En seglats mot farligt mål

Illojal, bakåtsträvande, ironisk, elak, inskränkt, sarkastisk, okunnig och intrigerande.
Jovisst, det är väl tillmälen som man kan tåla, kanske till och med i vissa sammanhang känna sig stolt över. Men det finns gränser. När någon hormonstinn karriäristvalp kallar en för pissråtta får det åtminstone mig att fundera på vart den nya Försäkringskassan är på väg. Jag har svårt att tro att någon av den gamla stammens anställda skulle nedlåta sig till sådant. Är det den medarbetarsynen som skall prägla den attraktiva arbetsplats alla talar om, men som ingen hittills har sett? Och i förlängningen, hur rimmar det med synen på våra kära försäkrade?

Det har flera gånger kommenterats här på bloggen att jag enbart ägnar mig åt att kritisera och inte ser allt det positiva som växer fram på inom kassavärlden. Jag har kontrat med att visst, varsågod, välkommen att ge din positiva bild av verkligheten! Det är inte många stavelser som kommit in, inte…..

Det finns också dom som sagt att jag skall lyfta blicken. Det är precis det jag gjort. Om man tycker att ens egen arbetsplats faktiskt sträcker sig lite längre än bara runt skrivbordskanten så får man syn på både det ena och det andra. Det är självklart att det finns många bilder av den dagliga verkligheten, jag speglar bara min. Men jag försöker också att lägga ihop ett och ett, se saker som bildar mönster, saker som tillsammans ger en bild av hur illa ställt det är med dagens kassavärld. Bara som exempel:

Jag har roat mig med att under en längre tid följa Forumet på vårt intranät, det som jag kallar Tok-Fia. Jag antar att Forumet skapades som ett svar på den massiva kritik som riktats mot kassans brist på inflytande och information. Men någonstans gick det snett. Eller kanske var det medvetet. Idag fungerar Forumet som en klubb för inbördes beundran. Det är samma individer som gång på gång tycker till om saker som inte är alltför brännbara. För säkerhets skull finns numera 3 st! moderatorer som skall se till att inga fula fiskar slinker igenom. Man kan värdera nivån på diskussionerna genom att se hur många kommentarer varje fråga ger. Den fråga som hittills genererat flest synpunkter handlar inte ens om kärnverksamheten, utan om förslag på hur vi kan ge varandra tips på bättre fredagsmys! Otroligt!

En intressant del av Forumet är Veckans fråga. Här kan det ibland bränna till med en kontroversiell frågeställning som tar sikte på verksamheten. Men tyvärr verkar det inte vara någon som tar tillvara den kritik som kan utläsas av svaren. Man kan knappast dra slutsatsen att vi är en myndighet på offensiven när man ser dessa resultat:

· 59 % av de anställda saknar yrkesstolthet

· 46 % tycker att kulturskillnaderna i organisationen skapar problem i arbetet

· 40 % anger att fler medarbetare är viktigare än kompetensutveckling, inflytande och personalvård

· 64% av de anställda anser att kampanjen för den nya Försäkringskassan är dålig.

· 45 % av de anställda anser att 2009 var ett betydligt sämre år än 2008

· 51 % anser att det var fel att slopa julklappen.

· 67 % säger att vi skall sluta larva oss med att utse Årets chef.

· 42 % anser att kassans utveckling går åt felaktigt håll.

(Procentandelen avser procent av det totala antalet svar på frågan.)

Men visst, håll god min! Nånstans därframme hägrar ju tjänstepension. Om man nu kommer så långt. Om man inte i sista stund med en enkel handvispning av någon mellanchef avpolletteras genom att erbjudas arbete på annan ort efter att 60-årsstrecket passerats. Det är ju så generationsskiftet går till numera. Genialt. Tarvligt, men genialt.

När jag nu lämnar verksamheten för nya spännande projekt kan jag säga till mig själv: Jag försökte göra det bra för andra. Jag är väl inte lika säker på att Lender, Ritter, Borg m fl kan svara lika entydigt…………

Och till er alla som uppenbarligen inte tillhör min ”vilseledda fårskock”:

Lycka till på den fortsatta seglatsen! Det finns väl en kompass som passar er också!

Men tänk på att livbojarna inte räcker till alla……

för sista gången

Observer

Gratisåkare i nöjesparken?

