Lojalitet - inte en lätt fråga

Under hösten har det kommit ett flertal kommentarer till bloggen angående min "bristande lojalitet" mot arbetsgivaren. Det handlar om allt från att jag inte sköter mitt arbete till att jag förstör kassans "goda" rykte och att jag snarast borde byta arbetsgivare. Jag vill gärna bemöta dessa synpunkter, och gör det nu samlat i detta inlägg. Detta inte minst med utgångspunkt i att verkligheten visar att situationen inom Försäkringskassan verkar bestå lång tid framöver.

För det första:
Jag gillar mitt arbete. Hittills har det inte heller varit några problem för mig att hantera detta på ett yrkesmässigt och professionellt sätt. Den kritik jag riktar mot Försäkringskassan rör inte tillämpningen av regelverk och annat som styr min relation till allmänheten. Visst kan jag, som alla andra, ha synpunkter på om de är rättvisa, bra eller dåliga, men självklart rättar jag mig efter politikernas beslut om vilka lagar som skall gälla. Jag vill också gärna tro, att jag liksom majoriteten av kassans anställda, bemödar mig om att ha ett kundinriktad arbetssätt. Till de som alltför ofta kallar oss anställda griniga, bittra satkärringar och byråkrater vill jag säga: Skjut inte budbäraren! Vi försöker bara förvalta ett regelverk som andra har beslutat om och ytterligare andra försett med otaliga tillämpningsregler. Det krävs politiskt engagemang av dig och andra om du vill ändra på det. Dessutom är jag stolt över att vara byråkrat. Det skapar ordning och reda, och är en grundförutsättning för en rättssäker hantering inom offentlig sektor.
Nog om detta.

När det gäller lojalitetsfrågan blir det hela lite mer komplicerat. Som offentlig anställd har jag en grundlagsskyddad meddelarfrihet. Det innebär att jag kan vända mig till massmedia, skriva debattartiklar (eller som nu på denna blogg) och uttala mig offentligt om tex Försäkringskassans verksamhet. Underförstått att jag inte bryter mot några sekretessregler och förordningar som styr verksamheten. Och jag har rätt att göra det utan att arbetsgivaren i praktiken kan göra ett skit åt det. Det anses till och med så viktigt att jag och alla andra offentliganställda kan göra detta på arbetstid.Jag vill dock redan här betona att den här bloggen sköter jag på min fritid.

Jag antar att alla förstår bakgrunden till denna grundlagsbefästa rättighet. Det handlar om demokrati. Om att på alla sätt skapa insyn för medborgarna i den offentliga verksamheten, något vi Sverige varit duktiga på i flera århundraden. "Till ett fritt samhälle och ett demokratiskt styrelseskick hör det kritiska ifrågasättandet och den fria åsiktsbildningen. Yttrandefriheten utgör en av vårt samhälles grundläggande fri- och rättigheter." (citat från nedanstående länk.)

Nedanstående länk är ett utmärkt uppsatsarbete som utförligt beskriver regelverk och skillnader mellan privat och offentlig sektor när det gäller lojalitetsbegreppet. Läs den gärna som en fördjupning i ämnet! Som tillägg kan sägas att det hitills aldrig har prövats något fall i AD (Arbetsdomstolen) om uppsägning på grund av bristande lojalitet inom offentlig sektor, men man vet ju inte hur framtiden ser ut...
Läs mer på www.handels.gu.se:81/epc/archive/00003586/01/200324.pdf

Sammantaget innebär ovanstående att det är stor skillnad på lojalitet inom offenlig och privat sektor. En affärsdrivande, privat verksamhet har ju andra förutsättningar och förväntas dessutom gå med vinst. Men Försäkringskassan? Vilka vinster skall vi göra? (Gud förbjude mig att associera den tanken vidare...)
Och vem är egentligen min arbetsgivare? I första ledet staten, men till syvende och sist alla de samhällsmedborgare som via vår samhällsstruktur förväntar sig både bra socialförsäkringssystem och en administration av dessa som fungerar. I min värld framstår det därför som en välgärning att jag och andra ventilerar de brister som finns och att vi gör det med grundlagsfäst stöd!

Det finns säkert många som vill kommentera detta med seriösa inlägg och ni är hjärtligt välkomna!

Observer