onsdag 13 januari 2010

Får man vara stolt och kritisk- samtidigt?


Jag går snart in på mitt 30:e + X anställningsår. Jag minns fortfarande den upprymda känsla jag hade direkt efter anställningsintervjun. Även om jag hade ett visst hum om vad Försäkringskassan sysslade med så kom jag från en helt annan bransch, nämligen metallindustrin. De som anställde mig gjorde ett bra jobb. Jag blev nämligen tidigt övertygat om att det var en ynnest, att få var utvald som samhällsmedborgarnas tjänare inom den statliga förvaltningen, som det så vackert heter, ” i rikets tjänst”. På den tiden var försäkringskassorna fortfarande självständiga juridiska organ. Statens inblandning var ytterst liten, men kassorna styrdes å andra sidan med järnhand av tillsynsmyndigheten, Riksförsäkringsverket. Under årens lopp har anpassningen till statlig styrning och kontroll däremot gått rasande fort, på gott och ont. Av en gammal folkrörelsetradition återstår i dag inte mycket. Men socialförsäkringen, som byggt upp under flera årtionden, borgar i dag för ett gemensamt trygghetssystem som vi samhällsmedborgare skall vara stolta över. Utan att politisera allt för mycket om detta så handlar det framförallt om vilket samhälle vi vill ha.

Mitt i allt detta finns vi anställda på Försäkringskassan. Under årens lopp har vi sett regeringar falla, generaldirektörer sluta i vredesmod eller bli utsparkade, snällt anpassat oss efter nyckfulla regeländringar, tålmodigt tagit smällarna vid nedskärningar och sett lokala och centrala chefspersoner komma och gå. Vi har spottat i nävarna och avverkat balanser stora som Mount Everest, accepterat nya lönekriterier, och solidariskt ställt upp på det mesta som kassans ledning hittat på. Man kan fråga sig idag: Hur i helv-e kunde det fungera? Vad var tricket för att nå resultat i en organisation som allt som oftast befann sig i oplanerat kaos på grund av yttre omständigheter?

Svaret ligger delvis i just ordet organisation. Under 40 år innan millenniumskiftet byggdes verksamheten upp med lokal styrning. Den konkreta närheten mellan beslutsfattande chefer och handläggande personal skapade förutsättning för snabba och omedelbara insatser. Det ökade anställningsinflytandet bidrog starkt till att dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare resulterade i kvalitativa beslut. Beslut som snabbt kunde omsättas i praktisk verklighet. Tåget rullade på, ingen stod kvar på perrongen med oklippt biljett. Trots att begreppet delaktighet ännu inte uppfunnits,så fanns det där, den gemensamma stoltheten i organisationen över att åstadkomma nånting, att nå resultat under ibland totalt chanslösa förutsättningar. Men sen hände något……..

Förstatligandet av försäkringskassorna kunde ha gått relativt smärtfritt. Krav på effektivitet och rättssäkerhet, javisst. Men det behöver inte innebära total centralisering och koncentration av arbetsuppgifter. Det behöver inte innebära att anställningstryggheten sätts ur spel genom förändrat ortsbegrepp. Det behöver inte innebära att MBL helt plötsligt mist sitt innehåll. Det behöver inte innebära att merparten av den nya organisationen startar upp med helt felaktiga resurser. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Det som kanske var tänkt att skapa större förutsättningar för ökad rättssäkerhet och likformig tillämpning har gett motsatt effekt. De som idag sitter fast i kassans ärendebalanser är mer eller mindre rättslösa. Handläggningen är idag inte mer ensad än den var tidigare.

Och många av oss gamlingar sitter kvar än idag. Gör så gott vi kan. Reflekterar ibland över om det verkligen var bättre förr. Men många passar sig jävligt noga från att klaga. Det är inte ledningen det är fel på, det är du som blivit en bitterkärring, heter det. Jag tror inte det. Jag tror att ledningens agerande är A och O för en organisations välmående och överlevnad.Och det är svårt att skapa delaktighet i en organisation där man är osynlig.

Jag tycker inte att den nya Försäkringskassan lever upp till kravet på en modern arbetsplats med delaktighet och inflytande. Jag tycker inte heller att Försäkringskassans ledning utstrålar den professionalism som modernt ledarskap kräver. Men jag är inte särskilt oroad längre, den bubblan kommer snart att spricka. Jag kan ta smällen av att anklagas för illojalitet mot min arbetsgivare. Jag kan också ta smällen av att vissa anställda spyr över vetskapen att jag fortfarande finns inom kassans väggar. Fördragsamhet? Ja, kanske det, men mitt budskap är: Höj blicken!

Och; jag förbehåller mig ändå rätten att fortfarande känna stolthet som samhällsmedborgarnas tjänare!

Observer

Nästa inlägg: Byråkrat – en god förebild, eller?

17 kommentarer:

Anonym sa...

mitt budskap till dig är samma sak... höj blicken, du ser ju inte ens själv något för du endast stirrar på de små detaljerna och vägrar se förbättring, förändring och att det är du som är bakåtsträvare och blind

Holsby sa...

