Homo Sapiens Structurus Vulgaris

Jag vaknade i morse med ett ryck efter en mardröm. Eller var det kanske en vision, döm själva:

Efter dom envisa ryktena om Majvor Isakssons eventuella flytt till Apoteket snurrade det runt i hjärnan: ”Isaksson till Apoteket, Isaksson till Apoteket, Isaksson till Apoteket……”
Plötsligt klarnade bilden. Självklart skall Isaksson till Apoteket. Det är ju en del i ambitionen att ta Klassikern, the Big Five, dvs Posten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Apoteket och Systembolaget! Mission completed, nedmonteringen klar! Får mig osökt att tänka på den gamla ordramsan ”The butcher´s bull pushes the bushes”.
Nu blir det väl lite halvdant, eftersom Arbetsförmedlingens race redan startat utan Majvor på banan, men ett och annat eftermäle in memorium lär hon väl få i alla fall. Diplom är väl lite mer tveksamt.

Nåväl, i drömmen såg jag bilden av hur Apoteket sakta omvandlas till en lagercentral, typ ICA storlager, för att serva utskicket av läkemedel och andra apoteksprodukter till närbutiker, bensinmackar och köpcentra. Allt för att i ett senare skede läggas ner, precis som Posten och Svensk Kassaservice. När det gäller Försäkringskassan är det hela i stort sett klart. Några smärre koncentrationer till, lite fler begränsningar i bidragssystemen, nedläggning av servicekontoren, sen är det färdigt.

Siktet på nästa mål är redan inställt. I takt med att EU kräver avskaffning av statliga monopol ser Isaksson sin chans att använda sitt gamla koncept än en gång, den här gången med Systembolaget som mål. Samma öde som övriga, den kommersialiserade dagligvaruhandeln tar hand om rasket, Systembolaget avvecklas.

Jaha, och vilken påverkan på samhällsstrukturen? Ja du milde, vilka bilder som målades upp i min sovande hjärna! Alla medborgare utlämnade till bankernas godtycke för att kunna hantera sina egna pengar. Avgifter, straffavgifter, räntor, uppläggningsavgifter, ja snart t o m inträdesavgifter för att komma in i banklokalerna. Nu handlar det förstås om dom som har några pengar. Den som en gång passerat Försäkringskassans nålsöga, genomlysts och erhållit sin beskärda del av socialförsäkringens kassakista får hitta andra lösningar, typ sälja bilen, villan och gud förbjude, den nyinköpta storbilds-TV:n. Husmark-Persson har redan täppt till kryphålet med försörjningsstöd, det är ARBETSLINJEN som gäller.

Den som av olika anledningar behöver medicin, och den gruppen är ofantligt stor, tvingas slåss i kassaköerna på ICA och COOP Forum för att få tag i sina livsviktiga produkter. Det vill säga, om dom finns. I god Isaksson-anda kan man misstänka att logistiken uppvisar bristfälligheter som gör att medicin blir en bristvara. Tillgång och efterfrågan, priserna rasar i höjden, statsmakten ser sig tvingad att sänka subventionerna ytterligare.

Som tur är finns alltid en sista utväg. I varje kvartersbutik, vid varje bensinmack värd namnet och precis bredvid hyllan med chips och smågodis i Hemköp finns lösningen: Alkoholhaltiga drycker! Eftersom monopolet rasat och importen blivit fri är alkohol det enda som är billigt.
Så, in i dimman, skåla för Alliansen och acceptera din lott i livet!

Någonstans i mitt bakhuvud malde tanken; Fan, Marcus Birro har rätt! Vart är vi på väg?

Men som sagt, jag vaknade till ännu en dag i Paradiset………

Fortsatt kräftgång?

