har Försäkringkassans ledning vetat om ända sedan före årsskiftet. Det intressanta är hur kassan hanterar denna situation.

I en skrivelse, ställd till samtliga enhetschefer i landet uppmanar nu kassans ledning samtliga enheter till att prestera stordåd. Nu har också ledningskollektivet under Curtan lärt sig att "vi måste hålla ihop". I princip varenda handläggare skall, hör och häpna, fullgöra minst 5 timmars övertid innan midsommar. Var pengarna till dessa övertidstimmar kommer ifrån är det ingen som vet. Tidigare har mantrat som trummats ut varit att det inte finns ett enda korvöre till sådana extravaganser. Vän av ordning undrar nu: Innebär det här att pengarna inte räcker hela året?

Min kompis från landet säger: Först skall man arbeta 5 timmars övertid, 5 timmar som i praktiken inte leder till ett fullständigt ärende från någon handläggare vad gäller sjukersättning. Sen skall man kanske också, som tack för den prestation man utfört, sitta med ett varselbrev i handen framåt jul?????

Jag förstår verkligen hennes indignation. Faktum är att jag delar den fullt ut. Sedan Försäkringskassan gick in den nya kostymen funger ingenting. Långsiktig planering är en term som inte finns. Försäkringskassan har haft hela våren på sig att planera produktion och plocka ut eventuellt behov av övertid. Nu har polletten helt plötsligt trillat ner, och i vanlig ordning skall de sista krafterna sugas ur kassans anställda. Ingen kan väl på fullt allvar tro att det skulle räcka med några sketna 5 timmars övertid för att få kontroll på läget. Det är ju som en flugskit i världsalltet. Men det är ju långt kvar till midsommar.

Det handlar väl snart inte ens om SEMESTER. Fler och fler tvingas använda sina surt förvärvade ledighetsveckor till ren rehabilitering. Men då borde man ju ha rätt till sjukpenning istället, eller hur?
Attraktiv arbetsplats? Jo, pyttsan!

Curt Olsson med Damorkestern?

En kassabekant till mig från landet ringde igår och berättade en hiskelig historia. Personen i fråga är vanligtvis välunderrättad, så jag väljer att tro att det faktiskt är sant. Är det en skröna så får det väl stanna därvid, det vimlar ju av sådana också. Är det sant blir man däremot betänksam.

Hur som haver, enligt min källa har Majvor Isaksson varit ute igen och visat prov på både dåligt omdöme och taskigt ledarskap. Produktionen ligger ju som bekant inte så bra till när det gäller vissa ärendeslag. Om det var BTP, ÅP, TFP eller nå´t annan den här gången spelar mindre roll. Intressant är att Majvor sent en söndagskväll, vid halvtolvtiden, ringer runt i landet till produktionsansvariga chefer och ondgör sig över resultaten. Hon kräver en förklaring och vill "inte höra några ursäkter om att det beror på omorganisationen"! Man blir beklämd. Har någon brunnit inne eller vad? Och vad förväntas resten av landets linjechefer kunna göra åt situationen mer eller mindre i söndagsnatten? Ringa runt till sina 25 uttröttade, glåmiga medarbetare och säga att"nu djävlar, i morgonbitti är det du som sätter igång och jobba så ögonen blöder"?
Detta är inte ledning av en myndighet, det är fascistfasoner under förtäckt begrepp av 24-timmarsmyndighet! Jag har tidigare lanserat begreppet Tok-Fia, men då tänkte jag mer mer i form av vårt intra-nät, men nu kanske detta måste omprövas.

Försöker Majvor överträffa kalabaliken runt Tsunamikatastrofen och dåvarande statssekreteraren Lars Danielsson vid Regeringskansliet? Han var uppenbarligen på fel plats vid fel tidpunkt, men då handlade det verkligen om en stor katastrof. Vari ligger katastrofen med vår sketna produktionsstatistik eller att vi inte följer produktionsplanen? Som innebär att att man ringer till andra och tredje linjens chefer mitt i natten? Om det åtminstone hade handlat om ett rejält bombhot, men va fan......