Oerhört bra skrivet! När jag blev anställd första gången 1996 var jag såå stolt över att arbeta på FK, kände att jag gjorde nytta. Sedan kom omorganisation och jag fick gå... Nästa gång jag blev anställd var 2001 och jag var även då lycklig och stolt över att arbet på FK. Det var på "den gamla goda tiden" när det fanns lokalkontor och mitt kontor hade toppensiffor. 2005 blev jag tvångsförflyttad till annan ort vilket medförde att jag blev tvungen att köpa bil men jag trivdes ändå...ett tag, sedan blev det kaos; många vagnar fulla med ärenden och ingen förståelse från högre chefer (mellancheferna har ju som sagt ingenting att säga till om), alla medarbetare gjorde så gott de kunde men det räckte inte...2007 blev jag uppsagd pga arbetsbrist; vilket hån! Mina kolleger fick arbeta övertid och jag gick hemma med full lön...vilken organisation! Jag har kolleger som varit anställda i 30 år som fick gå medan vissa på "sjuksidan" som varit anställda ett år fick vara kvar...bra fackförbund ST är!Idag är jag så glad att jag inte arbetar på Fk längre! När man träffar fd kolleger som arbetar kvar är det bitterhet och "vad kan man göra" man hör!

Anonym sa...

Suverän beskrivning av hur det varit och hur det blivit. (Har varit med ungefär lika länge som du). Ser fram mot nästa inlägg!

Anonym sa...

dU SKRIVER JU ENDAST EN DEL AV SANNINGEN. Innan förstatligandet så var det stor brist i enhetligheten i belsuten,. riksrevisionen kritiserade oss starkt och människor fick olika bedömningar i olika län. Jag var med då och jag är med nu och ser stora positiva skillnader på organisationen vi har nu. Du skrev om sunt förnuft förut och det trodde ju alla lokala chefer att de hade oc alla handläggare men så visade det sig att alla chefer och handläggare hade olika sunt förnuft i sina beslut och bedömningar.

Kan du inte våga se något positivt i nya organisationen, förutom din egen förträfflighet.

Uppenbarligen har en hel del blivit väldigt mycket bättre. Löner, löneutveckling, beslutsvägar, anställningsrutiner, yrkesroller, beslutsunderlag i försäkringen, rutiner och dylikt. våga se det positiva!!!

Sven sa...

Så illa det har blivit och trots det är ni de enda hjältarna kvar, som trots er bitterhet, egna förträfflighet och givetvis stora kunskap om hur man driver en stor organisation och myndighet väljer att stanna kvar i organistaionen och försöker göra den bättre genom att blogga anonymt på nätet...Hum...

Ni borde kanske, som vissa rekommendera, sluta på Kassan och söka er någonstans där er enorma kompetens och kunnande uppskattas... undra vart det nu skulel kunna vara... skratt

Anonym sa...

Frågan är ju ändå om man får vara kritisk och ändå gilla sitt arbete. Min uppfattning är att, efter förstatligandet har taket blivit oerhört lågt och toleransen mot de som inte "håller sig på linjen" liten. Jag trodde att en förändring var på gång men se Svante Borgs kommentar på LFC-Fia.
Min uppfattning är att det är ifrågasättande, utmanande och kritiska människor som driver utvecklingen framåt.De andra är döda fiskar som simmar med strömmen. Heja på observer!!

Anonym sa...

Problemet med FK är avsaknaden av ett modernt och kompetent ledarskap. Ledningen litar inte på de anställda utan tror sig veta bäst hela tiden och i alla frågor. Ta bara ärendet som redovisades i Uppdrag granskning i SVT i går kväll. Där framgick det tydligt hur olycklig vår organisation kan vara för dom vi är till för nämligen våra försäkrade. Ett LFC jobbar med dfs ärende samtidigt som ett NFC jobbar med samma försäkrad. Resultatet i detta ärende är inget annat än en ren katastrof. Jag kan tycka att Adriana Lender borde träda fram och kommentera detta och samtidigt ta på sej ansvaret för det inträffade. Frågan är om inte JO och JK borde granska FK:s handläggning. Vi var många inom FK som när denna fråga diskuterades ur organisationssynpunkt varnade för att splittra upp sjukfallet eller sjukfallen för samma försäkrad på olika enheter. Nu har vi sett resultatet. Skäms Malmborg, Granath, Isaksson m fl. Det var en ledning som inte ville lyssna på verksamheten utan hela tiden visste bäst själv. Fy f-n. Och inte har det blivit bättre utan det fortsätter.

Tii dej som driver denna blogg vill jag ge en stor eloge för din ork och lust att ta upp dessa frågor. Dessutom är du mycket duktig på att analysera och beskriva de olika spörsmål du tar upp. Oftast träffar du rätt på spikhuvudet. Du behövs inom FK, bloggen behövs och de personer som attackerar med mer eller mindre dåliga argument är nog inget annat än just personer som inom sej känner sej trampade på tårna men inte kan göra något annat än slicka närmaste chef i ... ja just det som du tänker på just nu.

Anonym sa...

Kära Observer!
Vill bara säga några uppmuntrande ord efter ditt senaste briljanta inlägg och bemöta vissa av de påföljande hånande kommentarerna.