Inte ens våra kära folkvalda politiker undgår nu den krisartade situation Försäkringskassan befinner sig i när det gäller väntetider på utbetalningar och beslut. I Riksdagen ställdes ett antal skriftliga frågor direkt till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson angående vad hon kan tänkas ta för initiativ för att förbättra situationen. Här är hennes svar, rykande aktuellt från i tisdags den 26 augusti:


”Jag är den förste att beklaga att enskilda drabbas av långa handläggningstider hos Försäkringskassan. Jag är medveten om situationen och det är en fråga som jag löpande diskuterar med Försäkringskassans styrelse och generaldirektör. Samtidigt är det viktigt att veta att handläggningstiderna generellt sjunker och rättssäkerheten förbättras. Andelen individer som drabbas av riktigt långa handläggningstider minskar också. Situationen inom Försäkringskassan har under många år varit otillfredsställande, med långa handläggningstider, regionala och lokala skillnader och höga kostnader. Min bedömning är att utvecklingen i organisationen nu vänt i rätt riktning.
Det pågår ett stort förändringsarbete i Försäkringskassan. Jag delar myndighetens bedömning om det nödvändiga i detta. Organisationen behöver anpassas efter samhällets och de försäkrades förändrade krav och förutsättningar – organisationen måste kunna garantera rättsäkerhet och effektivitet. Samtidigt är det myndighetens ledning som bestämmer förändringsarbetets tempo och omfattning. Jag förutsätter att förändringsarbetet planeras så att negativa konsekvenser för de försäkrade inte ska uppstå och att myndigheten kan genomföra regeringens reformer. Detta är myndighetens lednings yttersta ansvar. Jag ansvarar för att de har rätt förutsättningar för sitt uppdrag.
Förändringsarbetet möjliggör stora rationaliseringar. Försäkringskassan uppskattar att myndigheten under 2007 frigjorde resurser motsvarande 1 miljard kronor – resurser som myndigheten till stor del fått behålla. För att ytterligare stärka Försäkringskassans möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt genomföra sitt uppdrag tillfördes myndigheten ytterligare 700 miljoner 2007 genom tilläggsbudget. Detta är 500 miljoner mer än den förra regeringen hade beräknat och en av de största satsningarna på Försäkringskassans organisation någonsin.
För att nära kunna följa Försäkringskassans resultat – och inte minst säkerställa genomförandet av regeringens reformer – fick myndigheten i april i uppdrag att ta fram en strategisk utvecklingsplan. Planen skapar förutsättningar för en mer resultatorienterad dialog mellan mig och myndighetens ledning. Jag följer arbetet nära.
Handläggningstiderna behöver bli kortare och rättsäkerheten stärkas – detta är centralt för socialförsäkringens legitimitet. Regeringen har gett Försäkringskassan de ekonomiska förutsättningarna att minska handläggningstider, stärka rättsäkerheten och samtidigt genomföra de nödvändiga reformerna inom bland annat sjukförsäkringen, tandvården och den ekonomiska familjepolitiken. För mig handlar socialförsäkringen i hög grad om rätt ersättning till rätt person – i tid!”


Ord och inga visor! Mellan raderna läser jag att några ytterligare åtgärder tänker Husmark Pehrsson inte vidta. Alltså, inga mer resurser till kassans verksamhet. Samma dag, den 26 augusti, uppgår den genomsnittliga väntetiden i kassans växel till 14 minuter! Och i senaste numret av DS, Din socialförsäkring ”lovar” Curt Malmborg att nästa år, då är vi minsann ikapp! Ja, till årsskiftet lär det ju inte bli, så då är det bara att förlänga löftet framåt!


Håhåjaja, vad trött man blir…….

Med fokus på rätt sak(er)….

När man bläddrar igenom Tok-Fia hittar man både det ena och andra. Man kan bl a se vilka områden som prioriterats i det omfattande omställningsarbete som Försäkringskassan håller på med. Det är med en viss förundran man slås av att de fokusområden man verkligen satsat på är beskrivna och utredda med nästan germansk precision. Jag hittade nu t ex en hel bibel med material om genomförandet av lokalutformningen för våra nationella och lokala försäkringscentra, NFC och LFC. Här kan man få sig till livs att en av de viktigaste framgångsfaktorerna för den nya Försäkringskassan är enhetligt utformade lokaler runt om i landet. Vi erbjuds således ljusgråa golv, creme-färgade väggar och, det viktigaste av allt, fyra exakt definierade komplementfärger av pastell-karaktär.
”Lokalernas interiör bidrar till en positiv atmosfär. De ljusa grundfärgerna är inbjudande och de karaktäristiska fondväggarna, utförda i komplementfärger, skapar identiteten.” står det att läsa.