Antingen sitter Majvor väldigt löst eller så har hon bara som sagt brist på omdöme. Med tanke på det hon presterat hittils och ändå fått vara kvar är det väl det senare som gäller. För lite sedan utlystes en idétävling om vad man skulle kalla den nya, fina Försäkringskassan inom ramen för utvecklingsarbetet. Efter hårt tänkande kom man fram till den teknokratiska benämningen "Försäkringskassan 2.0". Någon på huvudkontoret kläckte idén "Posten 2". Den personen finns förmodligen inte kvar i organisationen. Tråkigt för denne, inte minst med tanke på att förslaget med facit i hand var felstavat. Det skulle naturligtvis vara Pesten 2. Rimmar bra på "Attraktiv arbetsplats", eller hur?

Försäkringskassan kunde tidigare liknas vid ett fågelbad, med både skönsång och fjäderskrud med färgprakt. Det är slut med det nu. Skatan har tagit över. Då blir det svart eller vitt, mest svart.

Curtan för sent ute

Jaha, då var det dags för ett nytt mantra, denna gång: "Vi måste hålla ihop". Uppenbarligen räcker det inte för Försäkringskassan att konstatera att alla anställda tilldelas tidskriften DS. I senaste numret, för övrigt redan kommenterat här på bloggen, tyckte Curt Malmborg att vi alla anställa måste "hålla ihop mot dom som kastar skit på kassan". Nu tjatar han även på Tok-Fia om att vi måste hålla ihop, denna gång med utgångspunkt i någon tänkt inre solidaritet. Kantänka att det i vanlig ordning, om än i förtäckta ordalag, handlar om att ta reda på skiten efter andra! Men skam den som ger sig, tjatar man tillräckligt länge så kanske till och med en och annan kassaanställd förstår sina plikter!

Med överståthållarens totala avsaknad av kontakt med verkligheten anser Curt att anställa har en "cool inställning". Det handlar väl snarare om att flertalet anställda nu börjar nå gränsen för vad man mäktar med. Den skenbart coola inställningen kanske istället är ett uttryck för vanmakt och likgiltighet inför den kräftgång som präglar alltfler av kassaanställdas vardag.

En intressant nyhet har dock Curtan att komma med denna vecka. Han skall börja chatta med sina antällda, gudbevars! Helt plötsligt har insikten slagit ner som en blixt från klar himmel; som ledning måste man vara observant på vad som händer i verksamheten. Därför tänker Curtan under detta år "ha örat mot marken". Det framgår inte när i tiden denna ynnest skall tillfalla fotfolket, att få göra sin röst hörd med den allsmäktige själv. Men halva året har ju snart gått, och tiden lider......

Mitt råd är: Var försiktig, det är så lätt, så lätt att spränga trumhinnan!
Fast å andra sidan blev ju den förra klagomuren på Tok-Fia nedlagd när det började brännas och hörselskydd finns väl alltid att få tag i. Fast man kan ju undra. Med tanke på den totala brist på lyhördhet som finns inom kassans ledningsstruktur så kanske det varit en bristvara, för nu är alla stendöva.

Kan väl också passa på att notera att den ena heliga principen efter den andra nu faller lika snabbt som det går att veckovis räkna om budgeten och se att pengarna inte riktigt räcker till.
Nu utgör ju i och för sig inte budget något som helst problem inom kassavärlden. Var vi tio som gjorde jobbet förra månaden så får det nu räcka med åtta. Det finns nog luft kvar så att vi kan komma ner till sex, eller fyra eller två också. En attraktiv arbetsplats kräver utmaningar och solidaritet!

I samband med införandet av den nya kassaorganisationen med NFC:n, LFC:n och kundmottagninar var budskapet entydigt; inga kundmottagningar skall beblandas med övrig handläggning. Punkt och slut. Trodde vi ja, men när kassakistan fick styra gick det alldeles utmärkt, se bara på Uggleborg. Samma sak med ärendehandläggningen inom rehabiliteringsområdet. Knivskarpa gränser mellan anställda och arbetslösa och ingen koppling mot vården. Efter månader av betungande byten av ärenden och annan ärendefördelning där handläggarna skall åka runt halva länen backar nu ledningen och säger att " det kanske kan vara bra med koppling mot vården om det behövs". Det känns lite som att vänsterhanden inte riktigt vet vad den andra gör.