Jag har följt din blogg länge och jag vet att du säkerligen är luttrad och inte bryr dig så värst om hånet (som nästan per automatik med dårars envishet postas efter i stort sett vartenda inlägg).

Du skrev "jag förbehåller mig ändå rätten att fortfarande känna stolthet som samhällsmedborgarnas tjänare", och den rätten har du till fullo, och den tycker jag du sköter väl!

Jag säger till dig, Observer, och lika mycket till alla som hånar Observer för dennes inlägg, anonymitet eller yrkesval:

Väx upp! Bli en mogen, vuxen samhällssmedborgare! Våga se i färg och inte i svart-vitt!

Observer har:
(1) rätten att uttala sig i princip hur f-n h-n vill!
(2) rätten att vara anonym
(3) rätten att själv välja yrke

Den ska ingen "aggressivt positiv" ens försöka ta ifrån Observer, punkt!

Gnäller någon på detta, är det inget gångbart argument i någon debatt, det är bara barnsligt. Sverige är en demokrati och vi har åsiktsfrihet, tryckfrihet m.m. För att använda era ord: Gillas inte detta, rekommenderas en flytt till Kina eller Nordkorea! Och gillas inte bloggen, varför inte prova "Svensk Damtidning"? Eller "Upp till 13", om det fortfarande finns. Eller "Vi i 5:an".

Tack för mig, ordet är ditt, Observer!
Jag och många andra väntar på ditt nästa inlägg!

Mvh,
Någon Svensson Någonstans. Dock fortfarande med rätt att uttala sig.

Anonym sa...

Förlåt Observer, det blev lite felformulerat i min kommentar! Jag skrev "Jag säger till dig, Observer, och lika mycket till alla som
hånar.... Väx upp!...etc."

Jag menade inte riktigt så, ju. Det är inte du som ska "växa upp", ju. Det blev lite fel i skallen vid författandet, så om du publicerar min kommentar, så vänligen bara ändra första meningen till endast

"Jag säger till alla de som hånar...osv"

Mvh
Svensson, med lite hjärnsläpp.
Stå på dig!

Hanna & Signe sa...

Jag må inte ha så många anställningsår på kassan som du, men jag håller ändock med i mångt och mycket av det du beskriver.
De största problemen jag ser inom kassan är just organisatoriska - något som ibland får konsekvenser för handläggandet.

Personligen känner jag mest frustration över att det är för långt till toppen, och att de frågor man för upp på bordet oftast prioriteras bort till fördel för det ärendeslag som för året är prioriterat.
Nu tillhör jag den skaran som sedan årsskiftet istället arbetar för Pensionsmyndigheten, och min (och många av mina kollegors) förhoppning är att det nu blir lättare att nå förändring. Myndigheten är avsevärt mindre än FK, och jag hoppas att den fokusering av äldrebaserade förmåner kommer leda till ett mer samlat arbetssätt med gemensamma mål - inte öar i havet som hos FK.

Fortsätt skriv - jag följer dig trots att jag numera tillhör PM.

Anonym sa...

Första gången jag läser din blogg. Jag tycker den bra och viktig! Jag jobbar själv på FK och är stolt över det, men mycket kritisk till vad politikerna har förvandlat FK till. Det verkar som om varenda skattekrona som går tillbaka till vanligt folk är en nagel i ögat på dem! Det är uppenbart att de hatar FK, eller rättare sagt socialförsäkringen överhuvudtaget.

Anonym sa...

Kan man vara anställd och illojal? Ja tydligen.

Anonym sa...

Om man är säkert på att allt är så bra inom FK, så borde man inte vara här inne och läsa, samt kommentera. De negativa kommentarerna är ett bevis på att du har rätt Observer. Fortsätt på den inslagna vägen!

Betraktaren

Anonym sa...

Observer!
Du har all anledning att vara stolt. Din iakttagelseförmåga och din formuleringskonst är imponerande. - Tack - du ger en bra bild av vad myndighetssverige är idag.Det är inte bara FK som är vanskött. -Men eftersom FK-s arbete har med försrjning och överlevnadsmyligheter att göra, märks det mer och känns också mer när vanstyret blir uppenbart.
Förresten?! - Finns det någon som kan tipsa om en positiv blogg om FK. Eller för den delen någon annan myndighet.

Anonym sa...

Till 14 jan 22.02
Jag håller med dig i varje ord. Det är obegripligt att man har lagt ett och samma sjukfall i två olika jätteorganisationer, nfc och lfc. Snart får man väl skapa en ny organisation för att överbrygga detta...Det är ju inte första gången det blir fel.
hälsn
En luttrad pers handl

Anonym sa...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6445904.ab

DET BORDE VART NI!!!

Anonym sa...

Väx upp! Bli en mogen, vuxen samhällssmedborgare! Våga se i färg och inte i svart-vitt!

Jag har:
(1) rätten att uttala mig i princip hur f-n jag vill!
(2) rätten att vara anonym
(3) rätten att tycka en ny modern organisation som FK är bra.

Mvh,
Någon Bengtsson Någonstans. Dock fortfarande med rätt att uttala sig.