Jag blir lite betänksam. Personligen bryr jag mig inte så mycket om vilka färger mina arbetskamrater i Piteå, Kalix, Vetlanda, Västervik eller Örebro har på väggarna. Det är dom som skall trivas där, inte jag. Jag har också svårt att inse att dessa föreslagna gråblaskiga och urvattnade färger skall få mig identifiera mig med Försäkringskassan. Och den enskilde medborgaren som inte ens kommer att se väggarna bryr sig väl knappast. Men det har säkert att göra med Enkelt , Snabbt och Rätt. Eller kanske det är ett led i den nya bunker-mentaliteten; En avskild anonym grå myndighet som inte sticker ut, inte profilerar sig, för att förbättra sin pseudo-image bland allmänheten?

Detta har uppenbarligen varit en mycket viktig fråga för vår ledning. Så viktig att den överskuggar fokus på den försäkrade, fokus på interna arbetsförhållanden, fokus på enhetlig och rättvis lönebildning, med mera, med mera. Det finns många fokusområden, och alla borde rimligen vara lika viktiga, om de nu skall kallas just fokus-områden. Rent vetenskapligt betyder dock fokus brännpunkt, och sådana kan man inte ha flera av åt gången. Men det är väl som med kameratekniken, alla vill ha oändligt fokus. Den vane fotografen vet dock att har man fokus inställt på oändlighet tenderar allt närliggande att framstå som suddigt och otydligt…….

Amatörernas glada afton

Min kompis från landet ringde igen igår, asförbannad. Hon har också läst på Tok-Fia om Försäkringskassans spenderbyxor när det gäller IT-satsningen. Hon säger så här:

”Det här är ju tamefan inte klokt. Här sitter vi ute i organisationen och sliter häcken av oss. Det är kontroll högt och lågt, veckorapporter och statistik. Cheferna springer om varandra för att trycka upp Ginsten-listor under nosen på en. I somras när produktionsläget var som sämst, lyckades man erbjuda oss sketna 5 timmars övertid! Det är litet skillnad mot de 60 000 och 30 000 timmar man läser om, där Försäkringskassan gladeligen betalar för en produkt som tydligen aldrig blir färdig. HÄR finns det aldrig några pengar, man har inte ens råd med pappersmuggar på toaletterna! Hur kan man få fortsätta att låta pengarna bara rulla på, utan någon som helst kontroll? Här ute, i verkligheten, har man i alla fall full kontroll på både pengar och produktion. Att det sen inte går ihop sig är en annan sak.”

Jag pratade också med min kära syster igår. Hon har arbetat som chefekonom i ett flertal stora företagskoncerner de senaste 15 åren, men har också erfarenhet som ekonom inom offentliga sektorn. Hon berättar att inom den privata sektorn skulle detta aldrig kunna hända, huvuden skulle rulla inom tre månader. Medan staten fortfarande sysslar med halvårs- och årsbudgetuppföljningar, arbetar storfräsarna med MÅNADSBOKSLUT. Tufft, javisst, men kontroll det har dom!

För övrigt finner jag det märkligt att Försäkringskassans ledning helt plötsligt kan snyta fram 100 miljoner kronor ur skjortärmen. Finns det fler oöppnade kassakistor? Det skulle inte skada med några miljoner ytterligare till handläggning också. IT i all ära, men några självgående system har vi inte sett än. Nu när hotet från Svensk Kassaservice är undanröjt lär vi väl få fortsätta att betala ut pengar ett tag till……

Hoppsan, vi räknade visst lite fel (igen)!

Bättre att förekomma än förekommas, tänkte ledningen, och lade ut Computer Swedens artikel på Tok-Fia samma dag som den publicerades. Nu lär ju det knappast mildra indignationen, varken hos oss anställda eller hos Computer Swedens läsare. Knappast hos allmänheten heller.

Är det bara Försäkringskassan som kan handskas så vårdslöst med skattebetalarnas pengar?
Trots varningar bl a från Statskontoret fortsätter miljonrullningen utan att någon ställs till svars. Vilken företagsledare inom den privata sektorn skulle få sitta kvar efter sådana fatala misstag? Ingen!