Vad är nästa steg? Kommer kanske ledningen underfund med vilken potential det finns i ÄHS.
Som "Anonym" skrev här på bloggen: Tanken var ju från början att flytta ärenden, inte människor. Man kan ju ge sig fan på att när organisationen väl satt sig kommer nån på att handläggningen borde ligga där människorna finns, dvs en ny decentraliseringsvåg. Men innan vi når dit har väl alla gamla "inventarier" på Försäkringskassan gått hädan. Och det var väl det som var det egentliga ändamålet med hela denna resa?

Tar självgodheten aldrig slut??

Var inne idag igen på Tok-Fia, denna aldrig sinande källa till både insikt och åsikt!

Hur länge skall detta fortgå med denna filtrerade och mästrande intern-webb? Antingen saknar alla informationsansvariga någon som helst kompetens när det gäller kommunikation eller så har man bestämt sig för att vi alla som skall ta till oss dyngan är jubelidioter. Det KAN INTE vara så att alla anställda i hela organisationen tycker allt är "spännade" och "en utmaning". Varför inte låta någon med egna åsikter i nån fråga komma till tals nån gång? Det kanske skulle skapa lite mer trovärdighet i ett annars så underbart instrument för att sprida information.

Jag retar mig också på den uppblåsta inåtvända attityden hos ledningen, med total brist på omvärldsreferens. Ser t ex att Robert Granath, tidigare direktör i Västmanlandskassan men numera avdankad före detta med rådgivningsfunktion i ledningsstaben, tolkat den senaste rapporten från Statskontoret. Han säger:"I grunden är rapporten positiv till vårt utvecklingsarbete". Men herregud, människa! Har vi verkligen läst samma rapport?

Den 44-sidiga rapporten andas i princip inte en enda positiv stavelse. Robert Granath väljer dessutom, nästan på gränsen till vad som är tillåtet manipulativt, att endast kommentera Statskontorets synpunkter på IT-utvecklingen. Nu "råkar" rapporten innehålla kommentarer både om organisationens utveckling med LFC och NFC, ledningens styrning av förändringsarbetet och anställdas synpunkter på organisationsförändringen. Det vill säga det som vi i dagligt tal kallar vår kärnverksamhet. Den svidande kritik som framför under dessa punkter kan knappast ha gått ens Roberts trötta ögon förbi.

Statskontoret säger bl a att "Den bild vi fått förmedlad är dock att det är betydligt större risker med att införa de nationella försäkringscentren jämfört med de lokala" samt att"utmaningen handlar i första hand om att undvika att stora ärendebalanser bildas. "Statskontoret framför också kritik mot att kvalitetsaspekten inte i större utsträckning har kunnat vägas in i valet av etableringsorter.

När det gäller utbildning i den nya yrkesrollen som personlig handläggare framförs också kritik mot att den genomförs efter införandet. Även telefonikundtjänsten får sig en släng av sleven, och Statskontoret ifrågasätter om Försäkringskassan har kontroll över balanssituationen.

Det finns flera hårresande kommentarer i Statskontorets rapport, läs gärna och bedöm själva.
Men för Försäkringskassans ledning framstår rapporten som sagt i grunden positiv.

Som skattebetalare, men även som anställd på kassan, får man väl anse att det är en djävla tur att regeringen uppmärksammat bristen på tillsyn över denna ledning. Arbetet med att skapa en ny inspektionsmyndighet pågår för fullt. Man får väl hoppas att det leder fram till lite helikopterperspektiv även i ledningens tempererade ankdamm!

Bylund får snart sällskap på bänken

Att Bo Bylund fick lämna sin post som GD för AMS kom för många som en blixt från klar himmel. Speciellt i ett läge då han tillsammans med sin myndighet framgångsrikt påbörjat förändringen och vitaliseringen av hela verksamheten. Att borgarna haft en nagel i ögat till honom har man ju förstått, eftersom dom "ärvde" honom från sosse-regeringen. Det ovanliga i det här fallet är väl snarare att han inte ens får sitta kvar under hela sin tjänsteperiod.

