HAR solen fläckar, eller????????

Ibland kan man undra om hjärnan förmår bearbeta de intryck som förmedlas via ögon och öron. Under senaste kvartalet har alltfler röster höjts om det oroande arbetsmiljöläget inom Försäkringskassan. Många anställda, facken och till viss del även linjechefer har vittnat om bristen på inflytande, bristande resurser och ett allmänt tillstånd av kaos. Detta har mötts av likgiltighet, nonchalans och en total brist på engagemang från kassans ledning. Efter diverse påtryckningar lyckades man i alla fall uppbåda så mycket intresse för frågan att man bestämde att ett nytt dialogpaket, det sjuttioelfte i ordningen, skulle tas fram. Ännu en liten pappers-sköld för linjecheferna att huka sig bakom när medarbetarnas ångestladdade irritationssvärd viner genom luften! Resultatet av detta har vi ännu inte sett, trots att det gått ytterligare två månvarv sedan löftet gavs. Men man kan väl anta att det är som vanligt, det handlar inte om dialog, snarare någon konstlad ”pappa-vet-bäst”-monolog och ”gilla läget- eller försvinn”-uppmaning.

Man blir därför både glad och ledsen på samma gång när man på Tok-Fia kan läsa dagens nyhet; ”Sämre resultat i medarbetarundersökningar". Glad i den meningen att det bevisligen är dokumenterat att det är så illa ställt i organisationen som så många tidigare påtalat. Glad åt att denna insikt skulle kunna leda till någon form av förbättring. Glad åt detta kanske kan skapa förutsättningar för en förbättrad dialog i linjeorganisationen, en dialog som inte enbart ställer ut första linjens chefer som en murbräcka mot opportuna medarbetare. Men där tar glädjen snabbt slut.

”Jag tycker ändå att det ser bra ut om man ser till den enorma förändring som nu skett och som accelererat det senaste halvåret, säger HR-direktör Bengt Stjärnsten.”



Jaså, det tycker han, minsann! Vill han kanske påstå att det är omöjligt att förändra en organisation utan att flertalet anställda upplever en försämrad arbetsmiljö? Vill han kanske till och med rättfärdiga detta faktum och anse att det är eftersträvansvärt? Eller exakt vad vill han? Bara hitta en ursäkt till varför läget är som det är? Det är också lite anmärkningsvärt när han säger att vi bör jämföra resultatet med andra organisationer. Återigen denna äpplen-och-päron-mentalitet som präglar bristande retorik! Det är väl självklart att vi skall jämföra med oss själva, hur skall man annars kunna se om något blir bättre eller sämre?


Själv blir jag betydligt mer oroad av resultaten från de båda undersökningar som redovisas på Tok-Fia, visserligen bara i sammanställd form, men ändå. Jag rekommenderar dig att ta del av detta material. Jag tvivlar på att du tar lika lätt på de nedslående siffrorna som Bengt Stjärnsten uppenbarligen gör!


Rent ledsen blir jag när jag tar del av de fantastiska slutsatser som skall bli del av ett åtgärdspaket, varav följande lyser speciellt med sin totala avsaknad av rumsnärvaro:
”Förändringsmätningen visar på behovet av en satsning på enhetscheferna”
Man blir ju mörkrädd! Hela det sammantagna resultatet visar på smärtsamt bristande kommunikation mellan Försäkringskassans ledning och de anställda runt om i landet. Och vad möter man upp med? Ett koncept som skall ge ännu mer radiostyrda marionetter som skall trumma ut budskapet om roller, mål och mätbara resultat.


Kommunikation handlar om att skicka information uppåt och nedåt i organisationen. Det handlar om att lyssna, analysera och värdera. Det handlar om att i bästa medbestämmandeanda förändra, förbättra och utveckla organisationen.


Jag avslutar med att travestera en gammal klassisk komedi:
Se upp för ett blindstyre!