Att investeringar kostar mycket pengar, det vet alla. Det kan ju vara försvarbart den dagen man står där med ett modernt uppgraderat tekniksystem som fungerar. Att döma av branschfolkets kommentarer är det just nu aktuella SAP-systemet så tungt att underhålla att det skapar konsultberoende för all framtid. Smart val! Hånfulla förkortningar lyder ”Suck up And Pay”, och ännu värre, ”Software Aus Pakistan”.

Kopplingen till vårt eget ärendehanteringssystem, ÄHS, ligger nära till hands. Utvecklat av konsulter, hoplappat genom åren, trögt och tungarbetat, ett gränssnitt som inte liknar något annat, otaliga driftavbrott och en användarvänlighet som är lika med noll.

Problemet med dessa felkalkyler handlar tyvärr inte bara om ökade kostnader. I dessa rationaliseringstider finns alltid beräkningar av när och hur olika investeringar skall börja gå med vinst, en sk break-even-point. Men när kostnaderna fördubblas, ja till och med tredubblas kan ni ju tänka er vad som händer; rationaliseringseffekten blir inte i närheten av vad man tänkt sig! Men effekterna i form av minskad personal, det har man redan tagit ut………

Man kan ju fundera på om det varit kortslutning i räknedosan även när man beräknat effekterna av våra ENSA-kalkyler? Tro fan att det uppstår balanser i stort sett i varenda ärendeslag när fyra minus ett plötsligt blir två!

Och ansvarsfrågan, hur långt sträcker sig den? Ja, för generaldirektör Curt Malmborg räcker det tydligen med att be regeringen om hjälp………

Så mycket klokskap……..

..och så lite utrymme!
Jag noterar att det finns åsikter i mängd, bland Försäkringskassans anställda. Många av dessa hittar man här på min blogg, andra i insändare, egna bloggar, intervjuer och annat. Men det är inte mycket av detta som kommer upp till ytan i vardagen, i vår verksamhet.
Saknas viljan, initiativet och lusten till att kommunicera, förändra och förbättra? Naturligtvis inte.

Svaret är istället att det saknas reella kommunikationsvägar inom verksamheten för att ”alla dessa tusen blommor” skall blomma. Jag har med tiden också blivit helt övertygad om att Försäkringskassans ledning inte är intresserad av denna klokskap. Ett koncept på ny organisation har tagits fram (notera; utan något som helst inflytande från de anställda), och nu skall det genomföras, kosta vad det kosta vill. Några lik i lasten spelar mindre roll…..

Man blir lite trött på dessa ständiga ”läpparnas bekännelse” från ledningens sida. Hur var det nu, skulle inte Curt Malmborg starta en blogg/chatt där han skulle kommunicera med oss anställda? Inte vet jag om intresset svalnade, för någon sådan blogg har jag inte sett till. Tekniskt kan det ju knappast vara några problem, IT-resurser har vi väl så det räcker? Och den särskilda satsningen på arbetsmiljön med paketinsatser från maj till september? En månad kvar och hittills inte ett ljud!

Kommunikationen inom organisationen är obefintlig, alla budskap skall gå åt ett håll, nämligen NEDÅT! Det är som i en församling där G u D:s budskap skall förkunnas, och någon annan sanning står ej till buds. För säkerhets skull med Försäkringskassans egen lilla ”bibel”, ett stramt och tydligt talarmanus som inte tillåter några utsvävningar. Skulle man drista sig till att fråga eller fundera över något blir svaret: Vet inte, ”Programmet” har bestämt så”! Jag undrar: Vem fan är ”Programmet”?

Rent organisatoriskt håller vi annars på att sätta nya rekord i brist på myndighetsservice. SJ toppade ju länge ligan med sina ”tre förbättringar på hundra år”. 24-timmarsmyndigheten börjar snart få en ny innebörd. För många av oss anställda som inte längre anförtros uppdraget att PRATA med dom försäkrade handlar det snarare om 24 timmars otillgänglighet. Och kontakten med andra myndigheter skall vi inte tala om. Vilken katastrof! Påminner om färdtjänsten i Östergötland, där man blir kopplad till en telefonväxel i Moldavien. Gäller inte ”korta vägen” i kontakterna mellan olika myndigheter? Enkelt, snabbt och rätt var visst devisen, men även den börjar bli gammal och sliten. Till och med telefonin var på väg mot 24 timmars väntetid, men det har ju vänt nu, gudskelov. 4 minuter, det är bra, mycket bra!