Jag misstänker att nästa man till rakning blir vår egen Curt Malmborg. När detta år är slut måste Försäkringskassan upp till bevis om den fantastiska medborgarservice man lovat både regeringen och allmänheten. Det kan inte vara lätt i ett läge då man redan har tagit ut tänkta effektivitetsvinster i förskott. Den miljard som saknas i verksamheten är inget som regeringen kapat hem utan hänsyn till Försäkringskassans behov. Tvärtom, Kassans högsta ledning med Curt Malmborg i spetsen har lovat regeringen att vi kunde spara in miljarden bara genom att bli förstatligade! Nu står vi där med skägget i brevlådan, tusentals anställda har redan fått gå. De nystartade telefonikundtjänsterna klarar idagsläget bara av 18 % av inkommnade samtal mot utlovade 90 %. Människor som ringer till Försäkringskassan kommer inte fram, och de som gör det hänvisas vidare och vidare till olika delar av landet. Ingen kan svara på någonting, och den personal som inte sitter i telefonikundtjänst är antingen ute på tjänsteresa i vår nya fantastiska organisation eller ägnar sin arbetstid åt att leta dokument, akter och ärenden, eller lägger helt enkelt arbetet på hög för att man är underbemannade och inte hinner med sitt jobb.

Sanningens minut närmar sig som sagt även för Försäkringskassans ledning. Jag läste i senaste numret av DS (Dagens Socialförsäkring) att Curt Malmborg ondgör sig över alla påhopp på Försäkringskassan och att "ingen försvarar oss" . Nej, det tror väl fan det, borde det inte vara Curt Malmborgs arbete? Han säger vidare att "vi måste hålla ihop". Säg det istället till alla de som fått sluta sitt arbete på Försäkringskassan, eller till alla dom som idag ägnar mycket av sin fritid till arbetsresor i detta gigantiska experiment inom svensk socialförsäkring!

Inom en snar framtid kommer säkert Bo Bylund att få sällskap på parkbänken av Curt Malmborg. Skillnaden dem emellan är väl bara att Bylund skötte sitt jobb.

När lammen har tystnat

Återigen, varför denna blogg?
Inom Försäkringskassan finns efter förstatligandet 1 jan 2006 inga naturliga möjligheter till påverkan eller inflytande. Den nya ledningen, med nationellt säte i Stockholm, utstrålar en ledningsfilosofi som kort sagt har ett enda budskap; GILLA LÄGET! För säkerhets skull kompletteras budskapet med en tydlig gest med handen som talar om var dörren finns, om man inte är nöjd med tillvaron. Denna ledningsfilosofi går under namnet "attraktiv arbetsplats".

Inom verksamheten märks den nya ledningens sätt att leda högst påtagligt. Få eller inga vågar längre tala öppet eller framföra något kritiskt. Ifrågasätter man något kommer den reptilsnabba repliken "Är du inte med på tåget?" eller "Är du inte solidarisk med verksamheten?". Dessutom finns inte längre någonstans att kanalisera sina synpunkter. De kan framföras till närmaste chef ellr möjligen ett steg till, men sen är det stopp. Ingen orkar därför längre att bry sig med att tycka något överhuvudtaget. De fackliga organisationerna är sedan länge överkörda och saknar helt inflytande. Arbetsrätten existerar inte och arbetsgivaren gör som dom behagar. För närvarande förbereds t ex ett mål i Arbetsdomstolen där facket anser att över 50 anställda sagts upp på felaktiga grunder! Tänk dig; 50 stycken! Man baxnar!

Den här bloggen är ETT sätt att kanalisera synpunkter. Du behöver nödvändigtvis inte tycka som jag, men jag vet att många gör det. Jag tänker därför inte framstå som någon gammal förgrämd bitterkärring, utan vill att det skall vara högt i tak. Har du egna åsikter, framför dom, skapa en egen blogg eller vadsomhelst, men GÖR DIN RÖST HÖRD. Jag önskar också att även du som inte arbetar på Försäkringskassan idag läser detta och noggrannt begrundar dina eventuella planer på att söka jobb här. Dig vill jag verkligen uppmana att prata med någon anställd på kassan (inga chefer eller andra lakejer) för att få en bild av hur illa ställt det är . Det finns redan idag alldeles för många som lurats in i verksamheten på falska premisser och fagra löften.

Nog nu om bakgrunden. Från nästa inlägg ger jag mig rakt in i verkligheten.