Ibland kan till och med ett politiskt beslut uppfattas som en julgåva. Det kanske till och med var meningen. Alliansen har hårdnackat och envist drivit sin arbetslinje med enfas under hela hösten; människor skall ut i arbete, kosta vad det kosta vill.
I sista stund, efter alarmerande opinionssiffor, svänger man plötsligt och meddelar att alla sjuka som masar sig iväg till AF:s introduktionsprogram får behålla sin ersättningsnivå. Det var väl storsint! Pappa Alliansen tar intryck, visar ödmjukhet och levererar en julgåva till svenska folket (fast inte till riktigt alla). Man kan nästan tro att det hela var ett PR-trick…….
På Ekot kan man idag höra och se SO Littorin leverera glädjande besked till flertalet av de som lämnar sjukförsäkringen vid årsskiftet. Men de tusental som tvingas leva på en månadsinkomst på 4 900 kr är fullständigt marginaliserade. De 15-17 000 som lämnar sjukförsäkringen nu utgör bara första vågen. I prognoser beräknas andra, tredje och fjärde vågen under året innebära att ytterligare tusentals människor förnedras till ett bidrag värdigt forna tiders fattigstuga.
Regeringens nya löften hann inte heller ens torka på papperet innan det stod klart att det fanns väldigt få vinnare med det nya förslaget. Det visar sig nämligen att även alla de som idag tjänat mer än taket i A-kassan får sin ersättning sänkt. Tomma tunnor skramlar som vanligt mest………
Hos alliansen och dess bejakare är allt dock frid och fröjd. Under senaste veckan har borgarpressens ledarsidor påpassligt nog varit fyllda med lovord över en regering som äntligen tar tag i missbruket av sjukförsäkringen och bejakar människors rätt att försörja sig själva genom arbete. Det faktum att vi just nu står inför en arbetslöshet vi inte sett på många år verkar ha gått debatten helt förbi. Efter 3 månaders introduktionsutbildning som fortfarande ingen vet vad den skall innehålla skall halta och lytta, mer eller mindre kroniskt sjuka konkurrera om arbeten där arbetslösheten är 12 %. Det kallar Alliansen att ge människor en chans………
För den som genomskådar det hela framtonar en annan bild. En bild av taktiskt rävspel inför stundande val. Baksmällans ansikte är inte svart, blålila, rött eller grönt. Det är likblekt och färglöst, väntar bara på att stångjärnshammarna i form av folkopinion skall sluta bulta. I det här fallet, ett ansikte som utstrålar cynism och människoförakt, gestaltad i form av en borgerlig allianspakt. Den här gången nådde man inte ända fram, men vi tar väl nya tag framöver…….
Annars så kan man väl fundera på var vi hamnat i ett rent historiskt perspektiv. Arbetarrörelsen och de röda har i över hundra år kämpat för rätten till arbete, ja krav har till med framförts på lagstiftning. Men i det politiska ordlekspusslet tar Nya arbetarpartiet tag i frågan och då handlar det inte längre om rätten till arbete. Under begreppet ”arbetslinjen” döljer sig istället kravet på skyldighet att arbeta. En skyldighet som definitiv inte har någon moderat framtoning. Nej, det påminner snarare om Stalins gamla arbetsläger under devisen ”Den som icke arbetar, skall icke äta.” Ett av många bibliska citat som alltid kommer fram när det passar!
Vi har och kommer alltid att ha det samhälle vi förtjänar eller väljer att ha.
God Jul i stugorna i välfärdens Sverige!
Observer