Jag uppmärksammade också häromdagen att ohälsotalet går ner. OM det beror på att människor har blivit friskare så är det gott så. Men jag noterar också att det arbete som lagts ner i organisationen för att uppnå detta företrädesvis ligger på lokal nivå, nära de försäkrade och med närhet till våra samarbetspartners! Sensmoral?

Vilken jävla ynkedom!

Så, nu får det vara nog. Vid sidan av alla fantastiska och breda åsikter som framförs på bloggen kommer det en hel del skit. Tyvärr har jag inte tid att sitta och rensa bort sånt skräp, men vill inte heller sprida vilken dynga som helst via min blogg. Hädanefter får det bli så att de inlägg som skall publiceras kommer att gå via mitt cencurfilter.

Personligen tycker jag att det väldigt tråkigt att vi inte slipper ifrån idioter som bara är ute efter att förstöra för andra, men så är det i det svenska samhället….

Hoppas på förståelse för denna åtgärd, och att du som verkligen är intresserad av att läsa och delta i bloggen fortsätter med det!

Skillnad på folk och fä?

Det är i sanning märkligt. Jag, en liten kugge i maskineriet, ondgör mig över brister i socialförsäkringsadministrationen. Jag dristar mig till att skylla på inkompetens ledning, illa genomtänkt organisationsstruktur och taskig tajming. Jag ”råkar” också koppla detta till hur försäkringen hanteras och uppfattas av alla dom som av en eller annan anledning är brukare av våra tjänster. Lyfter man blicken utanför våra gråa betongväggar, spetsar öronen och använder alla sina sinnen kan man upptäcka att jag inte är ensam. Vid det här laget har tusentals insändare, bloggare, debattörer, ledarsidor och vanliga försäkrade samstämmigt utropat: Vad fan håller Försäkringskassan på med?

Eftersom det finns så många andra som fokuserar på den enskilde människan, på försäkringens innehåll och människors rätt till en fungerade offentlig myndighet har jag valt att istället fokusera på den interna verksamheten. I brist på intern kommunikation, möjligheter till reellt inflytande och dräglig arbetssituation startade jag denna blogg. Inte i första hand för att skapa någon ”missnöjesvåg” bland kassans anställda . Nej, syftet var väl en lite naiv tro på att kan man inte göra sig hörd på det ena sättet så får man prova det andra.

Nu beskylls jag för att med ljus och lykta leta efter fel och brister att kritisera. För att konstant nagelfara Tok-Fia och slakta allt som kommer i min väg. Sanningen är den att jag nagelfar FIA, den ENDA kommunikationskanal som f n finns, för att försöka förstå, försöka hitta svaren på alla frågor. Tyvärr lyser dom med sin frånvaro. Ibland hittar man däremot en och annan ljuspunkt i reklamblaskan DS (Din Socialförsäkring). Mellan alla annonser för olika rehabiliteringsaktörer och käcka klyschor från Curt Malmborg hittar man ibland fakta som kan belysa och skapa förståelse för den eklutsvandring vi är inne i.

Men nu börjar jag undra om det är värt besväret. Någon dialog med Försäkringskassans ledning blir det inte tal om. Tvärtom, ledningen fortsätter att tiga som muren. Och på AP-träffen gör man sig inte besvär med att diskutera något som inte finns i manuset. Det kan man ju möjligen stå ut med. Men när även ”kamrater” inom kassavärlden rapar refränger i kör med arbetsgivaren, typ :”Snälla säg upp dig!”, då kan man bli betänksam.

Det är ingen konst att ta gratispoäng. Det nyttjar inte heller något till, inte ens som självändamål. Jag finner det dock märkligt att de stora grabbarna nästan kan slå knut på sig själva i konsten att göra just detta, plocka poäng på nonsensgrejer utan att någon reagerar.
Det är återigen Curt Malmborg, vår högste chef, som utmärker sig. Först en debattartikel i Göteborgs-Posten tillsammans med Erik Åsbrink. Ett konstruktivt inlägg, vill jag betona, om att socialförsäkringen i sin nuvarande form har överlevt sig själv, behöver ses över och förnyas. Det kan vi alla, som genom åren sett lappverket, verkligen skriva under på!