Jag har ägnat veckan åt att plöja igenom Försäkringskassans verksamhetsstrategi fram till 2014. Ett 18-sidigt dokument som nyligen förankrades i Försäkringskassans styrelse. Nu har kassans ledning redan från början slagit fast att detta är ett inriktningsbeslut, och tur är väl det.Någon självrannsakan eller slutsats av de senaste årens holmgång finns inte, förutom den korta frasen:”Vi har ju varit med om en megaomställning och det finns ingen som helst anledning till att göra om det igen”.

Göra om? Herregud, det handlar väl snarare om att rätta till! Det senaste året har väl inte handlat om något annat än ambulansutryckningar och paniklösningar för att få verksamheten att rulla på, om än i snigelfart. Och fortfarande ingen analys eller utvärdering av det som varit, man klampar bara vidare.

Försäkringskassans ledning siktar högt, och det är bra att ha höga ambitioner. Men är dom realistiska? Jag har svårt att se att förutsättningarna nu att lyckas bättre under perioden fram till 2014 nämnvärt har förbättrats jämfört med perioden 2005 – 2010. Och då skall man också komma ihåg att det omställningsarbete som startade med förstatligandet 2005 föregicks av åratals planering. Och vad jag minns så var väl i stort sett hela verksamheten med på det tåget redan från början? Och även Adriana satt väl i förstaklasskupén? Och precis som då tar man redan nu ut de beräknade rationaliseringsvinsterna. Den här gången har Sisyfosvandringen inte ens påbörjats………

Min erfarenhet är att det tar mycket lång tid att förankra strategier och förändringsarbete i en organisation när allt presenteras som färdiga koncept där ingen av alla de i organisationen som ”skall göra´t ” kunnat påverka någonting. Men jag kanske börjar bli gammal. Det är väl generationsväxlingen som skall lösa det hela. Den unga, välutbildade vågen av entusiastisk arbetskraft, som vi redan i uppväxtåren lärt att ifrågasätta och värdera. Tyvärr verkar det som att dessa egenskaper försvann redan med den första arbetspraktiken. Men dom blir gamla dom också så småningom. Gamla nog att ifrågasätta arbetslivets villkor. Gamla nog att ställa krav på inflytande och god personalpolitik. Och inte minst, precis som alla andra redan idag, ställa krav på lön relaterad till arbetsuppgifter och kompetens.

Det är väl här som verksamhetsstrategin visar en av sina största brister. Försäkringskassan har i många, många år ridit på den nästan självutplånande lojaliteten hos sina anställda. Men i takt med att även Försäkringskassan visar sitt rätta arbetsgivaransikte, minskar även lojaliteten hos de anställda.

Återigen, saxat ur verksamhetsstrategin:” Den viktigaste resursen är och förblir vår personal. Kraven på en effektiv resursanvändning ökar emellertid vilket förutsätter både framförhållning och flexibilitet. Ovan har beskrivits inriktningen att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter. Försäkringskassans strategi för att uppnå en så hög grad av flexibilitet som möjligt är:

att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter,

att upprätthålla en viss volym medarbetare i alternativa anställningsformer.

Det är i sammanhanget viktigt att markera att flexibiliteten har sin begränsning. Medarbetare har investerat i utbildning och har berättigade krav på arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens och ger möjligheter till utveckling. Försäkringskassan måste beakta detta i sina planeringsförutsättningar för att kunna konkurrera om välutbildad arbetskraft. Behovet av medarbetare med hög kompetens inom sina områden sätter alltså gränser för flexibiliteten i personalutnyttjandet. Försäkringskassans inriktning är att medarbetarna ska behärska mer än ett ärendeslag för att så långt möjligt säkerställa en flexibel resursanvändning.”

Och ingenstans i dokumentet nämns något om tacket för visat intresse, om betalning för utförda tjänster eller hur man på annat sätt skall kunna både rekrytera och bibehålla kompetens inom Försäkringskassan. I sitt strategiska virrvarr av servicekontor, serviceplatser. NFC och LFC, har ledningen glömt bort att ett av de effektivaste sätten att konkurrera om arbetskraft är LÖNEN!

För ingen tro väl på fullt allvar att det går att fortsätta att åka gratis?

Och ”alternativa anställningsformer” är nog inte ens de unga påläggskalvarna intresserade av!

Observer