Men sen då? Tillbaka i verkligheten, med alla ärendebalanser och missnöjda försäkrade. Jo, vi skall lösa alla problem med TILLFÄLLIGA EXTRA-INSATSER! Innan årsskiftet skall allting vara i balans. Personligen tycker jag att statistiken talar ett annat språk, se t ex bara på telefonstatistiken från förra veckan. Några två minuters väntetid handlar det inte om.
Men hur var det nu med gratispoängen?
Citat från FIA:
” Samtidigt hoppas Curt Malmborg att politiker och opinionsbildare bidrar till en ökad samsyn kring sjukförsäkringen. – Reglerna uppfattas som hårda och krångliga och ilskan och besvikelsen fick till stor del våra medarbetare ta emot. Så kan vi inte ha det i längden, säger han.” Vidare; Det är alltså inte särskilt konstigt att allt inte fungerar helt perfekt, säger Curt Malmborg.”

Nej, så kan vi inte ha det i längden. Problemet är väl bara att de hårda och krångliga reglerna inte är något som ligger inom kassans beslutssfär. Är dessutom förändringar av dessa regler beroende av en allmän översyn av socialförsäkringen lär vi få vänta 5-10 år till…….
Men vän av ordning ställer sig frågan: Tillhör inte Curt Malmborg själv den skara av opinionsbildare och ledare som kan påverka och förändra?
Dessutom: Det är ganska stor spännvidd mellan att inte fungera helt perfekt till att inte fungera alls!

Nu till något helt annat.
Senaste veckan, framförallt under helgen, har bloggen bombarderats med inlägg som tyvärr måste falla för censuren. Det handlar om porr-inslag, uppläggning av HELA tidningen DS, diverse script som ej går att läsa mm, mm. Med andra ord, inlägg som över huvud taget inte har med debatten på den här bloggen att göra. Det finns bara ett syfte med sådant och det är att försöka kvadda bloggen eller få den stoppad . Tråkigt, men demokratins dödgrävare finns väl överallt, jag hoppas bara och tror att detta inte är något som kassans anställda sysslar med.
Vi gör nu ett nytt försök att hålla bloggen öppen, men fortsätter dessa trakasserier blir det tvunget att jag granskar alla inlägg före publicering. Det tycker jag själv skulle vara mycket begränsande, när vi nu i övrigt lyckats ventilera både det ena och det andra!

Om det där med äpplen och päron - igen!

Jag följer nogsamt de kommentarer som lämnas på den här bloggen, även om jag inte alltid väljer att kommentera dem själv. Ibland rycker det emellertid så pass i fingrarna att jag inte kan låta bli. Som nu, när debatten om min och andras arbetsmiljö på kassan minsann skall nagelfaras och jämföras med vilket helvete det uppenbarligen är att arbeta inom den privata sektorn.

Utomstående må ju tycka vad dom vill om den arbetslivserfarenhet som de kassa-anställda företräder, men nå´n måtta får det väl ändå vara! Den som tror att huvuddelen av kassans personal är runt 60 år, har arbetat ca 40 år i verksamheten och började direkt efter realskolan är ute och cyklar. Det är tvärtom så, att många av kassans anställda har yrkeslivserfarenheter som sträcker sig över allt från tungt industriarbete till kvalificerat utredningsarbete inom privata tjänstesektorn. Detta gäller även för mig. Jag har arbetat många år inom verkstadsindustrin med tungt maskinarbete innan jag valde att ägna min arbetskraft åt Försäkringskassan. Och en sak är säker; Det finns lika många uppfattningar om vad som är bra eller dåligt som det finns arbetstagare!

Visst, man kan ju alltid ”tävla” om vem som har det skitigast, tyngst eller för den delen sämst lön. Man kan ju till och med jämföra med färgning av jeanstyg i Indien, kaffeplockning i Columbia, stenkolsbrytning i Kina, eller lite mer jordnära för oss, sjuksköterskornas situation inom landstingen. Sådana jämförelser blir dock inte så intressanta. Risken är ju att man alltid säger att det alltid finns dom som har det värre. Och vad hjälper det mig? ”Du skall inte komma här och snacka om spik i foten”! Grejen är väl att ALLA kan få det bättre.

Eller tycker vi att alla skall ha det lika dåligt? Det är väl snarare så att vi i välfärdsstaten har flyttat fram positionerna lite i taget, även när det gäller arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Då har knappast de skitigaste och sämst betalda jobben helt plötsligt blivit de renaste och mest välbetalda. Utvecklingen sker på en glidande skala och arbetsplatser som inte klarar av detta konkurreras på sikt ut genom att till slut alla vägrar att jobba i en alltför dålig miljö.

Den här utvecklingen risker också Försäkringskassan att utsättas för. Den framtida bristen på arbetskraft innebär att konkurrensen blir stenhård när det gäller att visa upp bra arbetsmiljö, hyfsad löneutveckling och stimulerande arbetsuppgifter. När man står där med skägget i brevlådan duger det inte med att säga: Men vi har ju i alla fall gratis kaffe!”.

Och till den som tror att det bara är att komma att ta över efter oss ”gnällspikar” vill jag bara säga: Visst, kom hit och konkurrera om du kan!

Att segla på ett moln.........

Det blåser ordenligt runtom i Sverige. Detta gäller framförallt rent meteorologiskt med annalkande höststormar och tunga moln. Men det blåser också ordenligt runt socialförsäkringsadministrationen. Runt omkring oss ser vi i stort sett enbart mörka moln i form av bristande kundservice och intern upplösning. Vi vet alla varför, förlåt, nästan alla vet varför.

Någonstans däruppe i hiearkin seglar vissa fortfarande omkring på ett fluffigt vitt duntäcke, helt ovetande om att de faktiskt inte längre seglar i medvind. Kanske är det ren reflex eller självbevarelsedrift som gör att seglatsen fortsätter trots denna vindkantring.

Att segla i motvind går alldeles utmärkt, men till skillnad från medvind kräver det att färdriktningen ändras ett otal gånger för att nå det tilltänkta målet. Med andra ord, en ganska krävande insats för alla inblandade. Men det vet vi ju alla, förlåt, nästan alla.

Tyvärr kommer det inte att sluta blåsa. Flera varningar om vindar av orkanstyrka har utfärdats och fler kommer framöver. De svarta molnen tornar upp sig mer och mer, täcker snart hela himlen och förmörkar allas vår vardag.

Och vad händer med det vita fluffiga molnet? Jo, i sinom tid mörknar även det, sprängfyllt av omvandlad energi. Det faller ned och det gör även den som dristat sig till att sitta kvar. Men det visste vi ju alla, förlåt, nästan alla.

Är censur rätt recept för en attraktiv arbetsplats?

Av och till får jag indikationer på att denna blogg klassificerats som olämplig läsning för kassans anställda. Ibland kommer det upp en varning på skärmen om att den inte är förenlig med kassans internetpolicy. Det vore intressant att veta på vilka kriterier detta "filter" fungerar.

Jag roade mig i morse ( naturligvis FÖRE ordinarie arbetstid) med att söka efter lite svenska bloggträffar via olika sökmotorer med sökordet "Försäkringskassan". På Passagen hittade jag 652 olika bloggar där kassan omnämns. På Google hela 11 483 träffar, där flertalet hänvisar till olika nyhetsmedia, men även ett stort antal privata bloggar. Även Aftonbladet har egen bloggsida, där man kan hitta vidare till ett otal privata bloggar som tycker något om kassan.

Det intressanta i mitt fortsatta klickande är att vissa bloggar öppnar sig som på beställning, medan andra fastnar i censurens nät. Då kommer snabbt övervakarens pekpinne med frågan: Vet du vad du håller på med? Fortsätt om du törs!

Flertalet av de bloggar jag nämnt ovan delar INTE ut någon dagens ros till Försäkringskassan. Tvärtom, vissa spyr galla över det mesta som rör kassan. Ändå finns de där, tillåtna för oss anställda att indoktrineras av. Men försöker du t ex gå in på Marcus Birros blogg, då är det tvärstopp! Men där är det ju allmänt känt att hans och Curtans relation inte är den bästa....

Vad är detta? Är det som jag tror, ett taskigt inställt filter som fastnar på vissa, förvalda ord eller uttryck? Eller, Gud förbjude i dessa FRA-tider, sitter verkligen någon IT-människa och kontrollerar detta, och i sin egenskap av allsmäktig beslutsfattare avgör vad som är tillåtet och inte???

Jag förundras fortfarande över varför det inte förs någon dialog inom verksamheten. Varken jag eller ni andra som nyttjar denna blogg är i längden betjänta av att vara hänvisade till detta forum för att få ge uttryck för vårt missnöje med sakernas ordning. Men vad möts vi av? Cencur? Selektiv information? Indoktrinering? Förmyndarmentalitet? Välj själv vilket epitet du vill använda!

Med påtryckningar från HELA VÄRLDEN tvingas Kina succesivt öppna upp landet mer och mer, inte minst nu inför OS. Det påstås till och med att Internet kommer att vara en öppen, ocensurerad informationskälla, åtminstone så länge OS pågår. Då ter det sig lite märkligt om Försäkringskassan Sverige, i nådens år 2008, väljer att gå i motsatt riktning!

Inte står väl SFA för Sammanhållen Fascistisk Attitydpåverkan?

Fortsatt ökad image………

”Försäkringskassan ber om ursäkt. Försäkringskassans prognos om utförsäkring 100 % fel.
20 000 väntas stå utan sjukförsäkring. Väntetid i minst tio veckor på föräldrapenning. Sex månaders väntetid för att bli inskriven i Försäkringskassan. Krisplan för BTP. Oerhört ansträngt läge i organisationen.”
Detta är bara några av rubrikerna de senaste veckorna.

Den flygande holländaren seglar vidare. För var dag som går kan man både internt och extern läsa om konsekvenser av Försäkringskassans brist på kompetent ledning. Både här och där kan man också läsa om allvarligheten i att den interna arbetssituationen på kassan även får genomslag i kundbemötande och ärendehantering. Många försäkrade börjar nu tvivla på att det kommer att få sin ersättning i rimligt tid. Dagligen fylls massmedia av gripande, tragiska och skrämmande beskrivningar av att människor ställs utan ekonomisk försörjning på grund av Försäkringskassan. Hur länge skall detta spektakel få fortgå?

Fortfarande, trots att hela organisationen håller på att rämna, tvingas ansvaret ner på linjenivå till mellanchefer och handläggare. Var finns Försäkringskassans ledning? Varför hörs ingenting internt i organisationen? Är abdikationen redan ett faktum? Har de redan lämnat landet?

Det är svårt att fokusera på den interna kalabaliken när socialförsäkringen i allmänhet och Försäkringskassan i synnerhet får klä skott för resursbrister och illa genomtänkta organisationslösningar. I perspektivet av att människor far illa av det ihåliga välfärdssystemet kan man tycka att våra interna arbetsmiljöproblem tar onödig plats på agendan. Jovisst, men då skall man komma ihåg att saker och ting hänger ihop. Det är ju först nu vi ser konsekvenserna av de snabba förändringarna i vår organisation. Det är ju först nu allmänheten blir lidande av våra kompetensförluster i form av personal som slutat och en allmän resursbrist i stort sett över alla ärendeslag. Det är också först nu som vi ser hur oerhört tungstyrd denna koloss på lerfötter har blivit. Storskalighet i all ära, men nog skall man väl som försäkrad och samhällsmedborgare kunna komma fram till en offentlig myndighet och även kunna förvänta sig åtminstone någon service?

I skenet av det som händer ter sig ledningens åtgärder rent panikartade. Och det är märkligt tyst när det gäller ledningsansvaret. Rimligen måste någon, förslagsvis CURT MALMBORG, ta sitt ansvar och tacka för sig. Ett så kapitalt misslyckat förändringsarbete kan väl knappast få passera oberört ens i den liberalaste av världar? Det börjar bli svårt, mycket svårt att hålla sig ifrån alla konspirationsteorier, men f-n vet om det inte finns en mening bakom detta….

I övrigt kan man bara bocka och buga för det genomslag den här bloggen fått. Med tanke på alla som besökt den och alla de synpunkter som kommit fram vore det väl konstigt om det inte händer nåt även från arbetsgivarhåll. Och då menar jag ju inte sådana barnsliga åtgärder som skett hittills, kolerisk tystnad, allmänt vegeterande och nu sist; blockering av denna blogg på intra-nätet. Mer om detta i nästa inlägg!